<anforande>
<dok_hangar_id>2349387</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09122</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:122 Fredagen den 10 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>122</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1994/95</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F282BD3F-6B21-499A-9706-6CCABB524A1F</anforande_id>
<anforande_nummer>116</anforande_nummer>
<talare>HARRY STAAF (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Fru talman! Visst är jag oroad över utvecklingen.
Men, Anita Johansson, de bekymmer vi har haft att
brottas med i början på 1990-talet har sin grund i de
förhållanden som var på 1980-talet.
Inflationsekonomi, spekulationsekonomi -- jag vet
inte vem som skall lastas för att den har ägt rum,
men den har faktiskt ägt rum.

Ett av de första beskeden vi nåddes av när vi kom
hit till kammaren var att staten hade fått ta över
ansvaret för Första Sparbanken. Sedan fick vi också
lägga ner miljarder i statens egen bank
Nordbanken. Allt detta hade inträffat under en tid
då Anita Johanssons partikamrater hade ansvaret
för landets utveckling.

Bara för bankkrisen -- om jag inte minns fel -- har
ministern som är ansvarig redovisat en kostnad på
173 miljarder, varav samhället har fått stå för
ungefär 60.

Det är klart att sådant påverkar inkomstfördelning
och ökar klyftor i samhället. Nu gäller det att få i
gång nya jobb och ha en bra ekonomi, så kan vi
kanske så småningom råda bot på de
missförhållanden som växte fram i slutet på 1980-
talet.
</anforandetext>
<intressent_id>0667211637804</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>256882</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09122/#anf116</protokoll_url_www>
</anforande>
