2349282 GH0916 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:16 Onsdagen den 27 oktober 1993/94 16 1993-10-27 00:00:00 Vissa tandvårdsfrågor C356ADD4-831E-44B7-A667-52DBA18E70A4 158 GULLAN LINDBLAD (m) m Herr talman! Jag anser nog att socialutskottet genom åren har tagit frågan om amalgamet på allvar, även om frågan börjar bli något segsliten. Jag skall inte framställa något särskilt yrkande, men även jag vill sälla mig till dem som säger att vi börjar bli litet otåliga. Jag har tillsammans med Birger Hagård i många år motionerat om bl.a. ökade forskningsinsatser och biverkningsregister rörande dentala material. Vi har även i år väckt en motion, om amalgamavveckling av miljöskäl, som har behandlats av utskottet. Jag tillhör inte dem som har ropat på ett omedelbart avskaffande av amalgam i tandvården, eftersom jag inte har kunnat bevisa att något helt tillfredsställande ersättningsmaterial finns. Alla de aktuella materialen är mer eller mindre giftiga, som flera talare före mig betonat, eller allergiframkallande. Det gäller att få fram något material som är så bra att man kan lämna amalgamet för gott, vilket vi alla hoppas på. Man måste veta, herr talman, för att kunna förändra. Nu må det ändå tillåtas en lekman -- jag känner mig som en sådan, även om jag är sjuksköterska och delvis kunnig i dessa frågor -- att finna det något egendomligt att kvicksilver uppfattas som mycket farligt i alla andra sammanhang men skulle vara helt oskadligt på detta område. Bl.a. har man från hälsovårdsnämnder påtalat faran med att krematorierna släpper ut tonvis med kvicksilver från avlidna till våra vattendrag. Olika hälsovårdsnämnder har krävt åtgärder mot detta. Men som sagt: Detta material anses vara oskadligt när vi har det i munnen. Socialstyrelsen har i avvecklingsplanen betonat att kraven på omhändertagande av amalgamavfall bör skärpas i avvaktan på en total avveckling och kräver amalgamavskiljare. Också Naturvårdsverket har varit inne på detta och menat att det snabbaste sättet att minska tandvårdens kvicksilverutsläpp är att få bort amalgamet. Jag håller med Leif Carlson. Jag tycker att det var ödmjukt uttalat av en läkare, från den s.k. sakkunskapen, att även vetenskapen har sina begränsningar. Jag har under mina år som sjuksköterska varit med om sådant som jag i dagens läge nog betraktar som rena kvacksalveriet. Jag kommer ihåg när vi kletade in hela patienter med klorofyllsalva. Jag tror att de flesta läkare i dag undrar vad man då egentligen höll på med, men det ansågs då vara ett bra läkemedel. Det är viktigt att vi alla är ödmjuka i denna fråga och framför allt att vi tar människors oro och symtom på allvar. Som flera talare har sagt före mig, var det litet klent med det under en lång tid. Dess bättre tror jag att inte minst riksdagsdebatten, vårt engagemang i dessa frågor, har hjälpt de människor som ändå känner besvär från munhålan och som hänför dem till amalgamfyllningar. De beställningar som riksdagen har gjort har tagit lång tid att förverkliga. Detta är också svåra frågor. Precis som Bo Holmberg sade begärde en majoritet i socialförsäkringsutskottet, och sedermera riksdagen, för något år sedan att man på ett mindre byråkratiskt sätt skulle kunna få sina amalgamfyllningar borttagna. Bestämmelserna är dock fortfarande alltför snäva i detta avseende. Jag tycker trots allt att vi har kommit en bit på väg. Användningen av amalgam har nu minskat kraftigt. Forskning har skett, bl.a. efter påtryckningar från denna riksdag. Tidigare talare har också påtalat att forskningen varit något ensidig. Jag vill nog påstå att den har varit det. Jag vill betona att forskning alltid skall vara förutsättningslös, den skall ha frihet och alla fakta skall fram på bordet. Det är också viktigt att den forskning som betraktas som litet annorlunda verkligen blir beaktad. Jag vill särskilt betona vikten av att forskningen får ordentliga anslag, bl.a. forskningen vid Metallbiologiskt centrum. Den frågan ligger förvisso på ett annat utskott. Herr talman! Min förhoppning är att den beredning som nu sker i regeringskansliet skall ske med skyndsamhet, eftersom det har tagit många år innan vi har kommit så långt. Jag hoppas att vår debatt skall ha bidragit till det. 0816308745507 N 2010-01-01 00:00:00 246019 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0916/#anf158