2349291 GH0925 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:25 Onsdagen den 17 november 1993/94 25 1993-11-17 00:00:00 Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG A603D594-4951-4B11-B81B-54CFA0DB874A 43 ANNIKA ÅHNBERG (-) - Herr talman! Jag måste likt föregående talare börja med att be om ursäkt för dagens synnerligen begränsade röstresurser, som troligen också kommer att begränsa mitt inlägg i debatten mer än jag själv önskar. Jag yrkar bifall till min motion Jo112, yrkande 21, som avslås i utskottets hemställan, mom. 7. Jag yrkar också bifall till Socialdemokraternas reservation 1, vilken jag tycker inbegriper mina yrkanden 17, 18 och 20. Miljöpolitiken i relation till EES-avtalet och EG är en mycket viktig fråga, som tyvärr ganska sällan ägnas en noggrann och seriös diskussion. Den diskusteras i stället ofta på ett ytligt och ibland felaktigt sätt. Såväl Christer Windén som Jan Jennehag har i dag i denna debatt gjort sig till företrädare för just denna oseriösa debattstil som förmodligen till stor del grundar sig på brist på kunskap. Något som ofta finns med i debatten, och som jag tycker vi bör fundera över, är utgångspunkten att vi i Sverige alltid är bättre än andra på miljöpolitikens område. Den utgångspunkten har funnits med här också i dag. Vi utgår liksom från självklarheten att vi i Sverige alltid har högre krav och att Sveriges närmande till EG alltid handlar om att försöka få andra länder att begripa att miljön är viktig, för att få dem att bli lika duktiga som vi. Jag tror vi bör nyansera den diskussionen. Sanningen är nämligen att vi i Sverige ibland har högre krav, men att man ibland har högre krav i EG. EES-avtalet innebär i korthet att Sveriges miljölagar och regler inte på en enda punkt har försämrats. Däremot har de på flera punkter förbättrats. När många länder skall jämka samman sina olika regler och produkter finns det självfallet skiljaktigheter. Det finns också enskilda produktregler, där vi i Sverige har högre miljökrav, exempelvis när det gäller arbetsmiljön, än inom EG. Inte någon av dessa regler har Sverige blivit tvungen att förändra i och med EES-avtalet. I Sverige behåller vi våra regler. De skall tas upp till förnyad diskussion år 1995. Visst finns risken -- om man skall vara ärlig -- att det i något enskilt fall kan bli så att vi, åtminstone tillfälligtvis, måste sänka våra ambitioner. Jag säger detta, därför att jag inte vill bidra till den oseriösa diskussion där man påstår att allting antingen är bra eller dåligt. Men, herr talman, det är inte särskilt troligt att det blir så, därför att det pågår en mycket snabb utveckling inom EG, när det gäller produktregler och miljöhänsyn. Asbest är ett exempel på det. När vi började jämföra Sverige med EG var skillnaderna stora. I dag har man inom EG förbjudit alla former av asbest utom en, som heter krysotil. Arbete pågår för att man också skall kunna bli av med den formen av asbest. Självfallet bör Sverige vara pådrivande i det arbetet. Kanske skulle vår möjlighet att vara pådrivande vara ännu större om det inte var så att vi, som själva har totalförbud vad gäller asbest, ger dispens till vissa ganska omfattande verksamheter, exempelvis till bromsbandsfabriken i Långsele. Det här visar på den dubbelmoral som faktiskt ibland finns. Vi har totalförbud, som vi inte upprätthåller, men som ger miljövänner och de människor som är engagerade i arbetsmiljöfrågor intryck av att vi i Sverige kommit längre än vi gjort. Samtidigt anklagar vi EG, som inte har ett totalförbud och som erkänner att de inte kommit riktigt så långt, som vi vill låtsas att vi gjort. Exempelvis i Tyskland har man beslutat att år 2005 halvera sina utsläpp av växthusgaser. Det finns inget annat land i världen som har fattat beslut med en så långtgående ambition. Det är i själva verket så att de mest miljömedvetna industriländerna finns i EG. Tillsammans med dem har Sverige stora möjligheter att också i det stora internationella perspektivet aktivt driva på för en bra miljöpolitik. Det finns tre mycket viktiga skäl till att vi i miljöpolitiken måste arbeta på det här internationella sättet. Det första skälet är att föroreningar färdas över gränser. Vid det här laget vet vi alla att 90 % -- siffran är ofta upprepad men alltid lika viktig -- av de försurande nedfallen från luft i Sverige kommer från andra länder. Det andra viktiga skälet till att vi i Sverige, gemensamt med andra länder, måste förändra innehållet i produkter är att också varor färdas över gränser. Det kommer de att göra även om Sverige inte går med i EG. Det tredje, mest akuta, skälet är situationen i Öst- och Centraleuropa. Det är ingen slump, herr talman, att två av de värsta miljökatastrofer som människan åstadkommit har hänt i Öst- och Centraleuropa. Jag tänker på kärnkraftshaveriet i Tjernobyl och jag tänker på förödelsen av Arabsjön. Den var en gång en av världens största sjöar, i dag är den reducerad med mer än två tredjedelar och upphov till en enorm miljökatastrof i framför allt Kazakstan. Det är heller ingen slump att merparten av de stora miljöindustriolyckor som hänt under senare delen av 1980-talet har hänt i den här delen av världen. Ibland tycker jag att vi i miljödiskussionen silar mygg och sväljer elefanter. Myggen är de faktiska små skillnaderna mellan våra lagar och regler och EG:s, skillnader som ibland kan finnas. Elefanterna är de akuta hot som vi varje dag lever med, vilka Sverige ensamt kan göra mycket litet åt. Men tillsammans med andra länder har vi större möjligheter att vara med och förhindra att liknande katastrofer inträffar igen. Därför yrkar jag bifall till yrkande 21 i min motion Jo112, vilket handlar om att regeringen borde se till att en internationell arbetsgrupp, med inriktning på miljöförhållandena i Central- och Östeuropa, sätts ihop. Det skulle vara en grupp som bryter gränser. I dag behandlas ekonomiska frågor, såsom lån och bistånd, av ekonomer på ett håll och miljöpolitik av andra på ett annat håll. Men det finns inget samlat arbete för att göra någonting åt miljöutvecklingen i öst. Det anser jag måste komma till stånd. Herr talman, till skillnad från Jan Jennehag, tycker jag att det är bra att regeringen kommer till riksdagen med den här skrivelsen. Den ger ju dem tillfälle som har konkreta förslag och synpunkter, och som vill förbättra Sveriges miljöpolitik, att lämna sina förslag. Jag har svårt att förstå att Vänsterpartiet anser det vara fel att lämna över skrivelsen. Men när jag ser Vänsterpartiets motion och meningsyttring, förstår jag det bättre. Man har nämligen inga konkreta förslag till förbättringar att komma med, därför inskränker man sig i hög grad till att klaga över att det över huvud taget kommer en skrivelse, att det över huvud taget ges en möjlighet att föra en sådan diskussion. Det är bra att det kommer en skrivelse, men skrivelsen saknar i hög grad ett perspektiv som går utöver de svenska medlemsförhandlingarna. Sveriges roll i det europeiska miljöarbetet är i dag alltför mycket begränsat till att handla om vad som sker vid det svenska förhandlingsbordet. Trots att man från början sade att dessa förhandlingar skulle ske mycket öppet, är det väldigt litet som vi, som inte sitter vid förhandlingsbordet, får reda på. Sveriges roll borde också mer handla om vad man tillsammans inom Europa kan göra i det stora perspektivet på miljöpolitikens område. Det framgick också av EG-kommissionens yttrande över Sveriges ansökan om medlemskap att man förväntade sig att Sverige tog en sådan roll. Regeringen visar inte i den här skrivelsen eller i sitt agerande i övrigt prov på att ha några idéer eller konkreta förslag om vad som skall hända i det stora perspektivet. Jag har därför yrkat bifall till reservation 1. Efter det att den här skrivelsen kom och min motion skrevs har flera av de krav som jag tagit upp och flera av de diskussioner som förts i andra motioner fått minskad aktualitet. Det beror bl.a. på att regeringen tillsatt fler konsekvensutredningar där just EES-avtalets eller medlemskapets effekter och icke-medlemskapseffekter för miljön skall ses över. När den utredning som sysslar med miljökonsekvenserna har lämnat sina synpunkter, finns det anledning att återkomma till de frågor som rör implementering av just EES-avtalet, vilka jag tagit upp i min motion. Det har också klarlagts att det för svensk del aldrig kan bli aktuellt att ta hand om andra länders kärnavfall. Herr talman, jag märker att det är fåfängt att försöka säga något mer på grund av röstproblem, så jag slutar här. 0853235077516 N 2010-01-01 00:00:00 246903 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0925/#anf43