<anforande>
<dok_hangar_id>2349282</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0916</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:16 Onsdagen den 27 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>16</dok_nummer>
<dok_datum>1993-10-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa etiska frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>BAFF20F2-9FD5-490E-84FB-44AAC5D1A269</anforande_id>
<anforande_nummer>107</anforande_nummer>
<talare>ELISABETH PERSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Då vill jag fortsätta när det gäller
frågorna.

Det är alltså inte så att möjligheten att uppmäta ett
EKG på ett foster kan ställas i parallellitet med
frågan om när livet upphör. Det är fråga om två helt
olika saker. EKG tar man på hjärtat, medan EEG
är en mätning av spänningarna i hjärnan.

Till sist vill jag ta upp en annan av de frågor som
Tuve Skånberg ställde. Jag skulle kunna utveckla
den litet mer senare, men jag lär inte hinna det.
Denna fråga faller på grund av vad jag har sagt
tidigare. Tuve Skånberg skriver: Enligt nuvarande
praxis utförs inga aborter efter 22:a
havandeskapsveckan, då fostret har full
rättssäkerhet. Det utförs över huvud taget inga
aborter i det här landet om det finns fog att anta att
fostret är livsdugligt.
</anforandetext>
<intressent_id>0215382436506</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>245968</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0916/#anf107</protokoll_url_www>
</anforande>
