<anforande>
<dok_hangar_id>2349387</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09122</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:122 Fredagen den 10 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>122</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1994/95</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>11952477-4EDF-4BAA-A416-86279CFBA109</anforande_id>
<anforande_nummer>34</anforande_nummer>
<talare>LARS TOBISSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Föreställningen att Sveriges
förhållande till EU kan stå vid sidan av
partipolitiken begriper jag inte. Självklart är ett av
de viktigaste politiska krav som kan framföras att
man tar ställning till det europeiska samarbetet. I
det moderata partiprogrammet har det varit
angivet sedan början av 60-talet att vi strävar efter
medlemskap i det samarbete som växer fram i
Europa. Detta är naturligtvis vägledande för våra
företrädare ute i landet när de funderar över vilka
de skall nominera på olika listor.

Det är ingalunda förbjudet att vara medlem i
Moderata samlingspartiet och samtidigt ha en
annan uppfattning i denna fråga. Det förekommer
som bekant att moderater har olika uppfattningar i
skilda frågor. Men man kan också förstå att de som
skall nominera till ett riksdagsval där Europafrågan
står i centrum kanske inte i första hand tänker sig
att ute på valmötena ha någon som talar emot
partiets politik på den här punkten.

Jag skall göra det erkännandet att det är trevligt att
tala med Johan Lönnroth. Vi kan ta upp saker,
besvara frågor och ge frågor tillbaka. Det är svårare
med andra deltagare i dessa meningsskiften. Men
jag hör inte att Johan Lönnroth ger några argument
för att det när en tidigare löneskatt som inte har
varit relaterad till förmåner omvandlas till en
egenavgift, vars storlek är bestämd i förhållande till
den utgående förmånen, plötsligt skulle bli en
skattehöjning. Det går inte att förklara detta. Det
skapas inte någon skattekil om förmånerna i ett
försäkringssystem relateras till den avgift som man
har betalat in.

Det som ni håller på med är en mytbildning. Ni tar
chansen att spela på den synvilla som uppstår
genom att egenavgiften förekommer på den egna
skattsedeln medan löneskatten tas ut tidigare och
därför är dold. Glöm inte att det hela bygger på och
kommer att fungera så, att när man lyfter bort
löneskatten från arbetsgivaren och förutsätter att
individen skall betala för sin egen försäkring,
kommer det utrymme som uppstår i lönehänseende
att fyllas ut med höjda löner. Därmed får man också
utrymme att själv betala för det försäkringsskydd
som man behöver.

Detta tycker jag är en alldeles riktig väg att vandra.
Det är beklagligt att man nu från vänsterhåll
försöker att blanda bort korten när det gäller något
som vi egentligen redan har fått i gång.
</anforandetext>
<intressent_id>0245320188502</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>256800</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09122/#anf34</protokoll_url_www>
</anforande>
