<anforande>
<dok_hangar_id>2349389</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09124</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:124 Lördagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>124</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Partiledardebatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>partiledardebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>734E2187-4E56-4F8E-A99A-C211A32AD880</anforande_id>
<anforande_nummer>15</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet ALF SVENSSON (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tror inte att en enda människa gör
allting rätt. Jag tror inte heller att alla politiska
partier, inte ens något, klarar av allt perfekt. Men
socialdemokraterna framträder alltid som om de
hade all världens monopol på all klokskap.

Fru talman! Jag tror inte att det egentligen finns
något som är farligare för svensk ekonomi än just
detta, att socialdemokraterna aldrig kan tillstå att
de har ansvar för något av sitt eget förflutna.

Trots att vi ju vet att socialdemokraterna står
ansvariga för det mesta av vad som hände under 80-
talet, talar de om detta decennium som om de
skulle vilja leva det i repris. Det är något slags
politiskt romantisk längtan bort från den verklighet
som de själva har skapat.

Ingvar Carlsson talade om att byta färdriktning.
Han vill tydligen tillbaka till 80-talet med den
förskräckande sus och dus-ekonomin som vi hade
då med ökande skillnader mellan rika och mindre
bemedlade.

Alf Svensson fick sitt vårdnadsbidrag -- jag kan
försäkra kammaren om att jag hade väntat mig en
sådan släng. Men jag får inget vårdnadsbidrag, utan
det är småbarnsföräldrarna som får ett sådant. Det
är byggnadsarbetare, glesbygdsboende
småbarnsföräldrar som har långt till ett daghem och
inte har chans att nyttja en daghemsplats. Det är
ensamstående som i dag har ordnat sin barnomsorg
på egen hand och inte har chans att betala något för
denna barnomsorg, för de har inte tillräckligt
mycket pengar. Ingvar Carlsson talar om 4 000
miljoner. Det är säkert något som han har lärt sig
av någon konsult, för att det skall låta mycket. Vi
vet ju att nettokostnaden inte är så hög. Detta, fru
talman, är en investering i barn.

Det blir ingen ökad valfrihet säger Ingvar Carlsson,
för att sedan omedelbart övergå till att skälla på allt
vad valfrihet heter.

25 % av de elever som började skolan valde en
annan skola än den närmaste. I ett av de rödaste
områdena i Stockholm är nu cirka hälften av
daghemmen privata, mest föräldrakooperativ som
är offentligt finansierade.

Nu börjar man att hetsa mot valfriheten i skolan.
Jo, man skall få byta skola om man vill. Men det
är regeringen, enligt Ingvar Carlssons modell, som
skall bestämma vilken skola man skall få välja.
Valfrihet -- inte för föräldrarna -- men valfrihet för
staten är vad Ingvar Carlsson vill ha tillbaka, alltså
80-talets politik med alla dess misslyckanden.

(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0739780276601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>256952</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09124/#anf15</protokoll_url_www>
</anforande>
