<anforande>
<dok_hangar_id>2349389</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09124</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:124 Lördagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>124</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Partiledardebatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>partiledardebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>DB458220-E733-4CA5-A55A-1347A8151100</anforande_id>
<anforande_nummer>53</anforande_nummer>
<talare>Miljöminister OLOF JOHANSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är bra att Gudrun Schyman avser
att återkomma till frågan om ''gröna'' jobb.

Men det var ett annat budskap som var alldeles
övertydligt i hennes alla tidigare inlägg, nämligen
att hon gav ett ordentligt stöd till och markerade sin
stora enighet med det stora oppositionspartiet,
Socialdemokraterna. Men jag har inte märkt något
intresse från socialdemokratiskt håll för dessa
frågor. Och då är ni i Vänsterpartiet där igen, dvs.
ni markerar och markerar, men ni har ingen
möjlighet till påverkan -- i varje fall inte i den
konstellationen.

Jag tar gärna upp frågan om CO2-skatten. I
samband med skattereformen genomfördes ett
införande av CO2-skatt i Sverige; det var bra. Det
var ett av de positiva inslagen. En del av det
positiva i skattereformen togs ju bort genom den
generella momsen på energi, som då gjorde att
styrmöjligheterna minskade, därför att man
utnyttjade ett utrymme rakt över, utan försök till
styrning. Men det var bra.

Sedan ärvde vi den s.k. Hjalmarssonska
utredningen från den socialdemokratiska tiden, och
där ville man drastiskt och omedelbart sänka
skatten för industrin. Vi hade en krissituation i
Sverige då, som alla vet, och i den situationen gick
vi med på en differentiering av CO2-skatten. Men
det innebar totalt sett en höjning av CO2-skatten.
Det var en ökning med mer än 600 miljoner, genom
att vi höjde skatten på transporter och hushåll.

Nu har vi i statistiken kunnat konstatera att
oljeförbrukningen inom industrin ökar. Det är då
självklart att man måste angripa problemet, enligt
vårt synsätt. Det var ju inte avsikten att öka
oljeförbrukningen, utan avsikten var att hjälpa en
hårt pressad industri. Då måste CO2-skatten
skärpas på nytt. I annat fall skapar man en ökande
miljöskuld och ökade problem.

I den utsträckning som det inte går att genomföra
detta i den här regeringen, är det klart att vi går ut
och möter väljarna med det. Avsikten med mitt
uttalande i den frågan var att vi är beredda att ta
striden. Jag hade utgått från att de regeringspartier
som tidigare ville ha en CO2-skatt på 46 öre per kilo
skulle ställa upp, men det gjorde de inte. Jag
konstaterar bara detta, rakt av. Det blir en valfråga.

När det gäller EU och miljön har Gudrun Schyman
totalt missuppfattat utslaget i fråga om PCP. Det
handlar bara om formfrågan, inte om substansen.
Det var utslaget i domstolen. Nu håller man på att
arbeta med ett nytt förslag.
</anforandetext>
<intressent_id>059100119006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>256990</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09124/#anf53</protokoll_url_www>
</anforande>
