<anforande>
<dok_hangar_id>2349291</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0925</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:25 Onsdagen den 17 november</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>25</dok_nummer>
<dok_datum>1993-11-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B2326293-61F6-43E4-AC8B-D0F61FE8AAF1</anforande_id>
<anforande_nummer>36</anforande_nummer>
<talare>CHRISTER WINDÉN (nyd)</talare>
<parti>nyd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Lennart Daléus säger helt friskt att jag
inte begriper att det är nödvändigt för Sverige att
gå i frontlinjen när det gäller teknologin. Han säger
att vi först och ensidigt skall införa regler i Sverige.
Jag säger inte att jag inte vill att detta skall ske,
Lennart Daléus. Tvärtom applåderar jag mycket av
det som står i skrivelsen, så som utskottet har
formulerat det.

Däremot är jag rädd för att Sverige ensidigt skall
lägga på svenska företag sådana kostnader att de
tappar konkurrenskraft i stället för att utnyttja den
inneboende kraften i människornas krav på en
förbättrad miljö och förbättrade produkter, vilket
jag beskrev tidigare.

Det är inte nödvändigt att koncentrera alla krafter
inom miljöarbetet för att införa sådana här regler
och gå i frontlinjen när det gäller restriktioner. I
stället kan man använda huvuddelen av sina krafter
till att få en höjning av de gemensamma kraven på
lägsta nivå inom EG. Jag hävdar fortfarande att det
totalt sett ger ett större utbyte både för EG och för
Sverige.
</anforandetext>
<intressent_id>0612453628106</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>246896</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0925/#anf36</protokoll_url_www>
</anforande>
