2349293 GH0927 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:27 Fredagen den 19 november 1993/94 27 1993-11-19 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:9 om senareläggning av uppsägningar inom den interpellationsdebatt FF879D69-204D-4A8A-A466-529496F8BB94 15 HANS ANDERSSON (v) v Herr talman! Jag kan hålla med om att Börje Hörnlund har ganska litet tid för repliker. Men när jag lyssnar på replikerna märker jag att det inte behövs mera tid. De är ganska innehållslösa. Regeringen har själv vidtagit åtgärder som gjort beredskapsarbetena mindre attraktiva. Man sänkte ersättningsnivån. Beredskapsarbetena blir färre, eftersom både stat och kommun har mindre pengar. Börje Hörnlund nämnde ingenting i sin senaste replik om arbetslinjen, vilket jag tror var klokt, eftersom det är ett faktum att arbetslinjen har övergivits. Det är ett faktum att vi aldrig har haft så stor andel människor i passiva åtgärder, det är ett faktum att de aktiva åtgärderna har blivit av allt lägre kvalitet. Dessutom saknas rimliga incitament för t.ex. utbildning. Därför lyckas inte AMS driva upp volymerna. Med de förslag som dessutom nu är lagda om ungdomspraktik etc. kommer det helt klart att bli ännu svårare att finna platser och det blir ännu fler i öppen arbetslöshet. Det finns en metod, och det är att satsa på just denna sektor. Där slår man inte ut kommersiell verksamhet och man stör inte marknaden. Det är en sektor där behoven finns. På andra sektorer är det ibland problem med marknaden -- det finns inte tillräcklig efterfrågan och folk har inte tillräckligt mycket pengar. Ibland kan det vara problem på exportmarknaden. Men inom den här sektorn ligger behoven och väntar -- i sjuksängarna, i lekhagarna på daghemmen och i skolorna. Behoven finns och dessa skall vi tillgodose. Jag tycker att det är det viktigaste vi kan göra i ett välfärdssamhälle. Att vi i Vänsterpartiet skulle vilja späda på budgetunderskottet, det vet Börje Hörnlund är fel. Det var fel i våras och det är fel nu. När vi föreslår att pengar skall anslås för denna sektor är det för att man inte skall få lika höga kostnader som man har fått för Arbetsmarknadsfonden, där man måste låna pengar i Riksgälden eller utnyttja checkkrediten. Det skulle ge mycket sämre resultat och sämre innehåll. Men det handlar faktiskt om pengar. Det räcker inte med uttalanden. Uttalanden, samtal och förhandlingar är bra, men vi måste få in pengar. Konsumtionsvolymen kommer att öka i kommunerna därför att behoven ökar. Men tilldelade medel minskar. Det har regeringen aktivt sett till. Exempel: Blekingefallet. Det var en vänstermotion. Den fick stöd av socialdemokratin och kds, trots aktivt motstånd från moderater, folkpartister och centerpartister, Börje Hörnlund. Det finns exempel åt olika håll. Jag kan bara säga att för vänstern är det här den viktigaste frågan av alla, och vi kommer på alla nivåer att kämpa för att människor skall komma i arbete. Mina frågor fick jag inget svar på. Jag förstår att det inte blir några extra kommunalekonomiska medel till den ordinarie verksamheten. Det blir ingen påplussning på arbetsmarknadspolitiska medel och tydligen inte något rejält uttalande till kommuner och landsting om att stoppa uppsägningarna, åtminstone för nästa budgetår. 0500463008008 N 2010-01-01 00:00:00 246972 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0927/#anf15