<anforande>
<dok_hangar_id>2349281</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0915</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:15 Tisdagen den 26 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>15</dok_nummer>
<dok_datum>1993-10-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1993/94:67 om karensdagarna</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>128672AC-E7EC-4886-903A-4F240E906C36</anforande_id>
<anforande_nummer>119</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet BO KÖNBERG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Märtha Gårdestig har frågat mig om
vad jag avser att vidta för åtgärder för de anställda
som har flera arbetsgivare och därmed kan drabbas
av fler än en karensdag i samband med en
sjukperiod.

Förslaget om införande av karensdag bereddes
genom att en arbetsgrupp inom
Socialdepartementet utarbetade en
departementspromemoria, vilken
remissbehandlades. Mot bakgrund bl.a. av att
regeringen övervägde införande av ett system med
två karensdagar föreslog arbetsgruppen en
undantagsregel för en arbetstagare som under en
sjukperiod skulle ha arbetat hos mer än en
arbetsgivare. För att undgå att denne skulle
drabbas av fler än två karensdagar under en
sjukperiod föreslog arbetsgruppen en regel så att
arbetstagaren skulle ha möjlighet att hos en
arbetsgivare begära sjuklön fr.o.m. första dagen
om han tidigare i samma sjukperiod redan gått
miste om ersättning hos en annan arbetsgivare.
Arbetsgruppen föreslog också att
försäkringskassan skulle medverka genom att till
arbetsgivare nummer två bekräfta den anställdes
uppgift om att ersättning innehållits tidigare i
sjukperioden. Vid tvist skulle försäkringskassan
även kunna utge s.k. sjuklönegaranti.

Flera remissinstanser hade invändningar mot detta
förslag. Bl.a. konstaterades att en konsekvens av
förslaget innebar att arbetsgivare skulle komma att
sväva i tvivelsmål om sjuklön skulle betalas eller ej.
Förslaget skulle även innebära administrativa
olägenheter och göra ersättningsreglerna än mer
komplicerade.

Utgångspunkt för regeringens förslag i prop.
1992/93:31 om en i stället för två karensdagar var
den överenskommelse som träffades mellan
regeringen och Socialdemokraterna i syfte att
minska utgifterna för sjukförsäkringen. Förslaget
hade utformats så att reglerna bl.a. skulle vara lätta
att administrera.

För personer med flera arbetsgivare, och som
därför riskerar att få flera karensdagar under
samma sjukperiod, skulle en undantagsregel ha
ställt krav på omfattande administration både hos
försäkringskassorna och hos arbetsgivarna. Mot
bakgrund av detta bedömdes det inte rimligt att
skapa en undantagsregel för denna situation.

Mot det önskvärda i att personer med flera
arbetsgivare inte skall erhålla mer än en karensdag
i varje sjukfall står behovet att ersättningsreglerna
inte skall vara för komplicerade och inte heller för
administrativt betungande. Med hänvisning till
konsekvenserna av en undantagsregel ser jag
därför för närvarande inte någon möjlighet att
föreslå någon särregel för dem som har flera
arbetsgivare.
</anforandetext>
<intressent_id>0384833975200</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>245838</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0915/#anf119</protokoll_url_www>
</anforande>
