2349287 GH0921 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:21 Onsdagen den 10 november 1993/94 21 1993-11-10 00:00:00 Processrättsliga frågor FE804D14-F7A9-4594-B7E6-E71953B98B7C 43 JERRY MARTINGER (m) m Herr talman! Det betänkande vi nu behandlar innefattar en mängd specifika frågor på processrättens område. Man kan säga att betänkandet i stor utsträckning handlar om rättssamhällets arbetsmetoder gentemot brottsligheten. Jag kommer här endast att beröra de ämnen i vilka det finns eller kan synas finnas olika uppfattningar i utskottet. När det då först gäller frågan om övervakningskameror vill jag säga följande: Lagen om övervakningskameror har funnits sedan den 1 juli 1990. Den ersatte då lagen om TV-övervakning som gällt sedan 1977. Syftet med lagen är att ge enskilda ett skydd mot integritetskränkningar. En grundläggande princip är att övervakning med TV- kamera av enskilda inte får ske utan deras vetskap, och att det krävs tillstånd för att få övervaka utrymmen som används av allmänheten. Lagen omfattar TV-kameror och andra optisk- elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de utan att manövreras på platsen kan användas för personövervakning. För att använda en övervakningskamera som är uppsatt så att den kan riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde erfordras tillstånd av länsstyrelsen. Vissa undantagsregler finns för bl.a. Polisen. Affärslokaler inom detaljhandeln, liksom bank- och postlokaler i allmänhet, hör till den kategori för vilken man regelmässigt får tillstånd till filmning. TV-övervakning är en viktig del av säkerhetsskyddet för i synnerhet bankerna. Det gäller ju att dokumentera händelseförloppen vid t.ex. rån, för att man skall kunna klara upp brotten. Men filmning i banklokal har självfallet också ett förebyggande syfte. Såväl rån som bedrägerier mot bank- och postkontor som infört sådan övervakning har minskat kraftigt i antal och mot vissa sådana penninginrättningar har rånen helt upphört. Beträffande områden för allmän trafik är det enligt praxis endast Polisen och Vägverket som i trafikövervakande syfte ges tillstånd för TV- övervakning. Det innebär att tillstånd i dag inte medges för exempelvis områden utanför banklokaler. I de motioner som har behandlats av utskottet i det här sammanhanget yrkar man dels att lagen om övervakningskameror ändras så att endast kameraövervakning med videoupptagning blir tillståndspliktig (Ju204), dels också att det bör övervägas att låta bankerna använda övervakningskameror även utanför banklokalerna (Ju843). I reservation nr 1, som får anses stödja dessa två motioner, ifrågasätts om inte skyddet mot integritetskränkningar gått alltför långt. Den frågan är naturligtvis intressant och kan vara värd att diskutera i ett vidare perspektiv än vad vi har möjlighet till i dag. När det gäller motion Ju204, som vill ha en mer allmänt utvidgad möjlighet till kameraövervakning, har utskottet valt att i det här sammanhanget uttrycka sin tillfredsställelse över den förstärkning av integritetsskyddet för den enskilde som blivit följden av den senaste lagändringen. Det står dock klart att denna förstärkning medfört nya avgränsningsproblem av bl.a. den typ som aktualiseras i motion Ju843. Utskottet anser dock inte att några inskränkningar av integritetsskyddet nu bör övervägas, utan att frågan härom bör tas upp i annat sammanhang. Bifall avstyrks såvitt avser båda motionerna. Man kan ifrågasätta om det inte rent av finns utrymme redan i gällande lag för TV-övervakning med begränsad inspelning även utanför banklokal. Den utredning som på regeringens uppdrag tillsattes av Rikspolisstyrelsen i april 1992, och som hade uppdraget att utreda vissa frågor om åtgärder mot rån och annan liknande brottslighet, har framfört bl.a. denna uppfattning. Förutsättningen för tillstånd till TV-övervakning skulle i så fall vara att avgränsningarna anges noga i ansökan, att kameran täcker endast ett begränsat område vid entrén, att inspelningstiden endast är ett fåtal minuter och påbörjas först i och med att överfallslarm utlöses, att uppspelningsrätten är förbehållen polis och säkerhetsansvarig vid banken, samt att en särskild skylt finns uppsatt som anger att området är TV-övervakat. Enligt utredningen skulle t.o.m. en TV- övervakning med kontinuerlig inspelning kunna accepteras om allt som är äldre än 25 minuter automatiskt raderas bort. Integritetskränkningen skulle, enligt utredningen, med dessa avgräsningar bli av så kortvarig natur att hänsynen till de brottsförebyggande och brottsbekämpande intressena måste anses överväga. Polisens arbetsmetoder har varit föremål för en särskilt intensiv debatt under de senaste åren. Det är därvid diskussionerna om spaningsmetodiken som tilldragit sig störst intresse. I det betänkande vi nu behandlar finns två motioner som ger anledning till en särskild kommentar, Ju837 och A444. I motion Ju837 anförs att polisen måste få bättre och säkrare spaningsmetoder, t.ex. i form av avlyssning med dold mikrofon, s.k. buggning, och övervakning med dold kamera. Även motion A444 förespråkar buggning. Reservation nr 2 uttalar sitt stöd för dessa motioner. Avlyssning med dold mikrofon är i dag inte tillåten. Det grundläggande skyddet mot hemlig avlyssning finns i 2 kap 6 § regeringsformen. Detta skydd kan inskränkas endast genom lag. I brottsbalken finns straffbestämmelser för den som gör sig skyldig till olovlig avlyssning medelst tekniskt hjälpmedel. Beträffande övervakning med dold kamera, d.v.s. med fjärrstyrd kamera, finns inget skydd i regeringsformen. Optisk övervakning är inte heller kriminaliserad i brottsbalken. Frågan om användning av dold mikrofon och dold kamera såvitt avser säkerhetspolisens arbetsmetoder behandlades i Säpokommitténs slutbetänkande Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet (SOU 1990:51). Enligt kommitténs förslag bör hemlig avlyssning med dold mikrofon och övervakning med fjärrstyrd kamera tillåtas som arbetsmetoder för säpo. Kommittén föreslår en reglering som nära anknyter till regleringen i 1952 års lag om hemlig teleövervakning. I årets budgetproposition uttalade departementschefen bl.a. att Säpokommitténs förslag om hemlig teknisk avlyssning och om användning av övervakningskameror i den brottsutredande verksamheten bör bedömas i belysning också av den ytterst snabba tekniska utveckling som äger rum på teleområdet och hur denna förhåller sig till reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Säpokommitténs förslag är emellertid under beredning inom Justitiedepartementet. Utskottet anser att det fortsatta beredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker därför bifall till ifrågavarande yrkanden i här berörda motioner. Ett problem när det gäller det här ämnet är att det inte finns någon skarp gräns mellan exempelvis terrorism och annan grov brottslighet. Det förekommer att terrorister finansierar sin verksamhet med brott, exempelvis narkotikabrott och bankrån. Därmed kommer också gränsen att vara flytande mellan säkerhetspolisens och kriminalpolisens verksamhetsområden. Det finns i dag ett samarbete mellan dessa båda organ, men samarbetet kompliceras givetvis om de båda inte har möjlighet att använda samma spaningsmetoder. Under alla omständigheter har metoderna att begå brott blivit alltmer sofistikerade under de senaste åren. Allmänt sett är det därför nödvändigt att polisen ges resurser för att möta denna utveckling. När exempelvis de internationella knark- och rånarligorna börjar använda den allra senaste tekniken i sin brottsliga verksamhet så måste också polisen få möjlighet att ta i anspråk sådan teknik för att kunna spela i samma division och inte komma på efterkälken. Reservation nr 3 har tillkommit som stöd för motion Ju712 som i sin tur förordar en utvidgning av häktningsinstitutet för att göra det möjligt att, inte bara tillfälligt, beröva en misstänkt person friheten i avvaktan på utredning om lämplig påföljd för denne. Utskottet har inte funnit anledning att gå närmare in på den här frågan. Den ordning som gäller i dag innebär nämligen att domstolen i samband med beslut om häktning regelmässigt beslutar om den personutredning som skall göras i målet. Denna utredning är sedan klar till huvudförhandlingen, vid vilken alltså rätten har tillräckliga uppgifter för att kunna bestämma lämplig påföljd om den tilltalade skulle befinnas skyldig. Någon ny häktningsgrund behövs alltså inte i sammanhanget, varför utskottet avstyrker bifall till motion Ju712. Herr talman! Nämndemännens situation har varit föremål för åtskilliga riksdagsdebatter under årens lopp. De motioner som utskottet nu haft att behandla, Ju420 och Ju710, och som reservation nr 4 tillkommit för att stödja, innehåller olika förslag till förändringar avseende nämndemännens ålder, nämndens sammansättning och sättet att utse nämndemän. Dessa frågor är intressanta och skulle utan vidare kunna föranleda en mängd synpunkter redan nu. Men eftersom regeringen i april 1993 tillsatt utredningen Domstolarna och domarnas ställning inför 2000-talet, vilken bl.a. skall granska det svenska nämndemannainstitutet, har utskottet stannat för att vilja avvakta det pågående beredningsarbetet och avstyrkt ett bifall till motionerna i berörda delar. I motion Ju836 och i reservation nr 5 anförs att det bör finnas möjlighet att frihetsberöva ungdomar i avvaktan på utredning om lämpliga åtgärder. Motionen framhåller vidare vikten av att samordna rättsväsende och socialtjänst. Det här är frågor som ligger inom ramen för det betänkande som nyligen avlämnats av Ungdomsbrottskommittén. Kommittén har inte funnit något behov av att generellt öka möjligheterna till frihetsberövande av unga som är misstänkta för brott. Däremot förordar kommittén ökade möjligheter till frihetsberövande av unga lagöverträdare i åldern 15--17 år när det finns risk för fortsatt brottslig verksamhet; i detta fall skulle det inte längre krävas ''synnerliga skäl'' för att häktning skall kunna ske, utan det skulle vara tillräckligt med ''särskilda skäl''. Kommittén anser dock inte att man bör införa ett nytt institut för frihetsberövande av unga människor, utan att häktningsreglerna i stället bör anpassas till de ungas speciella förhållanden. I frågan om samordning mellan rättsväsende och socialtjänst säger kommittén bl.a. att samarbetet mellan myndigheterna, främst polis och socialtjänst, måste förbättras. Kommittén framlägger en rad förslag för att detta syfte skall uppnås. Ungdomsbrottskommitténs betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling. Ett förslag från regeringen kan väntas under våren 1994. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Ju836 i nu aktuella delar. I motion Ju829 framförs uppfattningen att åklagarens bevisbörda måtte minskas, eftersom denna enligt motionärerna blivit alltför stor under senare år. I motion Ju638 förordas omvänd bevisbörda i rattfyllerimål. Reservation nr 6 uttalar sitt stöd för dessa två motioner. Justitieutskottet behandlade motionsyrkanden om åklagarens bevisbörda under hösten 1992 och avstyrkte då bifall med hänvisning till i första hand principen om fri bevisprövning. Utskottet gör samma bedömning beträffande nu ifrågavarande motioner. Målsägandefrågor tas upp i fyra motioner, Ju302, Ju821, Ju830 och Ju831 samt i reservation nr 7. Utskottet har funnit att gällande regler om målsägandens ställning i processuellt hänseende väl tillgodoser målsägandens rätt och har inte funnit skäl att initiera någon ändring. Dessutom har regeringen nyligen lagt fram en proposition i vilken bl.a. föreslås en utvidgning av rätten till målsägandebiträde. I den nyligen framlagda promemorian Brottsoffren i blickpunkten har Justitiedepartementet dessutom kartlagt behovet av ytterligare insatser för brottsoffer och föreslagit vissa åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning. Promemorian har remissbehandlats, och förslagen har presenterats i en lagrådsremiss. Utskottet anser att ärendets fortsatta beredning bör avvaktas och avstyrker bifall till motionsyrkandena. I motion Ju714 och i reservation nr 8 föreslås att vittnen och andra uppgiftslämnare skall få vara anonyma inför den tilltalade i mål som gäller allvarlig brottslighet, t.ex. narkotikabrottslighet och terrorism. Med anledning av den knappa talartiden hänvisar jag till vad utskottet anfört på den här punkten. Utskottet har avstyrkt bifall till motionen. Herr talman! För min del vill jag avslutningsvis yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer. 0664794700308 N 2010-01-01 00:00:00 246343 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0921/#anf43