<anforande>
<dok_hangar_id>2349293</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0927</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:27 Fredagen den 19 november</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>27</dok_nummer>
<dok_datum>1993-11-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:9 om senareläggning av uppsägningar inom den</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>B6865A59-FC59-45A0-97DC-EF14F91207C7</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>SONIA KARLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Börje Hörnlund hänvisar i sitt svar till
att det är väsentligt för den svenska ekonomin att
förändringsarbetet i den kommunala sektorn skall
fortsätta. Det är inte heller tal om att det kan bli
någon förstärkning av den kommunala ekonomin,
varken genom ökade anslag eller genom utvidgad
användning av Arbetsmarknadsfonden.

Börje Hörnlund hävdar också att det finns goda
förutsättningar för kommunerna att kombinera
kraven på besparingar med kraven på att ta hänsyn
till arbetsmarknadssituationen. Han säger i svaret
att det är möjligt mot bakgrund av den nu aktuella
bedömningen av den kommunala ekonomin. Min
fråga är: Vilken är den aktuella bedömningen av
den kommunala ekonomin?

Den 28 oktober uppvaktades vi i finansutskottet av
en delegation från Kommunförbundet. De var
mycket bekymrade över den ökande osäkerheten
för kommunerna just vad gäller den ekonomiska
situationen. Som de såg det kommer den
fortsättningsvis att innebära både neddragning och
indragning av personal. De sade att kommunerna
egentligen skulle behöva öka sina kostnader med
2 % per år de kommande åren och 1 % längre fram
med hänsyn till åldersstrukturen. I verkligheten är
det i stället så att kommunerna nu måste dra ner
kostnaderna med 10 % i fasta priser.

Omfattningen ökar med ungefär 8 % fram till 1997,
men kommunernas uppdrag är att finansiera det
med 10--12 % mindre pengar. Redan i dag ser de
att den ökande arbetslösheten gör att de har fått
kostnader för socialbidrag på ca 4 miljarder kronor.
Dessa pengar får de ta från det vanliga reguljära
utrymmet för den kommunala verksamheten.

Lars Stjernkvist har redan visat på rundgången.
Det är ingen samhällsekonomisk vinst att
kommunerna drar ner på personalen. Eftersom
arbetsmarknaden är så dålig måste de som blir
friställda få kontant arbetsmarknadsstöd. Då blir
det i stället staten som får låna upp pengar. Detta
är rundgången.

Det positiva som arbetsmarknadsministern hade
med i sitt svar var överläggningarna med AMS. Där
har han understrukit att Arbetsmarknadsverket
aktivt skall arbeta för att i samverkan med
kommuner och landsting uppnå lösningar som gör
att personalen kan stanna kvar i kommunerna.

Då hoppas jag att Börje Hörnlund kommer att ta
del av den motion som vi socialdemokrater väckte
den 9 november, i förra veckan. Där har vi
föreslagit att AMS skall tilldelas 3,8 miljarder
kronor för att de 28 000 som enligt regeringens
bedömning kommer att mista arbetet under 1994 i
kommuner och landsting i stället kan få en förlängd
uppsägningstid. Nettokostnaden för staten blir
noll. Om inte detta görs kommer de anställda bara
att få kontant ersättning. Det blir en passiv
arbetsmarknadspolitik.

Det är positivt att arbetsmarknadsministern har
hänvisat till detta i sitt svar. Det enda problemet är
att arbetsmarknadsministern inte har skickat med
några pengar. Det är nödvändigt för att AMS skall
kunna klara detta.

Jag vill också hänvisa till att jag har flera av mina
tidigare arbetskamrater från Motala lasarett på
läktaren i dag. I juni i år fick 67 undersköterskor
och vårdbiträden sluta där. Den sista december i år
kommer 186 till att få sluta. Sammanlagt under det
här året försvinner ca 255 undersköterskor och
vårdbiträden från Motala lasarett. Totalt har
Motala lasarett ca 2 100 anställda. Vi kan direkt se
att detta påverkar verksamheten och vården på
Motala lasarett.

Då vill jag återkomma till att Börje Hörnlund i sitt
svar säger att det behövs effektiviseringar för att
bättre kunna tillgodose väsentliga behov inom
exempelvis hälso- och sjukvård. Vi i Motala -- och
jag tror även på alla andra ställen -- har mycket
svårt att se att sjukvården blir väsentligt bättre
genom massiva nedläggningar av vårdplatser. Det
är inte så att befolkningen blir friskare för att vi har
färre vårdplatser. Vi kan redan se att man i Motala
har kalkylerat med 149 % beläggning på de
avdelningar som blir kvar, på grund av de
nedläggningar som kommer att ske. Det blir
mindre ytor för vård, färre personal och fler
patienter.

Arbetsmarknadsministern har hänvisat till AMS.
Jag tycker att detta borde kunna sammanfalla med
det förslag som vi har lagt fram. Det skulle innebära
att de 186 som får gå den sista december från
lasarettet i Motala skulle få möjlighet att vara kvar
och ge patienterna en god vård.
</anforandetext>
<intressent_id>0520793981601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>246960</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0927/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
