<anforande>
<dok_hangar_id>2349389</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09124</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:124 Lördagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>124</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Partiledardebatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>partiledardebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7A0C9723-E648-48B4-8846-D2ECBF574F5B</anforande_id>
<anforande_nummer>38</anforande_nummer>
<talare>GUDRUN SCHYMAN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag kan försäkra Carl Bildt om att vi
har en alldeles utmärkt Europapolitik som bygger
på att vi säger nej till svenskt medlemskap och på
att vi samarbetar utifrån de villkor som innebär att
vi har beslutanderätt och suveränitet kvar i det här
landet.

Men nu tillbaka till vardagen, Carl Bildt! Det är
faktiskt så att kommunerna är mycket centrala om
vi skall utveckla både valfrihet och välfärd för
människor.

Personligen tror jag att det är viktigare att kunna
ha en bra skola att gå till än att kunna välja. Det
viktigaste måste vara att man har ett jobb, inte att
man kan välja. Valfriheten har väl inget värde i sig.
Det är väl ändå innehållet -- livet -- som det handlar
om, Carl Bildt!

Den ekonomiska politik som ni bedriver har
kritiserats av många, bl.a. av Kjell-Olof Feldt. Det
är flera som har använt sig av hans bok i debatten.
Jag skall också göra det. Kjell-Olof Feldt kan väl
knappast kallas för kommunist, eller hur? Han
skriver så här om regeringens politik vad gäller
kommuner och landsting: Enligt finansministern
innebär det -- alltså er politik -- om de kommunalt
anställda skall ha samma löneutveckling som andra
löntagare -- och det skall de väl -- att deras antal
måste minska med minst 2 % per år under 90-talet.

Detta är effekterna av Nathalieplanen. Det innebär
att 100 000 av sjukvårds- och skolpersonalen får gå.
Är det ett led i att minska arbetslösheten? frågar
jag.

Kjell-Olof Feldt skriver vidare: Regeringen har
ingen anvisning att ge om hur det skall gå till, och
man kan starkt misstänka att finansministern själv
inte har någon aning om vilka
rationaliseringsmöjligheter som finns och var
besparingarna skall tas.

Det här är faktiskt någonting som berör människors
vardag. Kjell-Olof Feldt säger också: Öser man
dessutom på med försäkringar om att alla de nya
styrmetoderna och privatiseringarna kan förena
rationaliseringar med bättre service och ökad
personlig valfrihet klarar man sig undan besvärliga
konfrontationer med oroliga medborgare, i varje
fall i förhoppningen att problemen inte hinner bli så
allvarliga att taktiken avslöjas före valet.

Hur har ni tänkt er det här med ständigt sparande
i kommunerna, samtidigt som människor tydligen
skall få fler jobb och höjda löner och kunna öka sin
privata konsumtion? Hur skall detta gå till, Carl
Bildt? Jag hoppas att Carl Bildt fick några goda råd
nu av finansministern.
</anforandetext>
<intressent_id>0236004923301</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>256975</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09124/#anf38</protokoll_url_www>
</anforande>
