<anforande>
<dok_hangar_id>2349282</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0916</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:16 Onsdagen den 27 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>16</dok_nummer>
<dok_datum>1993-10-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa tandvårdsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>72414B08-FE99-42AB-B680-DF5308EC5048</anforande_id>
<anforande_nummer>153</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Vi vet att blodprover är mycket svårt.
De som har förhöjd kvicksilverhalt i blodet -- jag
känner faktiskt sådana som har haft det -- är mycket
illa däran. Den saken är klar. Det håller jag med
om.

Men det finns också ställen som i Uppsala, där man
arbetar med detta. Det finns också läkare ute i
landet som har utvecklat ganska förfinade metoder
för att ställa rätt diagnos på ett vetenskapligt sätt.
Jag känner själv några sådana läkare. De har också
fått ett bra resultat av den behandling som har följt.
Allt detta är ju en kedja som skall skötas på rätt
sätt. Det har vi säkerligen inte olika uppfattning
om. Det skall ju ske på ett riktigt och bra sätt.

Men jag tycker att det är oerhört olyckligt när man
vägrar att befatta sig med frågan. Det är både
mänskligt och samhällsekonomiskt alldeles för dyrt
för att vi skall hålla på med det.
</anforandetext>
<intressent_id>0754692641206</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>246014</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0916/#anf153</protokoll_url_www>
</anforande>
