2349387 GH09122 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:122 Fredagen den 10 juni 1993/94 122 1994-06-10 00:00:00 Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1994/95 F94D0BFA-A057-4674-8618-D0ED6C448A20 86 LARS MOQUIST (nyd) nyd Herr talman! Jag skall ägna mig åt det svenska budgetunderskottet och den svenska statsskulden. Jag skall också ge exempel på vilket märkligt bidragsberoende vi har börjat anpassa oss till -- ett bidragsberoende som kostar stat och kommun stora pengar. Självfallet borde resurserna användas på ett bättre sätt. Därför kommer jag att tala om såväl öländska hackspettar som sexvägledare för flyktingar. I november 1993 utkom från Finansdepartementet en liten 90-sidig bok, ''Budgetunderskott och statsskuld -- Hur farliga är de?''. Boken dokumenterar en konferens om budgetunderskott och statsskuld som ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, höll i november 1993. Det svenska underskottet, såväl för staten som för den offentliga sektorn som helhet, växte under åren 1990--1993 snabbare än för något annat industriland. Från att ha haft västvärldens starkaste statsfinanser fick Sverige västvärldens svagaste. Det betyder i sin tur att statsskulden började växa snabbt. Den svenska staten är på väg att skaffa sig en lika stor bruttoskuld som de mest skuldsatta staterna bland de industrialiserade länderna. Det är inte konstigt att människor blir oroliga över de enorma bruttosiffrorna och över kvällspressens bilder på spädbarn som sägs vara skyldiga hundratusentals kronor redan vid födseln. När ekonomer analyserar underskott på kort sikt är finansieringen det som främst brukar granskas. Underskott i de offentliga finanserna måste ju täckas på något sätt. Förenklat uttryckt kan man säga att det finns två metoder att göra detta. Antingen trycker staten pengar eller också lånar man på kreditmarknaden. De stora upplåningsbehoven kan inte betraktas för sig utan måste ställas i relation till ekonomin i övrigt. På kort sikt kan den svenska ekonomin tydligen klara även ganska stora underskott. Den viktiga frågan blir därför den långsiktiga. Är ett underskott av den här kalibern hållbart? Vad händer om underskotten ligger kvar under en längre period? Svaret är uppenbarligen beroende på en lång rad faktorer: realräntan, den ekonomiska tillväxten, den offentliga sektorns balansräkning och i vilken utsträckning underskottet är konjunkturellt betingat. Det är dessa omständigheter som avgör ekonomins förmåga att på längre sikt bära den stora statsupplåningen. Risken för att en stor del av underskottet kommer att ligga kvar även om ekonomin börjar växa är mycket påtaglig. Den offentliga balansräkningen har både en skuldsida och en tillgångssida. Skulderna har de senaste åren exploderat. Att statsskulden växer snabbt när de löpande underskotten är stora är självklart. Men en viktig fråga är vad upplåningen används till. Om den motsvaras av att den offentliga sektorn som helhet bygger upp tillgångar behöver problemet kanske inte vara så stort. Men underskottet har inte gått till investeringar utan till löpande konsumtion. En del tillgångar har snarare fallit i värde under fastighetskrisen. Den offentliga balansräkningen urholkas därför snabbt, även realt. Lägg till detta också ett antal dolda problem som exempelvis de framtida åtaganden som finns i pensionssystemen. Ca 200 miljarder kronor har utlovats i pensioner till offentliganställda utan att några avsättningar gjorts för att trygga löftena. Slutsatsen är att den offentliga balansräkningen försvagas snabbt och att framtidsutsikterna under överskådlig tid ser dystra ut. Fortsatt stora budgetunderskott gör att statsskulden fortsätter att växa snabbt medan tillgångarna minskar genom att AP-fonden reduceras. Det stora budgetunderskott som fanns vid mitten av 1980-talet försvann relativt lätt. Mot slutet av årtiondet visade statsbudgeten t.o.m. ett mindre överskott. Om samma snabba förbättring kan väntas ske under de närmaste åren förefaller underskottsproblemen inte vara så stora. Men läget är den här gången mycket allvarligare än på 1980-talet. Siffrorna är betydligt värre. Vi startar från högre nivåer på såväl underskott som statsskuld. Vi har alltså mer att arbeta in. Att statsskulden växer från en högre nivå gör att räntekostnaden blir större nu än på 1980-talet. Det håller uppe underskotten. Arbetslösheten är betydligt högre, vilket i sig medför såväl högre utgifter som lägre statsinkomster. Vi vet av erfarenhet att hög arbetslöshet tenderar att bita sig fast, vilket skulle betyda att också dess försvagande effekter på budgeten blir bestående. Skattesystemet är annorlunda än på 1980-talet. När ekonomin vänder uppåt och lönerna stiger blir den positiva effekten på statsbudgeten mindre än på 1980-talet. Sist men inte minst, alla lätta besparingar är redan gjorda. Det var de inte för tio år sedan. Slutsatsen är att underskottet inte kan förväntas minska snabbt av sig självt. Det strukturella inslaget i underskottet är stort. Innebörden är att en stor del av underskottet kan förväntas stanna kvar även om den ekonomiska situationen ljusnar och konjunkturen förbättras. Mekanismerna varigenom ett underskott i dag lägger bördor på framtiden är flera. Men det finns en direkt mekanism, och det är helt enkelt den räntebörda som måste finansieras vid en ny stabil nivå på statsskulden och som förr eller senare framtida yrkesaktiva skattebetalare kommer att få betala. Räntebördan kan uttryckas som en skattehöjning vilken framtida generationer får stå för. Problemet är att barnen och barnbarnen, som till slut får betala, inte får vara med och fatta de politiska besluten. Herr talman! I Sunt Förnuft, som också är ett av Ny demokratis slagord, har en journalist på tidningen Ölandsbladet noterat att uppfinningsrikedomen hos enskilda, organisationer och föreningar är enorm när det gäller att mjölka pengar ur ett bidragssystem som inte längre låter sig kontrolleras. Medborgarna förefaller helt hjälplösa, fastnaglade och totalt beroende, som den som missbrukar en drog. Inga enskilda initiativ tas längre om inte stat, kommun eller landsting ställer upp med pengar. Om två personer träffas för att bilda en akvarieförening kan vi vara förvissade om att första punkten på den upprättade dagordningen är ansökan om kommunalt aktivitetsstöd. En god översikt av det absurda och oformliga bidragssystemet kan den få som läser lokalpressen, särskilt dess ortssidor. Under en månad gick Ölandsbladsreportern Kurt Lundgren systematiskt igenom två lokaltidningar. Det fanns en stor mängd av artiklar om bidrag i alla dess former. Mestadels tycks de olika tidningsreportrarna stå på bidragssökarens sida, i all synnerhet då det i sällsynta fall blev ett nej till bidrag. Då heter det ''Dråpslag'' och liknande i rubriken. Journalisterna förefaller lika indignerade som den bidragsförvägrade föreningen. Kanske finner vi i denna symbios mellan bidragssökare och journalister förklaringen till att kommun, landsting och stat så sällan vågar sig på ett obekvämt beslut. Det blir alltid obehaglig publicitet efteråt. I inte ett enda fall under den månad reportern gjorde sin granskning fann han att den som söker ett bidrag, oavsett vad det är, utsatts för granskning eller att nyttan av det sökta bidraget satts i fråga. Ändå handlar en del ansökningar om direkta absurditeter och uppenbara försök, många gånger framgångsrika, att lura av systemet pengar. Hör bara här vad Kurt Lundgren funnit. Torsås brukshundklubb kräver 4 000 kr av kommunen för att bygga en hundparkering för fem hundar. Fritidsnämndens politiker har diskuterat ärendet men kunde inte komma fram till beslut. Först måste hela nämnden göra ett studiebesök på platsen. Vovvarna inspekterades i april. I Broakulla orkar inte Verdandi längre betala hyra för sin fiskestuga till kommunen. Föreningen kräver fri hyra med motiveringen att när dasset rasade ihop byggde medlemmarna upp det igen på egen hand, utan kostnad för kommunen! Borde inte detta initiativ motivera fri hyra, så vore det väl underligt. I en kulturförening i Kalmar finns en person anställd. Nu har inte föreningen längre råd att behålla den anställde utan varslar denne om avsked. I stället satsar styrelsen på personal som har lönebidrag. Det innebär att staten går in och finansierar verksamheten, säger föreningens ordförande. Att staten har kostnader för lönebidragare tycks inte föresväva ordföranden. Staten har ett särskilt ansvar för hackspettar, anser en kvinna på Öland, som kräver ersättning av länsstyrelsen för att en hackspett hackat sönder hennes flaggstång. Den hackar även på fritidshuset, så det kan bli dyrt. En polis står under åtal för grovt bedrägeri sedan han fifflat med reseräkningar. Men nu har han förtidspensionerats efter beslut i Rikspolisstyrelsen. Därmed skulle denna besvärliga sak vara ur världen. Det framgår inte om pensioneringen är ett straff för begånget brott, men så skall det uppenbarligen förstås. Polisen är 50 år gammal. Kalmar kommun anser sig ha gott om pengar och anslår därför medel för att öppna ett kontor i Gdansk. Kontoret skall lämna service åt affärsmän på besök i Polen. Kontoret kostar 80 000 kr. Servicekontor i Polen, kan det vara en kommunal uppgift? Det skapar emellertid arbete, en halvtidstjänst inrättas. En handbollsförening i Kalmar är upprörd. Det städas för dåligt i sporthallarna. Allergi har nu drabbat handbollsspelarna, så att hela laget enligt ett indignerat brev håller på att slås ut. Att handbollsspelarna skulle kunna städa efter sig när de tränat i sporthallen, som går med enorma underskott, är naturligtvis en fullständigt främmande tanke. Självfallet åligger städningen kommunen, inte en ideell förening. Mönsterås kommun har t.ex. betalat ut 200 000 kr till föreningar som sköter idrottsplatserna. Sprit är läromedel i Borgholm. Där går tolv personer på en AMS-finansierad drinkblandarkurs. Kursen kostar 85 000 kr varav spriten drar en kostnad på 5 000 kr. Kursen omfattar fem veckor och anses av arbetsförmedlingen i Kalmar fylla ett uppdämt behov. Kursdeltagarna får inte dricka, bara smaka och spotta ut. Landstinget har beslutat underlätta den sexuella tillvaron för Kalmar läns kvinnor såvida de är under 21 år. P-piller för ett helt års förbrukning delas ut gratis. Den som vill ha riskfria samlag inom en tremånadersperiod får emellertid betala pillren själv, men därefter är det gratis ett år. Det här blir dyrt, så därför införs det en avgift på 100 kr för spiral. Alltihop drog i gång den 15 mars. Flyktingar anses inte kunna sköta sitt sexliv på egen hand. De måste upplysas, och det kostar 500 000 kr. En projektledare anställs av Kalmar landsting. Men nu är det inte flyktingarna själva som skall få upplysning utan de som jobbar med flyktingar, dvs. svenskar. En man anställd vid länsstyrelsen har drabbats av heshet. Länsstyrelsen har dåligt inomhusklimat, säger mannen, som anser sig berättigad till arbetsskadeersättning. En specialist på yrkesmedicin skall utreda detta besvärliga ärende. Kan hesheten möjligen komma från en gammal förkylning? Något att utreda. Det vimlar av kråkor och kajor på Öland. Sedan skottpengarna slopades har det bara blivit värre. Jägarna tvingas skjuta helt ideellt, utan ersättning. Så får det inte vara. En jägare föreslår att Borgholms kommun anslår pengar till timlön och milersättning för kråkjägare. Hälsoläget är oroande i Kalmar län. Landstinget har därför tilldelat en rad föreningar 500 000 kr till hälsoupplysning. Miljöpartiet vill gå ännu längre och starta stora utbildningskampanjer mot allergi. Miljökontoret i Kalmar har också förslag till lösningar. Miljöombudsmän på varenda kommunal förvaltning lyder receptet för bättre miljö och hälsa. En bygdegård på norra Öland skall byggas ut för 1,2 miljoner kronor. Men för detta krävs statliga bidrag från Boverket, som emellertid inte beviljar något bidrag om inte kommunen först beviljar bidrag till 30 % av byggkostnaden. Det ena bidraget förutsätter alltså det andra. Det framgår inte om det krävs något litet bidrag också ur den egna plånboken -- men så är det förstås inte. Borttagandet av färg, inköp av färg och grundstrykning av fasaden på en kafébyggnad i Borgholm stöttas med 60 000 kr av kulturmiljöenheten eftersom byggnaden anses ha kulturvärde. Ett kafé i ett kulturhus har ett plusvärde i konkurrensen. Varför skall fasaden målas med hjälp av våra pengar? Föreningen Helges Lada kräver 40 000 kr av Emmaboda kommun i upprustningspengar. Föreningen är inte heller främmande för ALU- hjälp när den gamla ladan skall renoveras. Det finns spännande användningsområden för en renoverad lada: boxningslokaler, husvagnsuthyrning eller hönshus. Herr talman! Detta är ju befängt. Vad vill jag nu ha sagt med mina exempel? Jo, när tillgångarna är begränsade måste stat och kommun prioritera. Då måste det fattas obehagliga beslut -- ibland i tusenkronorsklassen, ibland i miljonklassen och ibland i miljardklassen. Det som enligt min mening är politikers för närvarande viktigaste uppgift är följande, nämligen att inplantera ett krismedvetande hos svenska folket. Alla går bara och tänker på sig själva eller sitt särintresse. Men ingen tycks ha några barn eller barnbarn. Men för mig som har två barn -- Åsa och Pia -- och fyra barnbarn -- Simon, Hanna, Tobias och Emma -- är det bedrövligt att vi ägnar dem så litet omsorg och omtanke inför framtiden. De flesta människor i vårt land tycks tro att allt ordnar sig självt. Men det gör inte det. Vi måste inse att nivåerna i socialförsäkringssystemem kanske måste vara 70 % eller lägre. Jag tänker på sjukersättning, föräldraförsäkring, a-kassa m.m. Vi kommer också att tvingas skära i pensioner och socialbidrag. Vi har ju inte råd. Vi har inga pengar. Hela samhällsbygget går ju på lån. Mina barnbarn har väl också rätt till ett uns av den välfärd jag själv har? Men håller vi på så här finns det ingen välfärd att ge till mina barnbarn. Alla säger i dag att det inte går att dra ned. Men det är klart att det går. Men det svider ju, och jag inser att det svider olika hårt för olika människor. De stora kostnaderna ligger i våra socialförsäkringssystem. Men det är också viktigt att människor i samhällets och näringslivets toppar inser sitt ansvar och inte provocerar de breda folkmassorna genom att ge sig själva förmåner som inte står i någon som helst proportion till deras arbetsinsatser. Detta betyder inte så mycket i samhällsekonomin, men opinionsmässigt är det viktigt. Bistånd och flyktingpolitik drar naturligtvis inte samma kostnader som de stora socialförsäkringssystemen. Men det är viktigt att ge alla i Sverige en signal om att svångremmen dras åt även på dessa områden, även om besparingen inte skulle vara större än 10--15 miljarder kronor. Som nydemokratisk politiker kommer jag att göra allt vad jag kan för att inplantera detta krismedvetande åtminstone bland invånarna i mitt hemlän, Kalmar län. Jag kommer att tala om att vi måste inse att framtiden innebär uppoffringar. En välkänd person sade ju en gång något om ''blod, svett och tårar'', och jag tror att det blir så. Människor måste inse att framtiden kan innebära helt slopade barnbidrag, slopade bostadssubventioner, dvs. höjda hyror, sänkta pensioner, sänkta ersättningsnivåer för a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring m.m. Men jag kommer också att tala om att vägen till framgång för Sverige ligger i att få fart på näringslivet och att främja småföretagsamhet. Då behövs det sänkta skatter så att företagare får tillbaka lusten och motivationen att göra något bra både för sig själva, för sina anställda och för Sverige. Herr talman! Eftersom det finns barn i Sverige, måste det också finnas föräldrar. Jag hoppas att dessa inser sitt ansvar och tar sitt ansvar nu. 0410190907901 N 2010-01-01 00:00:00 256852 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09122/#anf86