2349290 GH0924 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:24 Tisdagen den 16 november 1993/94 24 1993-11-16 00:00:00 Svar på fråga 1993/94:75 om stödet åt svenska medborgare som fängslats utomlands interpellationsdebatt 2AFD447C-0BA7-4EF5-8DC9-88C4237DE0AD 17 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m) m Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig hur det svenska stödet åt fängslade svenskar utomlands genomförs i praktiken och vilka prioriteringar som görs. Ett av utlandsmyndigheternas åligganden är att hjälpa svenskar som berövats friheten utomlands. Under tiden från gripande till dess dom meddelas är huvuduppgiften att se till att den misstänkte får ett rättsskydd som så långt som möjligt motsvarar det som vi har i Sverige. Ett primärt rättssäkerhetskrav är att den som berövats friheten erbjuds hjälp med att skaffa försvarsadvokat och tolk. Självklart gäller detta alla typer av brott. Några prioriteringar görs således inte. Om den åtalade döms till fängelse och domen vinner laga kraft, är uppgiften att se till att den dömde får en så dräglig tillvaro som möjligt i fängelset. Besök ordnas regelmässigt. Vid behov skall utlandsmyndigheten ordna med adekvat kost och, om det behövs, läkar- och tandvård. När det finns formella möjligheter att få straffverkställigheten överförd till Sverige, upplyses den dömde om förutsättningarna. UD sköter sedan ansökan till domslandet. Ibland kan det vara befogat att vidta ytterligare åtgärder. Då måste ett antal faktorer övervägas. Domslandets maktutövning gentemot utlänningar begränsas av de grundsatser i allmän folkrätt som kräver att denna maktutövning håller internationell standard. Det betyder att utlänning har rätt till ett rättegångsförfarande och en strafftillämpning som tillgodoser grundläggande rättssäkerhetsgarantier och inte diskriminerar honom. Om dessa grundsatser inte följs av domslandet, kan det vara befogat att överväga en intervention genom diplomatiska kanaler. Om domslandets rättsordning väsentligen skulle skilja sig från vår egen, kan detta vara ett skäl till agerande. 1973 års lag om bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. föreskriver att den som stadigvarande vistas utomlands skall erhålla bistånd endast om särskilda skäl föreligger. I ett sådant fall får styrkan av den dömdes anknytning till Sverige, släktrelationer etc., vägas in. Om en utlandssvensk råkat ut för frihetsberövande i ett land som har en rättsordning och ett rättsväsende som starkt avviker från svenska förhållanden, kan det finnas sådana särskilda skäl som avses i 1973 års lag. Självklart spelar också förhållandena i fängelset i domslandet och den dömdes hälsotillstånd en viktig roll vid en bedömning av huruvida fallet skall tas upp på ett extraordinärt sätt. Jag kan försäkra Hans Göran Franck att UD och utlandsmyndigheterna lägger ner ett omfattande arbete för att tillvarata och skydda våra medborgares intressen i utlandet. 018160186302 N 2010-01-01 00:00:00 246605 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0924/#anf17