<anforande>
<dok_hangar_id>2349287</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0921</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:21 Onsdagen den 10 november</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>21</dok_nummer>
<dok_datum>1993-11-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>anges att om sökanden har särskilt behov därav kan tillståndet förenas med rätt t.ex. till</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C17B3CA7-5FB4-40F4-AB3C-A254336204A5</anforande_id>
<anforande_nummer>64</anforande_nummer>
<talare>PÄR GRANSTEDT (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! När det gäller Sveriges oberoende är
det viktigt att komma ihåg vad detta oberoende
handlar om. Det handlar först och främst om att vi
i Sverige får vapensystem som är anpassade till
svenska förhållanden. Det kan de vara även om de
innehåller utländska komponenter eller delvis
innehåller teknik som har utvecklats i samverkan
med andra länder.

Själva vapensystemen utgår alltså från svenska
förhållanden och är inte del i något annat
vapensystem. Det är därför mycket bra att t.ex. ha
JAS snarare än att ha amerikanska F16-plan, vilka
är anpassade till NATO-förhållanden. Det är en del
av oberoendet. Det har stor betydelse för
trovärdigheten i vår alliansfrihet.

Den andra delen av oberoendet är att vi skall ha en
trygg försörjning av vapen även i en
konfliktsituation där vissa länder inte skulle kunna
tänkas vara beredda att leverera. Det kan vi också
upprätthålla med svensk vapenindustri även om vi
utnyttjar oss av teknik som utvecklats i samarbete
med andra länder eller komponenter som vi har fått
från andra länder. Det förutsätter att vi lagrar
sådana komponenter så att vi står rustade i
händelse av en konfliktsituation.

Det finns ingen motsättning mellan vårt önskemål
om att ha en oberoende tillförsel av krigsmatriel
tryggad genom svensk vapenindustri och samarbete
med andra länder när det gäller utveckling av
vapenteknologi och t.o.m. i fråga om
komponenter.

Jag vet inte om Ingela Mårtensson menar att WEU
på något sätt skulle vara smittsamt. Det är viktigt
att komma ihåg varför Sverige inte vill bli medlem
i WEU, eller i varje fall varför jag anser att Sverige
inte bör bli medlem. Ett medlemskap leder till
alliansförpliktelser och är följaktligen oförenlig
med alliansfrihet. Men samarbetet med WEU på
detta och andra områden leder inte till
alliansförpliktelser och är följaktligen inte
oförenligt med alliansfriheten. Det är detta som är
själva poängen, dvs. att slippa ikläda sig
alliansförpliktelser.

Vi kan alltså mycket väl delta i ett teknologiskt
samarbete med WEU eller med ett WEU-anknutet
organ. Det leder inte till några alliansförpliktelser,
och det strider således inte mot alliansfriheten. Vi
kan ha ett teknologiskt samarbete med USA, men
Sverige blir av det skälet inte delstat i USA eller
förpliktigat att stödja USA i en konflikt. Samma
sak gäller samarbete med Ryssland. Det skulle inte
göra oss till en del av Ryssland eller förpliktiga
Sverige att stödja Ryssland militärt.

Det gäller att veta vad vi kan göra och vad vi inte
kan göra. Det vi inte kan göra är att ikläda oss
alliansförpliktelser.
</anforandetext>
<intressent_id>0470593486100</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>246364</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0921/#anf64</protokoll_url_www>
</anforande>
