2349287 GH0921 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:21 Onsdagen den 10 november 1993/94 21 1993-11-10 00:00:00 anges att om sökanden har särskilt behov därav kan tillståndet förenas med rätt t.ex. till 28AA6C08-CE6D-4E0C-853B-CC98B40AA63E 46 ROBERT JOUSMA (nyd) nyd Herr talman! Återigen är den stunden på året kommen då jag får stå här och tala mig varm för en ändrad krigsmateriellagstiftning. Varför gör jag då det? Jo, därför att jag tror att jag är en av få människor i det här landet som ärligt vågar säga att vi behöver en försvarsindustri baserad på export. Varför kan jag då säga det så säkert? Jo, därför att det svenska försvaret krymper. Men samtidigt krymper inte behovet av en inhemsk försvarsindustri. Många säger då att man kan köpa vapen på olika sätt. Men kan man egentligen göra det? Vi kan göra en liten historisk återblick och studera t.ex. perioden 1938--1939 för att se hur det svenska försvaret då såg ut. Ja, naturligtvis fanns det en mängd gammalt skräp -- rester på grund av 1925 års försvarsbeslut, som innebar att man skulle nedrusta och att man inte skulle satsa pengar på försvaret. Man trodde på en tusenårig fred. En del personer i Europa deklarerade öppet det tusenåriga riket. Men hur såg det ut när omvärlden började hota oss, t.ex. 1939? Jo, vi hade en mycket liten och dåligt utrustad armé. Vi fick till stor del förlita oss på landstormen. En hel del pigga människor trodde på idén med att försvara vårt fosterland med roliga trekantiga hattar och gamla mausergevär, modell 1896. Hur såg det ut nere i Europa? Jo, där var man i full färd med att bygga upp arméer. Man hade redan gjort det under tio år. Här i Sverige satt vi på rumpan som vanligt och trodde på en fredlig utveckling. Smällen kom. Norge och Danmark besattes av tyskarna, och vi höll fortfarande på att fundera så sakta. Vi hade tack vare försvarsindustrin kommit i gång och börjat få en skaplig armé med modern materiel, trots avspärrningarna. Bara det tycker jag talar om att man kan hamna i lägen där man behöver en stark försvarsindustri. Ur säkerhetspolitisk synpunkt var vi naturligtvis neutrala i krig och alliansfria i fred, som det heter i modern svensk säkerhetspolitik. Var vi neutrala i kriget? Ja, det är inte upp till mig att bedöma. Den frågan har egentligen inte med vapenexporten att göra. Det förekom permittentresor. 10 000-tals tyska soldater åkte genom Sverige för att besöka mamma i Tyskland. Det var väl mors dag eller något ditåt. Vi hade andra transiteringar. Vi hade baltutlämningar. Vi hade baltguld. Man sålde kullager till England. Man sålde malm till Tyskland. Neutralitet -- jag vet inte. Man kanske kan kalla det så, eftersom man handlade lika friskt med bägge parter. Man gjorde lika stor skada för båda sidor. Redan då förstod man naturligtvis vikten av att ha en stark svensk försvarsindustri. Man förstod rätt snart att den skulle ge teknikutveckling, spin-off, i det civila samhället, och det har den mycket riktigt gjort under åren. En del säger att den här teknikutvecklingen, denna spin-off, kan man få på annat sätt. Måhända kan man det. Jag vet inte. Men inget land har hittills lyckats med det. De produkter som försvarsindustrin utvecklar är högteknologiska. Man är kanske inte villig i privata företag att satsa på utveckling och ta chanser på samma sätt som man gör i försvarsindustrin. Där satsar man pengar på utvecklingsprojekt och sådana saker. Försvarsindustrin behövs på alla upptänkliga sätt -- för det civila samhället, för den militära säkerheten och för säkerhetspolitiken -- om vi skall bibehålla det vi har. Men hur skall vi göra med det krympande svenska försvaret. Vi har ju samtidigt sagt åt försvarsindustrin att man bara får utveckla produkter som beställs av det svenska försvaret. Det är rätt fantastiskt, om man tänker efter, att vi inte får utveckla ett vapensystem på beställning från fredliga länder som Island och Schweiz. Island höll ju på och gruffade litet grand. Man skavde färgen av en engelsk fregatt för 10--15 år sedan. Man tvistade om några fiskegränser. Kanske det är en anledning. Vad vet jag. Nordens länder är civiliserade. Behöver vi denna restriktiva vapenmateriellagstiftning? Jag tror danskarna, finnarna och norrmännen är fredliga människor, liksom islänningarna, trots det fiskekrig man hade. Europa, bortsett från Jugoslavien, är väl en förhållandevis fredlig arena nu för tiden. Herr talman! Visst måste man ha en försvarsmateriellagstiftning. Men jag tror inte att vi behöver en lagstiftning som den vi har i dag, som bygger på hyckleri. Hur kan jag säga att den bygger på hyckleri? Jo, jag anser, herr talman, att allting är hyckleri när man säger att en sak är förbjuden men hela tiden medger undantag från den saken. Då är det hyckleri, anser jag. Man pratar så väldigt mycket om moral och etik här i riksdagen i olika sammanhang. Jag tror t.o.m. att det pågår en utredning som kallas för Etikutredningen. Det här tycker jag faktiskt är ett bra exempel på vad moral och etik är. Skall man ha ett förbud som man medvetet och lagligen bryter mot? Nej, det skall man inte. Därför har jag föreslagit både en och två gånger att man skall ändra hela krigsmateriellagstiftningen. Det räcker med tre grundteser för att få bort dubbelspelet, den konstiga moralen och bristen på etik. 1. Vapen får ej säljas till krigförande land. Det är en självklarhet. Vi skall inte öka på lidandet. 2. Handel med fösvarsmateriel får ej bedrivas på sådant sätt att Sveriges säkerhet och svenska intressen uppenbart hotas. Det är också en självklarhet. Vi skall naturligtvis inte sparka oss själva där bak. 3. Handel med en stat som grovt förbryter sig mot de mänskliga rättigheterna skall vara förbjuden. Det här är självklara saker, herr talman. De här enkla reglerna räcker. Det räcker med att industrin får de här spelreglerna. Sedan får de redovisa gentemot myndighet, t.ex. krigsmaterielinspektören, vad de sysslar med under affärens gång. Jag kan lova, herr talman, att inget svenskt företag mot de här reglerna skulle gå in och börja satsa på en affär med en grumlig bakgrund. Man förlorar så enormt mycket kapital på att dra i gång en affär som man inte kan slutföra. Inget normalt företag skulle göra det. Detta bygger mycket på klokskapen hos dem som manufakturerar vapen och försvarsmateriel i Sverige. Samtidigt bygger detta naturligtvis på att man måste lära sig ta ansvar. Man måste lära sig innebörden av frihet under ansvar. En sådan frihet under ansvar tror jag faktiskt föder mycket bättre omdöme och större ansvar för det man håller på med samt leder till bättre åtaganden. Hela hyckleriet med vapenlagstiftningen tycker jag påminner om att en pappa sitter hemma och läxar upp sin son för att han varit hos grannen och stulit äpplen. Han ger pojken en riktig avbasning. Dagen efter blir pappan helt plötsligt sugen på ett äpple. Då skickar han över pojken till grannen för att hämta ett äpple. Ungefär så är det faktiskt. Man förbjuder försäljning av vapen samtidigt som man hela tiden medger undantag. Det är luddiga regler i det här sammanhanget. Ta en sådan sak som förhållandet mellan Taiwan och Kina. Taiwan är ett rikt, välmående land. Man vill nu köpa 87 stycken bevakningsfartyg till sin s.k. kustbevakning. I de här länderna har man bekymmer med pirater och allsköns ohyra som håller till ute till havs. Det här är små fartyg. Man kan på sin höjd bestycka dem med grov kulspruta. Säljer Sverige till det här landet? Nej. Varför gör man inte det? Jo, därför att man grundar sitt nej på en mängd subjektiva bedömningar som är styrda av privata handelspolitiska intressen. Man ser röda Kina som en jättestor framtida marknad. Det är det kanske också, herr talman. Men det skall man inte blanda in i själva vapenaffären. Taiwan är ett demokratiskt land i dag. Jag tror att man har 37 politiska partier, varav 3 sitter i parlamentet. På det här sättet skapar man oövervinneliga hinder för Taiwan att bli erkänt. Taiwan och Kina har fått mycket bättre relationer. Taiwan investerar enormt mycket pengar i Kina. Man har t.ex. en vid turism mellan de här länderna. Med vilken rätt sätter vi oss till doms över de här frågorna? Det här rör egentligen inte materielexporten. De vapen som Taiwan har velat köpa från Sverige är defensiva vapen. Man ville köpa JAS-flygplan. Det är ett plan med kort aktionsradie. Det räcker lagom till för att försvara eget territorium. Man har t.ex. gjort en inofficiell framställan om att köpa svenska ubåtar. Det är naturligtvis också ett defensivt vapen. Ingen människa tror att lilla Taiwan på allvar skulle angripa stora Kina på fastlandet. Det är fullkomligt absurt att tro sådana saker. Det jag menar med detta är att den vapenlagstiftning vi har i Sverige hela tiden föder en mängd konstiga förhållanden, som faktiskt saknar moral och etik. Det här anser jag vara ett fullständigt vansinne. Man måste skapa klara regler, som kan ge svensk försvarsindustri möjlighet att samarbeta med Norden och med Europa, att få kontinuitet i samarbetet. Naturligtvis, herr talman, under de förhållanden som de här tre punkterna, som jag skall upprepa en gång till, anger. 1. Vapen får ej säljas till krigförande land. 2. Handel med försvarsmateriel får ej bedrivas på sådant sätt att Sveriges säkerhet och svenska intressen uppenbart hotas. 3. Handel med stat som grovt förbryter sig mot de mänskliga rättigheterna skall vara förbjuden. Det räcker med dessa tre regler. Här har man lämnat fritt utrymme för industrin att arbeta. Ändå har man lagt in moral och etik. Vi behöver inte ha det motsatsförhållande som svensk vapenexportlagstiftning i dag utgör. Den saknar helt enkelt moral och etik, om jag skall upprepa det en gång till. Man kan inte säga att man har ett förbud och sedan samtidigt låta företagen med statens goda minne bryta mot förbudet. Det är ett fullkomligt vansinnigt motsatsförhållande. Detta handlar om brist på moral och etik. Förmodligen kommer någon i en replik uppmana mig: Titta på svensk försvarsindustri! Man dödar varandra i Jugoslavien med svenska vapen! Ja, det kanske man gör. Men hur många av de vapnen har levererats direkt till Jugoslavien? Hur många av de gamla Boforspjäserna från andra världskrigets dagar är inte erövrade vapen, som man i dag knappt vet var de kommer ifrån? Man vet bara att det står Bofors på dem. Det kan aldrig undvikas att vapen hamnar i orätta händer. Därför måste klarare regler för vapenexporten skapas. Det är faktiskt nödvändigt för att svensk försvarsindustri skall kunna överleva, och det är nödvändigt för vårt eget svenska försvar att den gör det. Jag yrkar bifall till reservation 1 avseende krigsmateriellagstiftningen. (Applåder) 0648066719018 N 2010-01-01 00:00:00 246346 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0921/#anf46