2349293 GH0927 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:27 Fredagen den 19 november 1993/94 27 1993-11-19 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:27 om finansieringen av ett vårdnadsbidrag interpellationsdebatt A2DE8DD5-68D0-47C4-AB7B-1CE124347CFF 46 BIRGITTA DAHL (s) s Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret. Det var upplysande och avslöjande, men inte upplyftande. Det gjorde mig djupt orolig. Finansministerns tal om valfrihet och rättvisa i sammanhanget var närmast utmanande patetiskt. Vi socialdemokrater upplever det som nu händer med familjepolitiken som ett brott med tre decenniers hårt arbete för barnen och jämställdheten. Speciellt ledsamt är det att se gamla allierade i Folkpartiet i kampen för barnen och jämställdheten nu göra gemensam sak med bakåtsträvarna och medverka till att vrida utvecklingen tillbaka. Om ni i Folkpartiet höll fast vid er gamla politik skulle det finnas en hållfast majoritet i riksdagen för jämställdhetspolitiken. Mina tre frågor var medvetet formulerade och uppställda i turordning. I den redovisning som regeringens arbetsgrupp gör framgår det att statens nettokostnader är 5,4 miljarder kronor. Det är kommunerna som tillgodogör sig höjningen av taxorna och skatteinkomsterna. Det framgår också av finansministerns svar. Statens kostnader kan bara minskas om man tar från kommunerna och barnomsorgen. Det har nu finansministern bekräftat att man tänker göra. Då håller inte socialministerns upprepade försäkringar -- som min andra fråga gällde -- att man inte skall ta från barnomsorgen eller föräldraförsäkringen. Svaret visar att det är precis vad som skall ske. När regeringen vidhåller att nettokostnaden för staten blir 2--2,2 miljarder bygger det på förutsättningen att man tar pengar både från barnomsorgen och från föräldraförsäkringen. Det finns ett brett motstånd mot detta ute i kommunerna, även bland borgerliga politiker. Det framgår av senaste numret av Kommunaktuellt. Jag vill peka på effekterna för barnomsorgen, som redan nu befinner sig i våldsam kris. Det har skett mycket allvarliga försämringar av kvaliteten, och segregationen har ökat. Många barn far illa, och det gör också personal och föräldrar. Taxorna har redan höjts mycket kraftigt i de flesta kommuner, framför allt för låginkomsttagare och föräldrar med långa och obekväma arbetstider. Om vi får en ny kraftig höjning av taxorna förutser jag att många föräldrar kommer att välja -- eller kommer att tvingas välja, för att klara bostadskostnader, sänkningar i a-kasseersättningar och allt möjligt annat -- att avstå från barnomsorgen och försöka ordna tillsynen på annat sätt. Det blir sämre för både barnen och föräldrarna. Det är vad detta kommer att leda till, och det är mycket allvarligt. När man växlar över en del av det som i dag är föräldraförsäkring till förslag till vårdnadsbidrag innebär det att man växlar över till ett system som inte bara är konservativt utan också ur fördelningspolitisk synpunkt mycket dåligt. Min första fråga till finansministern är: Är det för att dölja allt detta -- dvs. att förslaget inte håller för prövning när det gäller jämställdhet, rättvisa, fördelningspolitik och omsorg om barnen -- som regeringen har valt att bereda denna fråga, eller rättare: att inte bereda denna fråga, genom att se till att det enbart förs samtal i hemliga rum, utan offentlig utredning och utan remissomgång? Herr talman! Det finns här i riksdagen en majoritet mot vårdnadsbidraget. Det framgår av motionerna med anledning av proposition 1993/94:11 om barnomsorgslagen. S och V går emot förslaget därför att vi håller på barnen, barnomsorgen, föräldraförsäkringen och jämställdheten. Ny demokrati går också emot förslaget, eftersom de vill ha en ännu mer reaktionär familjepolitik och backa decennier tillbaka. Min nästa fråga är: Vad gör regeringen i denna situation? Tänker ni vidhålla förslaget om vårdnadsbidrag även om det under höstens behandling av proposition 11 visar sig att det finns en majorietet mot det? Eller tänker ni förhandla med Ny demokrati för att göra upp om en politik som är ännu längre åt höger och ännu mer reaktionär? Är det för att få tid och tillfälle till detta som frågans behandling återigen har bordlagts i socialutskottet, eller kan det trots allt tänkas att Folkpartiet kan ta sitt förnuft och sina gamla idéer till fånga och återgå till att samarbeta med oss socialdemokrater om en modern, jämställd och rättvis familjepolitik som sätter barnens bästa och kampen för jämställdhet i främsta rummet? 0567830387107 N 2010-01-01 00:00:00 247003 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0927/#anf46