<anforande>
<dok_hangar_id>2349287</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0921</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:21 Onsdagen den 10 november</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>21</dok_nummer>
<dok_datum>1993-11-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>anges att om sökanden har särskilt behov därav kan tillståndet förenas med rätt t.ex. till</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D0C5730A-E9BA-40D3-BB41-5F139BE9495C</anforande_id>
<anforande_nummer>59</anforande_nummer>
<talare>JAN JENNEHAG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det Pär Granstedt sade sist ger ett
visst hopp om Centerns agerande framöver. Det
kanske till och med blir så att svensk
krigsmaterielexport till Indonesien förbjuds, om
jag förstår Pär Granstedt rätt.

Vad tycker Pär Granstedt fordras ytterligare för att
förbjuda krigsmaterielexport? Vad behöver vi mer
för bevis vad gäller Indonesien? Jag tycker att vi
kan hålla oss till exemplet Indonesien, för det är ett
enligt mitt sätt att se det fullkomligt klart fall.

Utskottsmajoriteten gör en annan bedömning. Var
går då gränsen? Indonesien är ju enligt Pär
Granstedt ett gränsfall. Vilka ytterligare övergrepp
behöver man göra i Indonesien för att vi definitivt
skall säga nej? Vad krävs för att vi skall säga att det
inte går längre, att det inte är ett gränsfall och att
det har trillat över kanten?
</anforandetext>
<intressent_id>0509012622802</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>246359</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0921/#anf59</protokoll_url_www>
</anforande>
