2349387 GH09122 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:122 Fredagen den 10 juni 1993/94 122 1994-06-10 00:00:00 Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1994/95 0D967F8D-D33A-4ED2-9F70-8DED3D5ED7B6 53 Finansminister ANNE WIBBLE (fp) fp Herr talman! Detta år står Sverige inför två vägval. Den 18 september står valet mellan en framtidens politik som fångar chanserna till framtidsjobb i framtidsbranscher och en gårdagens återställarpolitik som med skatter och regleringar förstör möjligheterna till nya jobb. Den 13 november står valet mellan en öppenhetens politik, där Sverige är med och formar framtiden i Europa, och en maktlöshetens politik, där Sverige isolerar sig. Båda dessa val är avgörande för Sveriges framtid. Det gäller jobben. Vi måste få fram en halv miljon nya jobb under 90-talet. Det kräver mycket goda villkor för företagande och investeringar i Sverige. Det gäller välfärden. Våra barn och barnbarn skall inte tvingas betala allt högre skatter för en allt sämre välfärd. Att stoppa ökningen av statsskulden och skapa balans i de offentliga finanserna kräver kraftfulla åtgärder -- som måste vidtas. Socialdemokraterna lämnade efter sig en ekonomi i fritt fall. Det var en arbetslöshetsbomb, en finanskris och ett budgetunderskott. Därefter har all kraft inriktats på att angripa problemen och på att ge Sverige en ny chans. Mycket har uträttats. Två viktiga steg har tagits för Sveriges deltagande i det europeiska samarbetet. EES-avtalet har trätt i kraft, och förhandlingarna om ett svenskt EU- medlemskap har slutförts med ett gott resultat. Omfattande åtgärder har beslutats för att komma till rätta med krisen i de offentliga finanserna. Riksdagen har fattat beslut om 95 miljarder kronor i förstärkningar, och en långsiktig plan för att sanera de offentliga finanserna har lagts fram. Socialförsäkringarna har lagts om för att stoppa kostnadsexplosionen, som skapades under Socialdemokraternas tid, och för att få fram hållbara regler som uppmuntrar arbete och sparande. Villkoren för att starta och driva småföretag har förbättrats radikalt. Skatten på företagens arbetande kapital -- deras byggnader och maskiner -- har tagits bort. Den dubbla skatten på risksparande, sparande i företag, har tagits bort. Arbetsrätten har gjorts om, så att småföretagen skall våga nyanställa. Att röja upp efter 80-talets ekonomiska haveri har tagit tid. Men vi ser nu allt fler glädjande tecken på att en utveckling mot ett ekonomiskt starkt Sverige finns inom räckhåll. Politiken ger resultat. Förbättringarna för småföretagandet, t.ex., har lett till en kraftigt ökad framtidstro bland företagare. Det har tidigare talats om en aktuell enkät som har gått ut till europeiska småföretagare. Den visar att de svenska småföretagarna numera är de mest optimistiska i hela Västeuropa. Denna optimism ger jobb. Det kom nya siffror från SCB härförleden som visar att det har skett en mycket stor ökning av sysselsättningen just i de mindre företagen. Under det första kvartalet i år ökade antalet anställda i de allra minsta företagen med 9 000 personer. Det är nästan en dubbelt så stor ökning som den i de allra största företagen. Sammantaget fick drygt 25 000 personer under denna period nya jobb i de privata företagen. De mindre och medelstora arbetsställena svarade för ungefär 20 000 av dessa nya jobb. Tre fjärdedelar av nyanställningarna skedde alltså i de mindre företagen. Jag tycker att detta är mycket bra. Göran Persson tycker tydligen att det är dåligt med nya jobb i småföretag. Han vill nämligen återgå till de gamla reglerna, med höjda skatter för företagandet och stela arbetsrättsregler. Vi vet av erfarenhet att en sådan återställarpolitik leder fel. Göran Persson! Jag och många med mig, tror jag, skulle vilja veta vad det är för fel på en politik som ger fler jobb i företagen. Göran Persson har fått flera frågor om detta i dag. Hur kan högre skatter för företagen ge fler jobb? Han har inte kunnat svara. Det finns inget svar. Det blir färre jobb. De många ljuspunkter som finns i ekonomin ger oss faktiskt ett ganska stort hopp, men det finns naturligtvis också orosmoln. Den senaste tidens ränteutveckling är ett av dem. Den talar ett mycket tydligt språk. Arbetet med att få ekonomin i balans måste fortsätta. Sverige är ju en liten öppen ekonomi som sammanflätas alltmer med omvärlden. Med den nya elektroniken kan kapital flyttas sekundsnabbt över gränserna. Sverige har ögonen på sig. Varje misstanke, Göran Persson, om avsteg från en politik för budgetsanering, förbättrat företagsklimat och prisstabilitet ger direkt utslag i högre räntor. Det är naturligt att de internationella investerarna efter den senaste tidens opinionsmätningar har riktat sina kritiska blickar mot oppositionens ekonomiska program. Vad har de funnit? De har funnit ett nej till regeringens saneringsprogram utan några alternativ, och de har funnit en lång lista på näringslivsfientliga åtgärder som förstör chansen till nya jobb. Rapporteringen i dagstidningarna och ekonomitidningarna har givit svart på vitt. En icke obetydlig del av den ränteuppgång som har skett beror på en oro för att Socialdemokraterna skall vinna nästkommande val. Regeringen har, till skillnad från Socialdemokraterna, en ekonomisk politik med konkreta åtgärder som är väl förankrade i verkligheten. Vi har satt upp ett tydligt mål. På fem år skall vi halvera arbetslösheten, och få de offentliga finanserna i balans. Det ställer mycket hårda krav på den ekonomiska politiken. Men det är bara så man kan rädda jobben och välfärden Vår lösning har tre delar. Den första är ett medlemskap i den europeiska unionen. Den andra är ett gynnsamt företagarklimat som ger nya jobb i den privata sektorn. Den tredje delen är ett budgetsaneringsprogram. Ett gott företagarklimat betyder att det måste löna sig att arbeta och satsa på företagande. Här vill, som jag sade, Socialdemokraterna gå åt rakt motsatt håll: höjda marginalskatter och dubbel skatt på just det sparande i företagen -- risksparande -- som dessa behöver för att kunna växa, investera och ge jobb. Detta är galet! Herr talman! Den tuffaste uppgift som den ekonomiska politiken står inför under de närmaste åren är saneringen av de offentliga finanserna. Det finns, som det har framgått här under förmiddagen, två sätt att förhålla sig till detta problem. Det ena sättet är att föra väljarna bakom ljuset och låtsas som om problemet inte finns. Det är fegt, och det är farligt. Så gör Socialdemokraterna! Det andra sättet är att ge ärliga och raka besked om de uppoffringar som kommer att krävas under de kommande åren. Så gör regeringen -- för att rädda jobben och för att rädda välfärden! Regeringspartierna har ett saneringsprogram som omfattar drygt 100 miljarder kronor. Mer än 25 miljarder är redan beslutade. Av de åtgärder som berör statsbudgeten återstår ca 45 miljarder kronor. Jag vill något kommentera några av de områden som kommer att beröras av de återstående delarna av programmet. Detta är en uppfordran till Göran Persson. De som lånar ut pengar till Sverige vet vilken politik regeringen för, men de vet inte vad Socialdemokraterna vill. Det skapar oro. Upp till bevis, Göran Persson! Har ni något program, eller har ni inte det? Om ni inte har det, är det stor fara å färde. De delar som kommer att beröras av den budgetsanering som jag menar är nödvändig är följande: För det första gäller det ålderspensionerna. Det nuvarande pensionssystemet ger ett årligt underskott på ungefär 20 miljarder -- det blir 15 miljarder efter gårdagens beslut. Så kan det naturligtvis inte fortsätta. Det här underskottet kan täckas på i princip tre sätt: sänkt pensionsnivå, höjda avgifter eller höjd pensionsålder. Min bedömning är att det kommer att vara nödvändigt att välja en kombination av dessa åtgärder. För det andra gäller det förtidspensionerna. Antalet förtidspensionärer har ökat stadigt under en mycket lång följd av år. Det är en omänsklig situation för de människor som är berörda. Det är också helt oacceptabelt ur statsfinansiella utgångspunkter. I kompletteringspropositionen, som behandlas i det betänkande som vi nu debatterar, föreslås åtgärder för att strama upp prövningen för beviljande av förtidspension. Det pågår inom Socialdepartementet ett arbete med fortsatt översyn av dessa regelsystem. Översynen omfattar såväl regler och ersättningsnivåer som rehabiliteringsinsatser. För det tredje gäller det den offentliga konsumtionen. En viktig del av programmet för att få balans i de offentliga finanserna är att den offentliga konsumtionen skall hållas realt oförändrad. Det betyder att kravet på rationaliseringar inom den offentliga sektorn kommer att fortsätta för att det skall vara möjligt att tillgodose medborgarnas önskemål om en bra service. Det statsfinansiella önskemålet och kravet innebär att det inte kan bli tal om någon ökning av statsbidragen till kommuner och landsting under resten av 1990-talet, inte ens i nominella tal. För det fjärde gäller det åtgärder för att hindra fusk i socialförsäkringssystemen. En aktuell undersökning från Länsstyrelsen i Stockholm visar att ungefär 70 % av dem som samtidigt fick statlig lönegaranti och bidrag från Försäkringskassan faktiskt fuskade. Det finns också rapporter om att det finns personer som jobbar svart samtidigt som de uppbär a-kasseersättning. Sådant fusk måste naturligtvis stoppas. Det är ett bedrägeri mot välfärdsstaten. Människor har rätt att kräva att de skatter de betalar för välfärden skall användas på ett ärligt sätt. Annars riskerar vi att moralen i hela samhället undergrävs. Fusket skall stoppas, och därför håller Riksrevisionsverket på regeringens uppdrag på att kartlägga omfattningen av missbruket inom socialförsäkringssystemet och skall lägga fram förslag till motåtgärder. Andra områden som kommer att bli föremål för besparingar är sjuk- och arbetsskadeförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och bostadssektorn. Inom sjuk- och tandvården blir det nödvändigt att höja en del avgifter. Slutligen kommer det att krävas åtgärder för att förstärka budgetens inkomstsida. Det gäller höjda miljöskatter, breddad bas för momsen, ett nytt system för fastighetstaxering och en kraftig ökning av effektiviteten i skatteindrivningen. Denna lista är mitt tydliga besked till svenska folket: På det här viset kan vi få bort budgetunderskottet. Visst är det tufft! Åtgärderna kommer att beröra oss alla. Men bördorna kommer att fördelas rättvist. De välbeställda i samhället skall bidra med mer än de som har små eller inga ekonomiska reserver. Om man säger nej till ett sådant här program, betyder det att man säger ja till en dold och djupt orättfärdig fördelningspolitik. Om vi inte får balans i de offentliga finanserna, kommer växande räntekostnader att bryta ner välfärden, minska företagens investeringsvilja och möjligheterna till fler jobb. Det kommer att permanenta arbetslösheten och inte minst långtidsarbetslösheten. Våra barn och barnbarn får enbart skulder i arv. Det är en väldigt orättvis politik. Men Göran Perssons politik, såsom den har beskrivits i dag och vid tidigare tillfällen i reservationer och motioner här i riksdagen -- dvs. ett nej till ett program för att få balans i de offentliga finanserna --, galopperar statsskulden, Göran Persson! Tillväxten minskar och jobben blir färre. På bara några år skulle skulden öka med mer än 450 miljarder kronor! Bara räntorna på denna skuldökning, dvs. räntor utöver dem vi har i dag, är mer än 40 miljarder kronor. Hur skall de pengarna tas fram? Göran Persson kan inte göra anspråk på att vara en seriös debattör i den ekonomiska politiken när han inte har något svar på frågan om statsskulden. Herr talman! I dag är det skolavslutning, och många barn får sina terminsbetyg. Också Sverige får betyg! Skillnaden är att Sverige betygsätts varje dag av de placerare som har till uppgift att låna ut pengar. De vet vad regeringen vill göra åt statsskulden. De vet att vi klarar av det -- vi har redan klarat av 95 miljarder. Detta är väl känt. Men de vet inte vad oppositionen vill göra -- de vet inte vad Göran Perssons parti vill. Göran Perssons parti saknar program för att få balans i de offentliga finanserna. Göran Perssons parti saknar en politik för att komma till rätta med statsskulden. Det är naturligt att detta skapar oro. Det går ut över boendet och de arbetslösa. Så upp till bevis, Göran Persson! Det har funnits många tillfällen under dagens debatt att tala om vad ni skall göra åt statsskulden. Hur skall ni få balans i de offentliga finanserna? Herr talman! Regeringens politik är en politik för framtiden och för rättvisan. Det är en politik som vågar ta itu med de svåra frågorna. Det är en politik som ger Sverige nya jobb och som ger våra medborgare en välfärd som de kan lita på. Det är en bra politik. Det är viktigt att den får fortsätta -- för jobbens och för välfärdens skull! (Applåder) 0201502585302 N 2010-01-01 00:00:00 256819 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09122/#anf53