2349386 GH09121 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:121 Torsdagen den 9 juni 1993/94 121 1994-06-09 00:00:00 Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen 7E2D7843-C4FD-45BA-BB54-114B3FA46AAE 170 ELVER JONSSON (fp) fp Herr talman! Dagens debatt är viktig av två skäl: Dels gäller det en stor och angelägen reform, dels behöver en rad missförstånd i den allmänna debatten redas ut. Utskottet föreslår i sitt betänkande att riksdagen skall ställa sig bakom den reform som skall ge en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Detta är positivt och glädjande. Vi har från Folkpartiets sida varit måna om att hävda att alla socialförsäkringar skall vara allmänna och ha en ersättningsnivå som ger inkomsttrygghet. När det gäller hanteringen måste det slås fast att regeringen inte kunnat hålla en tidtabell som skulle ha gett anständiga arbetsvillkor för riksdagsbehandlingen. Ärendet var alltför stort och i vissa delar för ofullständigt för att man med arbetsro skulle kunna lotsa det genom riksdagen. Jag vill gärna instämma i de omdömen och de tack som har riktats till vårt hårt arbetande kansli. Det har där talats om de arbetstyngda och långa debatterna. Jag skulle till det vilja lägga de tunga helgerna och nätterna. Långsiktigt borde vi kanske här i riksdagen fundera litet mera på en mer harmonisk arbetssituation. Åter till ämnet. Med en obligatorisk försäkring kommer grupper av människor som ej tidigare erhållit något skydd vid arbetslöshet att få ett sådant. Reformen är också nödvändig för att hjälpa till med att sanera de stora underskotten i Arbetsmarknadsfonden. Som det ser ut med dagens system är det, som redan här har sagts, ett underskott i fonden om ca 50 miljarder kronor. Det är en stor del av de totala underskott som finns inom arbetslöshetsförsäkringen. Naturligtvis beror en del av underskottet på det dåliga konjunkturläget, men en allmän reformering av detta transfereringssystem är ändå ytterst angelägen. Vi ser nu att allt fler får jobb och att varslen om uppsägning ligger på en mycket låg nivå. En minskning av underskotten i Arbetsmarknadsfonden är därför snart på gång. Nu är det upp till arbetsgivarna att anställa fler, så att a-kassan belastas än mindre. Det är nödvändigt att det stora övertidsuttaget motsvarande ca 50 000 årsarbeten snabbt minskar. På sikt är det den bästa investeringen för företagare, de anställda och hela samhällsekonomin. Behovet finns hos industrin, och förmånerna för dem som nyanställer har aldrig varit bättre än just nu. Det gäller för alla arbetsgivare att ta ett större ansvar. Om inte statsrådet är alltför upptagen, vill jag ställa en liten fråga till honom. Övertidsuttaget är för stort, och jag vill fråga om departementschefen har gjort insatser för att företag och andra arbetsgivare, nu när läget är förmånligt, mera aktivt skall nyanställa personer som för närvarande befinner sig i en arbetslöshetssituation. Jag tror att det vill till litet av ett psykologiskt tryck från de politiska instanserna. Det skulle vara värdefullt om arbetsmarknadsministern kunde bekräfta att ett sådant s.k. mjukt arbete pågår. Herr talman! Reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen är redan inledd med den avgift som vi alla betalar på vår lön, en avgift som är till för att vi skall få en bättre balans i systemet. Under mandatperioden har dessutom ersättningsnivån sänkts till 80 %, och karensdag har införts. Detta gör att vi nu har en vettig självrisk i detta socialförsäkringssystem, på samma sätt som i andra sådana system, t.ex. sjukförsäkringen. Socialdemokraterna, som till att börja med var motståndare till en sänkning av ersättningsnivån, har nu alltmera accepterat den. Men visst var snabbheten i den socialdemokratiska kovändningen imponerande. Mellan Lucia och trettonhelgen skrotade man hela sin argumentarsenal mot sänkningen av a- kasseersättningen. Tala om lappkast! Den socialdemokratiska oppositionen i övrigt går dess värre över lag reflexmässigt mot regeringens förslag. Socialdemokraterna känner ängslan för en statlig kassa som verkar bredvid de fackföreningsdrivna a-kassorna. Man påstår dessutom att arbetslinjen kommer att raseras och tror att en mängd människor kommer att vända sig till kommunernas socialbyråer i en gigantisk utförsäkringsbomb, om regeringens förslag antas. Jag tänker här något kommentera den kritiken mot förslaget. Vad först gäller den statliga a-kassan tycker jag att det är bra att det blir en fristående kassa, som fångar upp de många som nu står utan skydd vid arbetslöshet. Vi får heltäckande system och valfrihet för individen. Den enskilde kan genom eget val antingen tillhöra en facklig a-kassa eller den statliga och behöver inte som nu vara hänvisad till en enda a-kassa. Jag kan dock hålla med socialdemokraterna om att den statliga kassan inte skall konkurrera ut de fackliga kassorna på oschysta grunder. De fackliga a-kassorna har i allt väsentligt gjort ett för den enskilde försäkringstagaren bra kassajobb. Därför är det min och Folkpartiets mening att vi snarast skall nå den konkurrensneutralitet som regeringen utlovat mellan de olika formerna av a- kassor. Det är en uppfattning som också utskottet stöder. Regeringens förslag innebär att arbetslinjen skall hävdas. Som systemet nu är uppbyggt stimulerar det ofta till en oändlig rundgång. Individer kan slussas mellan åtgärder och kontantstöd under mycket lång tid. Med en begränsning av ersättningsperioderna ökar kravet på den arbetssökande, men framför allt på arbetsförmedlingen att aktivt ta sig an problemen och se till att den arbetssökande så snabbt som möjligt kommer tillbaka till den öppna arbetsmarknaden. Skulle de två ersättningsperioderna gå till ända skall den arbetslöse erbjudas en speciell åtgärd i syfte att hindra utförsäkring, men också att få den arbetslöse tillbaka till arbetsmarknaden på ett smidigt sätt. Hur dessa speciella åtgärder skall se ut kommer nu att ses över av departementet, så att det är klart i god tid till 1997, då det tidigast är aktuellt med någon utförsäkring. Den kanske största och i alla fall den mest högljudda kritiken mot regeringens förslag har kommit mot att det nya systemet skulle utlösa en socialbidragsbomb när ersättningsdagarna är slut och man riskerar att bli utförsäkrad. Jag har redan talat om vad som händer om man riskerar att bli utförsäkrad. Enligt min mening är risken dock större för en socialbidragsbomb om vi bifaller det socialdemokratiska förslaget i partimotionen A80. Vi har debatten alltsedan regeringförslaget presenterats fått höra vad socialdemokraterna har tyckt vara dåligt och vad man skall riva upp vid en valseger. Men frågan är vad vill man i stället? Den saken är det besvärande tyst om, trots att socialdemokraterna är medvetna om det är ohållbart att fortsätta med dagens system. Naturligtvis finns det förslag från den socialdemokratiska sidan i deras motion, men den saken talas det inte så högt om, för där ligger en socialbidragsbomb gömd. Här som på så många andra ställen kör socialdemokraterna med vad min partiledare har kallat bisatsmoral. Man talar om vad man är emot, men nämner bara i förbigående vad man egentligen vill. Min fråga till socialdemokraterna blir just nu: Skall det enligt socialdemokraterna aldrig förekomma någon utförsäkring? Herr talman! I det socialdemokratiska förslaget till arbetslöshetsförsäkring är det en del som är besynnerligt. När man i alla andra system propagerar för att det skall vara en inkomsttrygghet, vill man i a-kassan införa ett system med grundtrygghet. I den socialdemokratiska partimotionen kan man utläsa att alla skall ha rätt till en grundnivå i a- kassan motsvarande dagens KAS-ersättning, 245 kr. Sedan är det upp till den som vill eller har råd att försäkra sig upp till 80-procentsnivån. Detta kan innebära att om det socialdemokratiska systemet träder i kraft, kommer köerna kanske rent av börja ringla utanför landets socialbyråer. Människor som inte har råd eller inte har iscensatt att försäkra sig upp till inkomsttryggheten kommer att omgående tvingas vända sig till det sociala. Därför vill jag ställa den andra frågan till socialdemokraternas företrädare här i debatten: Hur kan det komma sig att socialdemokraterna är anhängare av en grundtrygghetsmodell i a-kassan när man är emot sådana tankar när det gäller andra försäkringssystem? Jag skulle, herr talman, till sist vilja peka på en punkt där vi i Folkpartiet i ett senare skede skulle vilja fortsätta reformeringen. Det gäller kopplingen mellan avgifter och utgifter inom arbetslöshetsförsäkringen. Från Folkpartiets sida strävar vi efter att alla försäkringssystem skall vara lika. I sjukförsäkringen tas avgiften ut på en inkomst upp till sju och ett halvt basbelopp, och ersättningar lämnas upp till samma nivå. I a-kassan är det annorlunda. Avgift tas visserligen ut upp till sju och ett halvt basbelopp, men ersättning lämnas bara på inkomster upp till fem och ett halvt basbelopp. Detta måste, herr talman, på sikt ändras. Ersättningsnivån om man är sjuk eller arbetslös bör vara densamma om man tjänar upp till sju och ett halvt basbelopp. Vi är dock medvetna om att en sådan reform får anstå till dess att statsfinanserna är förbättrade. Det lär dröja ytterligare något. Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till utskottets hemställan i betänkandet 18. 088849148003 N 2010-01-01 00:00:00 256723 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09121/#anf170