<anforande>
<dok_hangar_id>2349389</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09124</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:124 Lördagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>124</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Partiledardebatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>partiledardebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>AB1263F4-7B0D-45B0-9826-5C72E94C5A7C</anforande_id>
<anforande_nummer>48</anforande_nummer>
<talare>Socialminister Bengt Westerberg (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vi har genomfört ett antal förändringar
i arbetsrätten under denna mandatperiod. Jag
tycker att det var angelägna och viktiga
förändringar, som har skapat bättre villkor framför
allt för mindre företag.

Vi har förlängt möjligheten till visstidsanställning
och provanställning. Vi har gett möjlighet att
undanta två personer från turordningskretsarna,
när man måste banta arbetsstyrkan eller dra ner på
grund av t.ex. brist på order. På det sättet ökar vi
möjligheterna för små företag att leva vidare i en
besvärlig situation.

Självfallet är vi beredda att forsätta att titta på de
arbetsrättsliga reglerna, men inte i syfte att rasera
arbetsrätten, vare sig anställningsskyddsrätten eller
medbestämmandelagen. Vi har varit med och stött
införandet av dessa lagar och tycker fortfarande att
de är viktiga och bra och att de skall finnas kvar.

Självfallet är vi beredda att diskutera reformer. Jag
vet att Lars Ernestam, som är vår representant i
kommittén, på ett antal punkter kommer att
reservera sig. Det finns delade uppfattningar i
Arbetsrättskommittén. När kommittén så
småningom kommer med sina förslag får vi granska
dem och se vad vi kan medverka till och vad vi
tycker är dåligt i majoritetens förslag.

Gudrun Schyman antyder att man skulle garantera
anställning för en person i Kjell-Erik Karlssons
situation. Det tror jag är fullständigt orimligt. Det
kan finnas omständigheter som gör att en
uppsägning är motiverad. Däremot tycker jag att
det är alldeles uppenbart -- det sade jag också när
jag blev tillfrågad av Aktuellt -- att det pris som
företaget i en sådan situation får betala är orimligt
lågt i dag.

Jag vill tillägga att jag tycker att det var
utomordentligt bra att företaget efter att ha tänkt
en gång till och resonerat med Kjell-Erik Karlsson
kom fram till att han skulle fortsätta på företaget.
De skäl som i vissa situationer kan föreligga att
fullfölja en sådan här process förelåg inte i det här
aktuella fallet.

Till sist, fru talman, vill jag ändå ta upp situationen
inom sjukvården och på långvården.
Socialstyrelsen har nyligen på regeringens uppdrag
gjort en genomgång av situationen på
medicinklinikerna i landet, och den ger inget stöd
för påståendet att det har blivit sämre. Självklart
kan man under en kort period -- om det t.ex. har
brutit ut en influensa -- hamna i en situation som
kan vara svår att hantera, men inte heller det är
någonting nytt; det har hänt många gånger tidigare.
Generellt sett har det inte blivit sämre utan snarare
tvärtom.

När det gäller egna rum på långvården är vi i full
färd med att bygga ut. Det finns fortfarande för
många människor -- kanske 15 000 -- som inte har
rätt till eget rum. Men när vi började den här
kampanjen i mitten av 80-talet fanns det mellan
40 000 och 50 000. Nu äntligen pågår en snabb
utbyggnad av gruppbostäder, ålderdomshem och
liknande, som skall ge goda boendevillkor för äldre
människor. Det kommer vi att fortsätta med
förutsatt att vi får väljarnas förtroende i höst.
</anforandetext>
<intressent_id>0630022377501</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>256985</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09124/#anf48</protokoll_url_www>
</anforande>
