<anforande>
<dok_hangar_id>2349283</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0917</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:17 Torsdagen den 28 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>17</dok_nummer>
<dok_datum>1993-10-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:2 om Bai Bang-projektet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>22CDE83D-AEB7-4B02-AA14-91C1584E46F4</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>JOHAN LÖNNROTH (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag får tacka biståndsministern för
svaret. Jag tycker att det är ett bra svar, med en i
det stora hela korrekt historisk genomgång av
projektet. Jag noterar med glädje att
biståndsministern konstaterar att vi nu har ett på
det hela taget väl fungerande pappersbruk.

Jag delar också den positiva värderingen av vad om
håller på att hända i Vietnam nu, med övergången
till marknadsekonomi. Jag har varit runt och talat
med flera företrädare för vietnamesiska
myndigheter och en hel del människor som arbetar
i det vietnamesiska näringslivet om detta.

Jag vill ställa ett par kompletterande frågor. Det
gäller först det intressanta, att vår ambassad i
Hanoi nu aktivt söker svenska företag som kan ha
ett intresse av att på rent kommersiell grund
samarbeta med bruket.

Det var en litet märklig upplevelse för en gammal
medlem i Vietnamrörelsen, att möta svenska
företrädare för det privata näringslivet som dels
hyllade de gamla svenska biståndsinsatserna i
Vietnam, dels uttryckte besvikelse över att Sverige
just nu trappar ner på biståndet. När alla andra
länder kastar sig in i Vietnam, som öppnar sig, då
drar Sverige ner på biståndet till Vietnam.

Det kändes märkligt att de sade det just till mig. Jag
föreställer mig att de flesta av de företrädare för
näringslivet som jag träffade där inte delar mina
politiska värderingar utan snarare
biståndsministerns eller de som andra partier i
regeringen står för.

Mot denna bakgrund skulle jag gärna vilja veta litet
mer om vilken typ av kontakter det gäller. Det kom
som sagt en del klagomål från svenska företag om
att de inte känner något engagemang från den
svenska regeringen när det gäller att hjälpa till att
utnyttja den oerhörda goodwill som Sverige
faktiskt möter i Vietnam tack vare våra stora
biståndsinsatser.

Jag vill också till slut fråga om det svenska
engagemanget är slut. Biståndsministern uttrycker
sig på två olika sätt. Alf Svensson säger först i
interpellationssvaret att det direkta svenska
engagemanget i praktiken är avslutat. I
avslutningen på svaret säger biståndsministern
följande: ''Sammanfattningsvis vill jag säga att
Sverige i fullt samförstånd med Vietnam har
avslutat sitt biståndsengagemang i Bai Bang''.

Det pågår ju faktiskt en del projekt fortfarande,
exempelvis skogsprojektet. Det har formellt ingen
direkt anknytning till pappersbruket längre. Jag
pratade dock själv med skogsbönder i trakten som
sade att svenska biståndsarbetare har utdelat råd
om att bönderna skall odla t.ex. eukalyptusträd för
de framtida leveranserna av råvaror. Bönderna
upplever att det svenska engagemanget finns kvar i
projektet som helhet.

Jag var också på den närliggande yrkesskolan, som
är en oerhört positiv upplevelse. Där berättade
man om djupa kontakter med en gymnasieskola i
Skoghall. Också på denna yrkesskola upplever man
fortfarande att det finns ett svenskt engagemang i
Bai Bang.

Jag vill be biståndsministern att precisera frågan om
Sveriges engagemang litet grand. Viljan att
Bai Bang-projektet skall leva vidare och utvecklas
ännu mer finns väl kvar? Sverige har väl fortfarande
ett intresse av att detta sker?
</anforandetext>
<intressent_id>0586690122908</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>246124</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0917/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
