2349287 GH0921 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:21 Onsdagen den 10 november 1993/94 21 1993-11-10 00:00:00 Farligt gods DCDCD140-B66B-4C21-A5A0-B8B5CEE7D475 71 KARIN WEGESTÅL (s) s Herr talman! I betänkandet 1993/94:FöU1 behandlar försvarsutskottet regeringens skrivelse 1992/93:258 Farligt gods m.m. Utskottet står enat bakom detta betänkande. Jag tänker i huvudsak uppehålla mig vid behandlingen av området som gäller farligt gods till sjöss. I flera av de under den allmänna motionstiden år 1993 avgivna motionerna hänvisas till senare års oljekatastrofer. Motionärerna anser att man fått en allvarlig påminnelse om de stora miljöhot som olje- och kemikalietransporter till sjöss medför. En rad åtgärder för att försöka förebygga sådana katastrofer föreslås, exempelvis tillskapande av aktionsprogram, speciella trafikledningssystem för övervakning av miljöfarliga transporter samt att Sverige i internationella organ bör arbeta för ett system med förhandsanmälan vid transport av farligt gods. Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare behandlat frågan om säkerhet till sjöss i samband med transport av farligt gods, senast i betänkandet 1992/93:FöU1 med anledning av en socialdemokratisk motion där särskilt miljöriskerna för Öresund och nödvändigheten av ett system för förhandsanmälan av transport av farligt gods genom Sundet belystes. Utskottet hänvisade då till att det på svenskt initiativ gjorts försök med ett rapporterings- och anmälningssystem för fartygstrafiken genom Öresund. Systemet byggde på frivillighet. Försöket slog inte väl ut beroende på att Polen och dåvarande Sovjetunionen inte medverkade. Utskottet menade att de politiska förändringarna liksom den allt större insikten om miljöriskerna borde ha ökat möjligheterna att uppnå fungerande internationella överenskommelser. Trots att utskottet uttalade förståelse för att de folkrättsliga principerna om havens frihet kan medföra svårigheter delade utskottet inte Sjöfartsverkets pessimistiska syn på ett rapporteringssystem och utgick från att regeringen och ansvariga myndigheter uppmärksamt skulle följa frågan och ta erforderliga initiativ. Sjöfartsverket redovisade den 30 juni i en rapport till regeringen om sitt sjösäkerhetsarbete. Utskottet har tagit del av de avsnitt som anknyter till beredningsområdet och konstaterar att rapporten knappast för frågan framåt när det gäller ökad säkerhet vid transporter av farligt gods till sjöss. I rapporten, liksom i Sjöfartsverkets yttrande förra året, beskrivs svårigheterna att uppnå nödvändiga internationella överenskommelser, men antyder inte några lösningar och redovisar inte heller hur man fullgjort riksdagens uppdrag att följa frågan och ta erforderliga initiativ. Utskottet finner inte detta tillfredsställande utan vidhåller sin i betänkandet redovisade uppfattning. Regeringen bör därför i den fortsatta beredningen uppmärksamt följa frågan och ta erforderliga initiativ. Ett sådant torde vara att ge Räddningsverkets samordningsroll sådant innehåll att verket, mer direkt än för närvarande, kan påverka förutsättningarna för transport av farligt gods. Sjöfartsverkets nonchalans gentemot riksdagens beslut och dess sätt att hantera förlisningen utanför Fårö nyligen, då tonvis med fosfor och kväve tilläts förorena Östersjöns vatten till följd av att lasten inte klassats som farligt gods, är inte ägnat att skapa förtroende för Sjöfartsverket. Mitt bestående intryck efter att ha läst rapporten Sjöfartsverkets sjösäkerhetsarbete från juni 1993 är att det från verkets sida inte finns någon större beredvillighet att medverka till regler för att minska olycksrisker, förrän det hänt någon verkligt stor olycka som fått berättigad uppmärksamhet i massmedia. Problemet med det stora antalet ansvariga huvudmän vid olyckor till sjöss borde rimligen bli en del av de uppgifter som både Hot- och riskutredningen och den kommitté som kommer att se över de statliga marina myndigheterna får. En naturlig resurs för bevakning av miljöfarliga transporter är marinens välutrustade sjöbevakningscentraler. Särskilt viktig är sjöbevakningscentralen i Malmö, eftersom Öresund är ett av världens mest trafikerade sjöstråk. Ett samutnyttjande av befintliga resurser är nödvändigt och bör göra det möjligt att snabbare och billigare få till stånd en större sjösäkerhet. En viktig förutsättning för detta är klara ansvarsförhållanden. Herr talman! Jag yrkar bifall till försvarsutskottets hemställan. 0944338157703 N 2010-01-01 00:00:00 246371 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0921/#anf71