<anforande>
<dok_hangar_id>2349387</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09122</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:122 Fredagen den 10 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>122</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1994/95</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>630E1D70-5689-43C2-91F0-9CC2BF01826F</anforande_id>
<anforande_nummer>103</anforande_nummer>
<talare>IVAR FRANZÉN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Eftersom Anita Johansson vet -- det är
tydligen ingen annan som vet enligt hennes sätt att
tänka -- finns det kanske ingen anledning att
ytterligare kommentera frågan. Jag hävdar ändå att
jag i det arbete vi gjort i bl.a. skatteutskottet, där
ju skattefrågorna behandlas, inte är en alldeles
betydelselös person. I någon liten mån har jag
kunnat påverka en och annan sak. Det kallar jag
inte för att lägga sig platt. Det kallar jag för
konstruktivt samarbete. Det är faktiskt det som har
betecknat denna regering. Det är på så sätt som vi
jobbar. Det finns många beröringspunkter också
mellan Anita Johanssons och mitt parti. Självfallet
kan vi finna lösningar.

Det är alldeles fel att hävda att vårt arbete i
regeringen skulle vara någon sorts nollsparkande
under hängmattan eller liknande. Centern har
kunnat påverka. Vi har respekt för de andra
partierna också.

Dagens berömda artikel har Per-Ola Eriksson
redan kommenterat. Jag finner ingen anledning till
att göra några ytterligare kommentarer.
</anforandetext>
<intressent_id>034408872004</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>256869</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09122/#anf103</protokoll_url_www>
</anforande>
