<anforande>
<dok_hangar_id>2349387</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09122</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:122 Fredagen den 10 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>122</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1994/95</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2D0C9391-A65B-4C77-83FC-F92BEA622136</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>STEFAN ATTEFALL (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Herr talman! Ian Wachtmeister sade i sitt
anförande att alla verkar bli nydemokrater, från
olika utgångspunkter. Han exemplifierade med just
Alf Svenssons artikel. Det är klart att Ian
Wachtmeister kan önska sig att alla blir
nydemokrater, samtidigt som tydligen ingen i
nydemokraternas riksdagsgrupp längre är det --
eller också har de tre olika åsikter, om inte fler.

Ian Wachtmeister har litet svårt att förstå
kristdemokratisk biståndspolitik. Jag kan inte alla
detaljer i den artikel som han refererar till, men
principerna och resonemangen ställer jag självfallet
upp på.

Det handlar om att jobba för att effektivisera
biståndspolitiken. Jämfört med hur
Socialdemokraterna har skött den, har kds, som
har ansvaret för biståndspolitiken, gjort stora
insatser. En väsentlig skillnad mot den
nydemokratiska biståndspolitiken är att vi vill
jobba för att förbättra befintliga biståndsinsatser
och också höja anslagen. Vi vill inte sänka
ambitionsnivån och sänka ersättningsnivåerna.

Ian Wachtmeister tar misslyckanden och felsteg till
intäkt för att sänka bistånd eller för att undvika att
ge bistånd. Vi tar det till intäkt för att effektivisera
och hitta nya metoder, inte för att släppa
engagemanget och ambitionsnivån.

Det är på det sättet man skall läsa Alf Svenssons
artikel i Svenska Dagbladet. Svårare än så är det
inte.

Jag kan också säga till Ian Wachtmeister att vi visst
är bekymrade för statsfinanserna -- det har vi varit
hela tiden. Det är därför som regeringen har lagt
fram många smärtsamma men nödvändiga förslag
om budgetförstärkningar, både besparingar och
intäktshöjningar.

Problemet med Ian Wachtmeisters parti, eller hans
f.d. partikamrater, är att man lägger fram sina
förslag utan att bry sig om vad som är politiskt
möjligt att få igenom. Sedan röstar man kors och
tvärs i kammaren. Resultatet blir ökade offentliga
utgifter. Det som är intressant är att se vad som blir
resultatet av den politik man för, inte bara vad man
tänker i kammaren. Det är också en punkt som Ian
Wachtmeister kan begrunda när han tar semester
och funderar över vad han har uträttat som
partiledare för Ny demokrati.
</anforandetext>
<intressent_id>0745549193810</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>256812</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09122/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
