2349387 GH09122 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:122 Fredagen den 10 juni 1993/94 122 1994-06-10 00:00:00 Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1994/95 1003A667-E16A-4DD9-87AB-152C4E17B924 90 KJELL JOHANSSON (fp) fp Herr talman! I onsdagens debatt försökte jag förmedla budskapet att Sverige på skattepolitikens område är på rätt väg. Det är faktiskt så att vi aldrig, under mina 35 år som politiskt aktiv, har haft så bra förutsättningar som i dag för en industriell blomstring och ett förnyat välfärdsbygge ur ett skatteperspektiv. Bolagsbeskattningen är ytterst konkurrenskraftig. Det är inte längre någon skattemässig nackdel att förlägga verksamhet till Sverige -- tvärtom. När det gäller egenföretagarbeskattningen -- ofta de allra minsta företagen -- har arbetet på att skapa rättvisa skatteregler kommit en bra bit på väg. Vid start av nya företag med bibehållen anställning har vi infört en kvittningsrätt. Straffbeskattningen på riskkapital i form av aktier har tagits bort genom avskaffad dubbelbeskattning av aktieutdelningar. I dagens debatt har Socialdemokraterna hävdat att det är en orättvis fördelningspolitik att sänka skatten för företagen och aktieägare. Är det så? Nej, jag tror inte det. En skattepolitik som är inriktad på att skapa förutsättningar för nya, riktiga jobb kan aldrig vara dålig fördelningspolitik. Den sämsta fördelningspolitiken upplever trots allt den som inte kan få något jobb. Jag gick i mitt onsdagsanförande hårt fram mot Vänsterpartiet, som vill höja skatterna på företagen kraftigt. Jag gjorde det därför att jag upplever en sådan politik som ett hot mot vår framtid. Det är inte likgiltigt om vi erbjuder de bästa, medelmåttiga eller rent av dåliga förutsättningar för företagande och fortsatt välståndsbygge. I själva verket är det livsavgörande. Det bestämmer faktiskt vår framtid om Sverige är ett attraktivt land att etablera olika verksamheter i eller om det är ett totalt ointressant land, ett land som sorteras bort i första sållningen när det gäller etablering av företagsamhet. Genom skattereformen och genom den nuvarande regeringens arbete för att undanröja de obalanser och hinder för företagsamheten som vi inte klarade av i reformen har vi nu ett läge som nära nog med automatik leder till framgång och ökad välfärd. Det är av stor betydelse, Anita Johansson. Herr talman! Inför en valrörelse kan det vara lätt att falla för frestelsen att gå till val på populism och taktik. Jag måste ändå säga några ord om den ganska beklämmande föreställning på dessa teman som Göran Persson spelade upp här i dag. Detta har blivit något av en järnvägsdag. Lars Bäckström talade om det blå tåget, och Ian Wachtmeister liknade Göran Persson vid en lokförare. Var det ett tåg som Göran Persson kom tuffande med här i dag så var det ett tomt godståg. Endast ett par vagnar var fullastade, och då med skattehöjningar för företagen. All annan last som eventuellt skulle distribueras stod kvar i godsmagasinen, väl förseglad, väl fördold. Göran Persson sade inte ett enda ord om besparingar. I stället fick vi se en otrolig balansakt på slak lina för att klara den omöjliga uppgiften att påstå sig vilja sanera budgeten utan att redovisa en enda besparing. Herr talman! Det var ledsamt att uppleva den person som vill framstå som vår blivande landsfader offra ansvaret för landets ekonomi för att maximera röstvinsterna! Visst kan man, Anita Johansson, välja att kritisera att aktieutdelningar inte längre dubbelbeskattas. Hur mycket har vi inte genom åren hört talas om de s.k. kupongklipparna, människor som framställs som onyttiga drönare i samhället. Nu är snart halva befolkningen sådana onyttiga drönare i samhället som sparar i aktier! Ställer man frågan till folk hur summan av aktieutdelningarna förhåller sig till exempelvis lönesumman inom industrin kan man få mycket konstiga svar. Ytterst få svarar rätt på den frågan eller kommer ens i närheten av rätt svar. Svaret utgör egentligen ett bra mått på hur massmedierna har försummat sin folkbildningsuppgift. Att de båda summorna är ungefär lika stora är inget ovanligt svar. Många svarar så. Det är alltså lätt att förespegla människor att deras standard kan höjas kraftigt om aktieutdelningarna åter straffbeskattas. Så enkelt är det nu inte. Aktieutdelningarna i Sverige har genom åren traditionellt legat på 1,5--2,0 % av lönerna. Gjorde man en direkt skatteväxling och växlade utdelning mot höjda löner skulle timlönen inom industrin kunna höjas med mindre än 50 öre. Det finns inte ens en chans att komma upp till en femtioöring. Om man tog med även de offentliganställda skulle det röra sig om en 25-öring mer i timmen för den som har turen att ha en så hög lön som 100 kr. i timmen. Men priset i form av minskat intresse för produktivt sparande -- sparande som ger jobb -- skulle bli högt. Jag ser att min taletid rinner i väg här. Även när det gäller förmögenhetsskatten kan man föra ett liknande resonemang. Det rör sig om ytterst blygsamma belopp. Socialdemokraterna hotar nu att riva upp beslutet om slopad förmögenhetsskatt. Den gamla departementspromemorian som föreslog 1 % förmögenhetsskatt även på arbetande kapital är åter aktuell. Men ingen svensk blir rikare av detta. Tvärtom -- det skadar bara viljan att investera i Sverige. Resultatet blir färre jobb här i landet. Återinförd förmögenhetsskatt i företagen motverkar i många företag nya satsningar mer än socialdemokraternas förslag till direktavskrivningar stimulerar. Årets val står med andra ord mellan en politik som ger nya jobb och skapar resurser för förnyad välfärd och en ofruktsam demonstrationspolitik som skadar välståndsbildande krafter. Det är därför som jag -- även om jag själv lämnar riksdagen -- kommer att arbeta för att landets finansminister skall heta Anne Wibble även efter valet i höst. Till sist vill jag passa på tillfället att rikta ett tack till riksdagens underbara personal på alla nivåer och till alla de vänner jag har fått här i riksdagen. Det har varit en underbar upplevelse att arbeta tillsammans med er i denna fina miljö och i denna kamratliga anda. 0992508932009 N 2010-01-01 00:00:00 256856 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09122/#anf90