2349282 GH0916 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:16 Onsdagen den 27 oktober 1993/94 16 1993-10-27 00:00:00 Övergrepp på kvinnor och barn 04C9F092-512A-4543-AD3C-4013C9438ED5 177 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) nyd Herr talman! I fråga om detta betänkande har utskottet varit enigt om att avvakta de utredningar som pågår eller som just slutförts. Förmodligen är anledningen just den som utskottsordföranden nämnde i sitt anförande, nämligen att samtliga partier är överens om att alla initiativ i dessa frågor är av yttersta vikt. Därför skall jag ta tillfället i akt och referera till ett märkligt experiment med sexualbrottslingar. Efter en liten inblick i den verklighet som vi lever i förstår alla -- eller snarare är det så att vi inte förstår -- vad experterna håller på med. Sålunda har man nu öppnat ett ställe i Växjö där sex grova sexualförbrytare vistas till en kostnad av 3 000 kr per dygn. De får var sin trerumslägenhet som är smakfullt inredd med äkta mattor, skinnmöbler, trähantverk och klatschiga textilier. Galler eller lås finns inte. Enligt cheföverläkaren behövs inte sådant, då våldtäktsmännen, mördarna och pedofilerna är förbjudna att lämna området. Överläkaren kan dock inte lämna garantier för att inte något skall hända något barn eller någon kvinna i Växjö men säger att man skulle bli mycket besviken om något skulle hända. Man upphör aldrig, herr talman, att förvånas över experternas våldsamma intresse för barnaskändare, pedofiler och våldtäktsmän! Att forska i dessa personers hjärnor och att hålla de här människorna på gott humör får kosta hur mycket som helst. Offren för deras framfart får däremot inte kosta någonting -- eller i varje fall väldigt litet. Nu säger visserligen det team som är ansvarigt för projektet att just dessa sexualbrottslingar som får chansen till en trerummare i Växjö är grundligt genomvårdade och att de har insikt om den egna sjukdomen. Sådana argument hör man ofta. Men många gånger under årens lopp har patienten bara några timmar efter en permission från mentalsjukhus upprepat sitt brott. Ibland är det t.o.m. samma offer. Då har det sagts: Vi trodde att han var botad. Eller också har det sagts: Han har gjort stora framsteg under den senaste tiden. Sanningen är väl den att inte någon psykiatriker i hela världen egentligen vet något om sexualbrottslingarnas komplicerade känsloliv. Det finns en mängd teorier -- det är sant -- men ingen vet något med säkerhet. De flesta inom psykiatrin erkänner dessutom att de famlar i blindo när de försöker rannsaka hjärnan på en sexualförbrytare. Det enda som man under årtionden av forskning har kommit fram till är att det handlar om ett sjukligt beteende -- ett sjukligt beteende som hos de flesta sexualförbrytare har en tendens att upprepas med mer eller mindre regelbundna mellanrum. Ledarna för projektet i Växjö tror inte att patienterna blir friska. Man påstår t.o.m.: Här blir de inte friska men så bra att de inte begår nya brott. Hur vet man det? Med vilken rätt riskerar man kvinnors och barns liv genom ett sådant påstående? Gång på gång har grova sexualförbrytare bevisat motsatsen efter att till synes ha fungerat i många år. Sexualförbrytarnas beteende styrs inte av intellektuella eller moraliska överväganden. De har inget till övers för offren -- åtminstone inte förrän efter gärningen, och då bara undantagsvis, något som knappast tröstar offren eller deras anhöriga. Herr talman! I den form som det relaterade projektet skall fortgå är det nog omöjligt att garantera säkerheten för kvinnor och barn som bor i grannskapet. I själva verket är det omöjligt att garantera säkerheten för någon i vårt samhälle. Sexualbrottslingar och våldsmän kan ju dyka upp var som helst. Men det finns ingen anledning att bereda vägen för dem. Våldtäktsmän och de som förgriper sig sexuellt på barn är förmodligen ytterst medvetna om att de straffas om de blir gripna. I den mån de är medvetna om det är det deras minsta bekymmer vid brottets begående. De utsatta och de presumtiva offrens väl och ve måste gå före. Så är det inte i dag. Resurserna läggs på förövarna, medan skändade barn och våldtagna kvinnor får stå tillbaka. Herr talman! I mitt anförande i den förra debatten talade jag om att allmänpreventionens övergripande betydelse som portalparagraf i lagstiftningen måste återinföras. De allmänpreventiva skälen måste återupprättas. I det sammanhanget måste de individuella skälen för sexualförbrytare stå tillbaka. Ny demokrati har liksom övriga partier kommit med olika förslag. Jag har själv inget idealrecept på hur eller vad man skall göra med grova våldtäktsmän, sexmördare och pedofiler. Men jag är inte ensam om att kräva bättre skydd för kvinnor och barn. Projektet i Växjö är ett slag mot medborgarna. Jag hoppas att de förslag och de idéer som Ny demokrati och företrädare för andra partier presenterar skall utmynna i krafttag mot de vidrigheter som kvinnor och barn utsätts för. Jag hoppas därför på en förutsättningslös behandling och vidareutveckling av de förslag som offentliggjorts just i dag. Jag åsyftar då departementspromemorian Ökat skydd för barn, ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp. Vidare hoppas jag på en snabb remissrunda, så att materialet så snabbt som möjligt kan föreläggas riksdagen i form av en proposition. Likaså hoppas jag mycket på den kommission under ledning av vår utskottsordförande som skall göra en utvärdering och en allmän översyn av tillämpningen av de regler som rör sexualbrott, kvinnomisshandel och därmed närbesläktade brott. Även där är det angeläget att arbetet sker skyndsamt. Jag önskar alltså Britta Bjelle lycka till i det viktiga arbetet i den grupp där hon är ordförande. Även jag yrkar bifall till hemställan i justitieutskottets betänkande nr 3. 0644864705800 N 2010-01-01 00:00:00 246038 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0916/#anf177