<anforande>
<dok_hangar_id>2349291</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0925</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:25 Onsdagen den 17 november</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>25</dok_nummer>
<dok_datum>1993-11-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vatten- och luftvård </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>298A3B55-7607-4526-8A75-7841B25A2973</anforande_id>
<anforande_nummer>49</anforande_nummer>
<talare>IVAR VIRGIN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det här betänkandet innefattar inte
bara den fråga som Max Montalvo tar upp, utan
även en förenklad behandling av en rad motioner.
Att behandlingen är förenklad beror helt enkelt på
att motsvarande motionskrav behandlades förra
året. Det är rimligt att inte återkomma alltför ofta
i frågor av likartad karaktär.

Några motioner har behandlats litet mera
grundligt, och det gäller bl.a. kväve- och
fosforutsläpp från reningsverk. I betänkandet finns
en god genomgång av vad som görs på det här
området. Det är glädjande att kunna konstatera att
det runt den svenska kusten pågår en utbyggnad av
reningsverken, så att utsläppen av kväve kommer
att gå ner mycket kraftigt åren framöver. Bl.a.
uppgår investeringarna i reningsverken här i
Stockholmstrakten till över 1 miljard. Genom dessa
investeringar åstadkommer man framöver en
avsevärt bättre vattenmiljö.

Det har i olika sammanhang diskuterats om det är
rimligt att vi med stora investeringsinsatser minskar
utsläppen från våra reningsverk i Sverige när det
finns utsläpp i en helt annan storleksordning från
Estland, Lettland, Litauen och kanske också Polen.
Det kanske hade varit bättre att investera i
reningsverk i Östersjöområdet. Men det finns
faktiskt betydande miljöeffekter i närzonen av de
stora reningsverken, så jag tror att de
reningsinsatser som nu görs i Sverige är väl värda
att satsas på. Detta hindrar inte att man bör hålla i
gång debatten om var det är rimligt att investera.

Jag tror att just våra satsningar i Estland, Lettland,
Litauen och Polen är bra, sett från
effektivitetssynpunkt.

Det problem som Max Montalvo tar upp har
utskottet tidigare behandlat. Jag är ingen tekniker,
men i förra årets betänkande, 1992/93:JoU5, i detta
ärende skrevs det positivt om möjligheten att med
hjälp av ny teknik lösa certifieringsfrågorna.
Utskottet efterlyste ett förenklat system för
certifiering. Beställningen från utskottet är faktiskt
vidarebefordrad till regeringen. I det betänkandet
konstaterades det också att det sker en beredning
av dessa frågor i regeringen. Man försöker hitta en
lösning på de frågor som Max Montalvo tar upp.

Jag tror att Max Montalvo gör det litet för lätt för
sig. För att göra dessa förändringar måste man
verkligen ha kontroll över läget så att man inte
åstadkommer försämringar på något annat område
eller helt enkelt inte kan leva upp till
avgasreningskraven i något annat avseende. Vi får
därför avvakta beredningen i regeringen.

Jag är helt övertygad om att regeringen har fullt
klart för sig vilka tekniska förändringar som sker på
det här området och att man har den expertis som
behövs för att kunna fatta rimliga beslut i den här
frågan. Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan
i betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0404669609001</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>246909</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0925/#anf49</protokoll_url_www>
</anforande>
