2349386 GH09121 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:121 Torsdagen den 9 juni 1993/94 121 1994-06-09 00:00:00 Ytterligare åtgärder mot barnpornografi m.m. 733F28B1-A79E-406B-8038-BBB300FAE228 9 THAGE G PETERSON (s) s Fru talman! Det är barnen som skall forma morgondagens samhälle. I avvaktan på att barnen blir vuxna är det dagens samhälle som har den viktiga uppgiften att skydda barnen. Barnen är våra mest värnlösa medborgare. De är helt beroende av oss vuxna och löper större risk än vuxna att utsättas för övergrepp. Barnen måste därför skyddas från att utsättas för sådana djupa kränkningar som kan medföra att hela deras uppväxt och sedan deras liv som vuxna blir förstört. Barnpornografi förutsätter nästan alltid ett hänsynslöst utnyttjande av barn. Barnpornografi innebär också en kontinuerlig kränkning av barnet. Det är vi vuxna som måste skydda våra barn från sådana djupa kränkningar. Vad blir det annars av barnet? Vilken framtid får ett barn som berövats sin barndom, som mist sin tillit till vuxenvärlden och som förlorat tron på sig själv? Jag menar, fru talman, att det tillhör denna riksdags viktigaste frågor att innan vi skiljs på lördag besluta om ytterligare åtgärder mot barnpornografin. I dag är det straffbart att framställa och att sprida barnpornografi, i vart fall till fler än ett fåtal. Själva innehavet är däremot tillåtet. Det var detta som så många riksdagsledamöter vände sig emot i de motioner som konstitutionsutskottet nu har behandlat i betänkande KU28 om ytterligare åtgärder mot barnpornografi. Flertalet motionärer anser att innehav av barnpornografi bör kriminaliseras. Det är således inget utskottsinitiativ som ligger bakom utskottets förslag utan förslag från ett stort antal ledamöter i denna riksdag. Frågan om innehavskriminalisering inrymmer emellertid i sig viktiga yttrande- och tryckfrihetsrättsliga aspekter. Det var detta som var mitt stora dilemma när jag skulle ta ställning i frågan. Som konstitutionsutskottets ordförande har jag en extra stor skyldighet att försvara de grundläggande principerna om yttrande- och tryckfrihet. Jag måste just av detta skäl iaktta stor försiktigthet vid ändringar i grundlagarna. Jag medger att det just med hänsyn till mitt ordförandeskap i KU inte var någon lätt uppgift att komma fram till ett personligt beslut. Å ena sidan var det självklart för mig att man borde hindra den fortlöpande integritetskränkning mot det skildrade barnet som varje befattning med barnpornografiskt material utgör. Å andra sidan vägde också det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga intresset mycket tungt. Jag skaffade mig mycket information och talade med väldigt många människor som visste mycket mer än jag själv visste på detta område. Det gällde sambandet mellan barnpornografi och sexuella övergrepp mot barn, men också tryckfrihet och yttrandefrihet. När jag hade läst igenom alla motionerna och annat material i detta ärende fann jag, fru talman, att det måste vara barnets bästa som skall väga tyngst. Jag insåg också att det väsentliga med grundlagarna är att dess regler kan förstås av människorna och att reglerna är förankrade hos medborgarna. Jag vet att alla riksdagspartier är överens om att det är barnets bästa som skall sättas i främsta rummet. På denna punkt behöver vi inte övertyga varandra. Men jag vill gärna säga att jag enbart kände bedrövelse när jag lyssnade på Birger Hagård. Det var bara förhinder och underkännande, bara motstånd, bara nej. Han yttrade inte ett ord av uppskattning för de ansträngningar som så många människor runt om i vårt land har gjort denna vår för att sätta hårt mot barnpornografin. Det fanns inte ett enda ord i Birger Hagårds inlägg om barnen. Jag satt och undrade vad alla de barnfamiljer och föräldrar som röstade med Moderata samlingspartiet nu säger om sitt parti, som bara bjuder på motstånd och motstånd. Jag menar att frågan är enkel att ta ställning till. Vill vi eller vill vi inte med kraft bekämpa det sexuella våldet mot barn? Vill vi eller vill vi inte bekämpa tortyr av barn? Varför kan vi inte bli överens om detta? Det förvånar att regeringen mot den här bakgrunden inte har gjort något ställningstagande och inte fattat något beslut som har kunnat föreläggas riksdagen. Faktum är att det trots att diskussionen om barnpornografi pågått under en lång tid inte finns något regeringsförslag i frågan. Såväl justitieutskottet som konstitutionsutskottet anser ju att det är förvånande att regeringen visat en sådan brist på handlingsförmåga. Särskilt anmärkningsvärt är detta mot bakgrund av att justitieutskottet redan under förra riksmötet underströk frågans angelägenhet. Fru talman! Utvecklingen har visat att hittills vidtagna åtgärder mot barnpornografi inte har varit tillräckliga. Genom Justitiedepartementets passivitet har riksdagen och konstitutionsutskottet ställts inför en synnerligen besvärlig situation. Riksdagen har fått agera för att söka åstadkomma nödvändiga förändringar. Det har innneburit stor press inte minst på KU:s kansli. Konstitutionsutskottet föreslår att det skall bli straffbart att inneha barnpornografi från den 1 januari 1999. Detta är ett beslut som jag hälsar med glädje och stor tillfredsställelse. Förslaget stöttas av en stor majoritet av konstitutionsutskottets ledamöter. Tyvärr uppnåddes inte den kvalificerade majoritet om fem sjättedelar av utskottets ledamöter som krävdes för att kunna göra innehavet straffbart redan från den 1 januari 1995. Detta beklagar jag djupt. Det innebär att vi inte tillräckligt snabbt kan få till stånd denna nödvändiga åtgärd. Nu måste vi vänta till efter 1998 års val. Utskottet föreslår dock att riksdagen redan nu skall fatta beslutet att som vilande anta ett förslag till ändring i grundlagarna som innebär att det från den 1 januari 1999 blir straffbart att inneha barnpornografi. Nu finns det de som anser att riksdagen borde avvakta med att göra detta ställningstagande i frågan om innehavskriminalisering. Utskottets majoritet -- jag kan tala inte bara för Socialdemokraterna utan också för kds, Centern, Ny demokrati och Vänsterpartiet -- har funnit att det redan finns ett tillräckligt beslutsunderlag och att det därför är viktigt att riksdagen redan nu tar ställning i frågan i stället för att avvakta en utredning. Jag kan faktiskt inte tycka -- jag vet att de andra i utskottsmajoriteten har samma uppfattning -- att riksdagen skall vara passiv och vänta på förslag från justitieministern. Resultatet av en utredning skulle ändå inte, som majoriteten i utskottets ser det, kunna bli mycket annorlunda än vad som nu har förordats av utskottet. Vi menar att ett beslut nu innebär en kraftfull markering från riksdagen att barnpornografi inte kan tolereras. Ett beslut nu kommer att stärka Sveriges internationella anseende på detta område. Genom att under innevarande riksmöte ta ett beslut blir också en kommande riksdag tvungen att ta ställning till frågan. Personligen har jag dessutom ansett att det är viktigt att få bort frågan från valrörelsen, eftersom detta är en fråga som föga lämpar sig för valtaktiskt tennisspel i den politiska debatten. Om vi fattar ett beslut innan vi skiljs åt på lördag menar jag att riksdagen har gjort sitt ställningstagande. Konstitutionsutskottet har förordat en lösning som innebär kriminalisering av innehav av sådana bilder som är en skildring av verklighetstrogen karaktär. Med denna snäva avgränsning av det kriminaliserade området blir konsekvenserna på det tryckfrihetsrättsliga systemet begränsade och någon risk för oöverblickbara konsekvenser, som man på vissa håll har befarat, föreligger inte. Ett i och för sig straffbart innehav bör inte föranleda ansvar om innehavet med hänsyn till omständigheterna är försvarligt. Försvarlighetsrekvisitet torde här få samma innebörd som det redan har beträffande skildrings- och spridningsbrottet. Ett argument som anförts mot en innehavskriminalisering av barnpornografi är risken för ''smittoeffekter''. Man har menat att grundlagsprincipen om skydd för innehav av informationsbärare sedan länge utgör en rättsligt och psykologiskt verkande spärr mot inskränkningar i informationsfriheten. Om en sådan grundsats bryts igenom skulle den för framtiden förlora en stor del av sin betydelse som sådan spärr. Konstitutionsutskottets majoritet har inte skiljt sig från den här frågan utan vidare. Men vi har ändå kommit fram till den bedömningen att det inte här föreligger några sådana risker. Innehavskriminaliseringen sker enbart för att skydda barnen. Vi har också framhållit att barnpornografibrottet är unikt därför att det nästan alltid förutsätter ett föregående brott genom en mot barnet riktad handling enligt 6 kap. brottsbalken om sexualbrott. Man kan inte göra jämförelser med olaga våldsskildring eftersom man inte på samma sätt som ifråga om barnpornografi kan utgå ifrån att det är en verklig handling som skildras. De två brotten kan därför inte jämföras i detta sammanhang. Fru talman! Jag har denna vår lagt ned ett omfattande arbete för att få till stånd kraftfulla insatser mot barnpornografin. För detta har jag fått sur kritik och glåpord från statsministerns parti. Och det har varit litet smärtsamt att behöva uppleva att man använt hårdare ord om oss som vill kriminalisera än om dem som producerar och distribuerar barnpornografin. Men mitt arbete har glädjande nog fått stöd av många människor. Jag vill tacka de kunniga riksdagsledamöter av alla partier som genom sina motioner fört fram frågan om åtgärder mot barnpornografi. De enskilda riksdagsledamöter, också av alla partier, som agerat ute i samhället för en kriminalisering av innehav av barnpornografi är också värda ett stort tack. Jag känner också ett behov att tacka de poliser och åklagare som gör ett berömvärt arbete med att jaga och utreda barnpornografibrott. De brev med ca 400 000 namnunderskrifter som har kommit in till konstitutionsutskottet visar att frågan om åtgärder mot barnpornografi har engagerat stora delar av Sveriges folk. Jag vill, fru talman, ta tillfället i akt och varmt tacka dem som aktivt gått ut och engagerat medborgarna i denna fråga. Och jag vill tacka dem som genom sin underskrift visat att Sveriges befolkning är vaksam på sådana frågor som gäller skyddet av våra barn. Jag kan inte svara på alla brev, men alla skall veta att det har känts fint att få möta detta engagemang från Sveriges folk. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan i betänkande KU28 om ytterligare åtgärder mot barnpornografi. (Applåd) I detta anförande instämde Margareta Israelsson, Göran Magnusson, Lena Hjelm-Wallén, Berit Oscarsson, Inger Lundberg, Hans Karlsson, Bo Forslund, Britta Sundin, Sven Lundberg, Bengt- Ola Ryttar, Inger Hestvik, Elvy Söderström, Nils- Olof Gustafsson, Berit Andnor, Georg Andersson, Monica Öhman, Ewa Hedkvist Petersen, Leif Marklund, Åke Selberg, Sten-Ove Sundström, Bruno Poromaa, Carin Lundberg, Bo Finnkvist, Kristina Svensson, Lisbeth Staaf-Igelström, Sture Ericson, Maud Björnemalm, Birgitta Johansson, Berndt Ekholm, Lena Klevenås, Lahja Exner, Britt Bohlin, Ingvar Johnsson, Marianne Carlström, Torgny Larsson, Lisbet Calner, Sverre Palm, Jan Bergqvist, Doris Håvik, Anita Jönsson, Bengt Silfverstrand, Karin Wegestål, Bo Nilsson, Birthe Sörestedt, Nils T Svensson, Kaj Larsson, Lena Öhrsvik, Bengt Kronblad, Yvonne Sandberg-Fries, Jan Björkman, Börje Nilsson, Maja Bäckström, Krister Örnfjäder, Monica Widnemark, Lars Hedfors, Kjell Nilsson, Catarina Rönnung, Lars Stjernkvist, Sonia Karlsson, Maj-Inger Klingvall, Ingvar Björk, Ingrid Andersson, Birgitta Dahl, Anita Persson, Reynoldh Furustrand, Alf Egnerfors, Ingela Thalén, Ines Uusmann, Hans Göran Franck, Anita Johansson, Björn Ericson, Eva Johansson, Sylvia Lindgren, Mats Hellström, Sigrid Bolkéus, Ingegerd Sahlström och Alf Eriksson (alla s). 0348268153001 N 2010-01-01 00:00:00 256562 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09121/#anf9