2349386 GH09121 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:121 Torsdagen den 9 juni 1993/94 121 1994-06-09 00:00:00 Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen 0D383139-2610-4167-85E8-B4B8C4AFC99C 151 HANS ANDERSSON (v) v Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag kan instämma i allting som Johnny Ahlqvist sade. Det är kanske inte så konstigt, eftersom de motioner som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har väckt är i sak ganska snarlika. Det finns några undantag. Låt mig därför passa på att yrka bifall till reservation 1, som handlar om avslag på propositionen med de motiveringar som där finns. Där är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fullt ut överens. Likadant vill jag yrka bifall till reservation 2, som gäller tillämpningstidpunkt. Därutöver yrkar jag bifall till meningsyttringen till mom. 7, som handlar om den inriktning en utredning om ett nytt a-kassesystem skall ha. Jag yrkar även bifall till meningsyttringen till mom. 9, som handlar om ersättningsnivåer och finansiering. Fru talman! Jag vill inleda med att ta upp något som jag uppfattar som allvarligt i denna situation. Fru talman har ju ofta talat om vikten av att riksdagen granskar sina beslut, följer upp dem och genomför ett kvalitativt bra arbete i lagstiftningen. Min uppfattning är att det i vår har funnits en serie fall där riksdagen icke har uppfyllt rimliga krav i lagstiftningsarbetet. Vi har haft flera sådana fall inom arbetsmarknadsutskottets ram. Jag har sett flera sådana fall i socialförsäkringsutskottet. Jag tyckte att det var så med frågan om lönegarantin som behandlades av lagutskottet, och jag upplever att behandlingen av skarv-acquisen, EES- anpassningen, inte gick till på ett sätt som man har skäl att kräva av Sveriges riksdag. Denna proposition är en av de sämsta. Det är fråga om mycket dåligt förberedelsearbete. Propositionen kommer för sent. Riksdagens utskott får helt otillräckligt med tid att beakta frågorna. Lagrådet har inte gått igenom propositionen i förväg. Inga remissorgan har kommenterat det hela. Det hela är mycket komplicerat. Vad händer? Utskottet får propositionen på sitt bord. Vi är naturligtvis oeniga i de typen av ärenden som är så ideologiskt präglade. Inte bara det! Vi finner att det är över huvud taget svårt att tänka sig en lagstiftning som utgår från propositionens förslag. Utskottet skickar propositionen till Lagrådet. Lagrådet kommer med mycket amper kritik och säger att denna proposition egentligen inte duger som underlag för en lagstiftning. Utskottet skickar propositionen till berörda organ och myndigheter. Vi får många kritiska kommenterar från Kommunförbundet, Datainspektionen osv. Vi får nedgörande kritik från de a-kassor som sägs ha en nästan myndighetsliknande karaktär i Sverige i dag. Man säger att det inte är möjligt att bygga en lagstiftning på detta material. Naturligtvis avvisar samtliga fackliga huvudorganisationer samfällt denna proposition. Det är inte bara för att de tycker att ett och annat är dåligt, utan denna proposition kan inte ligga till grund för en lagstiftning. Vi pratar här om regler som under 1993 berörde 800 000 svenskar. Utskottet har sedan mycket kort tid på sig att arbeta. Jag vill säga, precis som Johnny Ahlqvist sade, att man tar av sig hatten -- om man hade någon -- inför den kanslipersonal som arbetar under omänskliga förhållanden under några korta dagar för att över huvud taget skapa en lagstiftning som utifrån Lagrådets kommentarer är möjlig att tillämpa med någon form av rättssäkerhet. Därefter blir betänkandet bordlagt endast en gång. Jag förmodar att riksdagens ledamöter har mycket svårt att tillgodogöra sig ärendet, vars bilagor dels är regeringens lagförslag, dels Lagrådets kommentarer till lagförslaget, dels arbetsmarknadsutskottets förslag till belut med alternativa lagförslag. Nu är det den 9 juni, och redan den 1 juli, om några veckor med midsommar emellan, skall det nya försäkringssystemet börja tillämpas -- dessförinnan skall det publiceras, vinna laga kraft och komma i SFS. Utifrån det systemet skall man reglera förhållanden för en mängd människor som råkat illa ut och som icke har försörjningsmöjlighet i kraft av arbete, utan som måste begära bidrag. Vi får alltså ett nytt regelsystem. Regelsystemet leder till stora nackdelar för många arbetslösa. Men för att kamouflera den olustiga situationen säger man att det finns ett annat system, förutom det system som föreslås, nämligen ett övergångsregelsystem. Så det kommer inte att hända något, Börje Hörnlund. Jag tycker att detta är oskäligt. Jag tror att fru talmannen och riksdagens ledamöter vet tillräckligt mycket om denna tidspress och denna undermåliga proposition. Det är inte rimligt med tidspressen mellan det att beslutet fattas och tillämpningen hos myndigheter sker. Det är inte rimligt om man håller rättsstaten högt och om man vill att det skall finnas rättssäkerhet. Bara detta faktum är ett starkt motiv för Vänsterpartiets avslagsyrkande i detta läge. Vi vill ha en återremiss. Vi måste få en utredning för att få igenom dessa frågorna. Naturligtvis finns också den politiska skillnaden; den är mycket stor. Regeringspartierna har drivit frågan ideologiskt. Det förekommer skrivningar i varenda finansplan som handlar om det. Det som jag läser i finansplanen, kompletteringspropositionen osv. är utomordentligt cyniskt. I dessa sägs det egentligen: Ju lättare det är att slänga ut folk från försäkringen, desto tryggare blir folk. Mer hävdad blir också arbetslinjen. Men det är ju att fullständigt vända upp och ned på begreppsbildningen. Jag är inte förvånad över den fruktansvärda ilska och folkliga vrede som finns mot detta förslag. Att vi kan ha olika åsikter och finna olika lösningar är en sak. Men detta är verkligen ett spjut in i dem som redan är sargade, dem som har svårt att klara sig. Dessa människor hänvisas närmare socialbidragskön. Befinner man sig i den har man ingen säkerhet längre. Då får man börja avyttra sina personliga tillgångar. Då talar vi inte längre om ett trygghetssystem, en omställningsförsäkring. Regeringen har drivit detta ärende, och regeringen skulle inte kunna få igenom det om det inte vore för nydemokraterna. Ny demokrati har visserligen föreslagit avslag på propositionen, och i Ny demokrati delar man i många fall Vänsterpartiets och Socialdemokraternas syn i en mängd detaljfrågor, som arbetsvillkor, utförsäkringsvillkor, ersättningsperiod osv. Men i den allmänna maktkampen och i den allmänna upplösningen av Ny demokrati och snart av riksdagen, skaffar sig regeringen och regeringspartierna stöd från resterna av Ny demokrati. Det har förorsakat kaos i vårt utskott, skulle jag vilja säga. Man har knappast vetat hur reservationer och meningsyttringar skulle formuleras. Situationen har nämligen ändrats sekund för sekund, fram till den absoluta slutpunkten av utskottets arbete med frågan. Men det är inte utskottsordförandens fel, tvärtom. Detta är upprörande och det drar litet av löjets skimmer över riksdagen; det är det värsta av allt. Det finns ju inget viktigare än att upprätthålla god lagstiftningsförmåga och god politisk demokrati genom ett bra riksdagsarbete, oavsett om vi inte ofta delar uppfattningar i sak. Det gör vi inte. Det är alldeles tydligt, vilket man kan konstatera när man ser närmare på regeringens strategi. Det handlar ju om att avreglera arbetsmarknaden och om att försämra för de fackliga organisationerna och därmed för löntagarkollektivet. Det handlar om att försämra arbetsrätten, arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken, som vi skall diskutera mer i morgon. Från regeringens sida finns det en mycket stark inriktning att försämra trygghetssystemen. Jag vill t.o.m. säga att den är så konsekvent att det är en form av klasspolitik, eller klasskampspolitik. Men det sker i strukturella former med den ena lagen efter den andra och med det ena trygghetssystemet efter det andra. Och udden är alltid riktad mot löntagare och mot dem som har det svårast. Arbetslöshetsförsäkringen i Sverige har en lång historia. Det var just för att man inte skulle få konflikten mellan de arbetare som hade jobb och dem som hade stötts ut från jobb som fackliga solidariska a-kassor byggdes upp. Det var för att man inte skulle få dumpningseffekter, dvs. social dumpning. Det byggde på en stark solidaritetskänsla. Arbetslöshet uppstår. Den uppstår nu i katastrofal omfattning. Det är en kombination av strukturella förändringar i Sverige, konjunkturförlopp och den ekonomiska politik som regeringen driver och har ansvar för. Arbetslöshetsförsäkringen skall spela en roll i ett trygghetssystem där arbetslinjen främjas. Den skall samspela med arbetsmarknadspolitiken. Den som är arbetslös skall garanteras trygghet om han kvalificerat sig genom ett deltagande i arbetslivet. Sedan skall den arbetslöse kunna klara en omställning, bl.a. med hjälp av arbetsmarknadspolitiken. Vi har hög anslutningsgrad i Sverige. Inget europeiskt land har högre anslutningsgrad. Men Börje Hörnlund säger att vi i Sverige skall ha en allmän obligatorisk kassa. Men de länder som har det har lägre anslutningsgrad. De har lägre täckningsgrad. Hur många som är försäkrade beror ju på vilka kvalifikationsvillkor man i första hand har. Vid en europeisk jämförelse är det intressant att se att de länder, förutom Sverige, som har koppling mellan a-kassa och fackförening också har den i särsklass högsta andelen försäkrade. De har dessutom de bästa villkoren. Men det är ju inte så konstigt. Fackföreningsrörelsen har ju ett oerhört stort intresse av att skydda sina medlemmar, inte bara direkt utan också indirekt. Det görs genom att man skyddar alla dem som skulle kunna konkurrera på en absolut fri arbetsmarknad. Vi skulle då få dumpningseffekter. A-kassans uppgifter är att skapa trygghet för den enskilde, att stödja en rimlig lönebildning utan att mängden arbetslösa skall vara som ett sänke som drar ned lönenivån vid dåliga konjunkturer. Men det är precis det som regeringen vill. Det finns mycket tydliga skrivningar av det slaget såväl i kompletteringspropositionen som i finansplanen. Men tanken med a-kassesystemet är att det tillåter omstrukturering på arbetsmarknaden, en omstrukturering som sker av tekniska skäl eller av marknadsskäl. Människor kan då om de mister sitt jobb ändå ha sin försörjning, ställa om och komma in på en sektor som växer. Det är en del av den fackliga solidariteten, som också är en del av kontrollapparaten. Våra a-kassor har en decentraliserad funktion. Summa summarum är det den svenska arbetslinjen som till mycket stor del har en bas i vårt a-kassesystem. I Vänsterpartiet menar vi att detta förslag till lagstiftning inte kan accepteras. Det måste utredas, och i Vänsterpartiets motion har vi angivit en inriktning, en inriktning som dock avvisas av utskottet. Däremot säger utskottet att det skall göras utredning med anledning av Vänsterpartiets krav. Det är ju klart! Allt måste ju utredas. Det är säkerligen 15 till 20 punkter som är oklara, och som på nytt måste utredas. Det för mig, helt kort, in på de sakliga problemen. Att riksdagen fattar beslut om en tillämpning fr.o.m. den 1 juli är ohemult. Det måste ske mot bättre vetande. Börje Hörnlund säger att det är mycket viktigt med konkurrensneutralitet, vilket utskottet också säger. Sedan vill man införa en lagstiftning utan konkurrensneutralitet! Det är inte ofta som moderaterna föreslår ett förstatligande. Men om man med ett subventionerat förstatligande kan krossa facket kanske ändamålet helgar medlen. Det är hemskt! Det förvånar mig att ansvariga riksdagspolitiker kan fatta denna typ av beslut. Detta är ett oskäligt förslag om utförsäkring, deltidsarbete, neutralitet osv. Det är oskäligt på punkt efter punkt som räknas upp i propositionen och i utskottets betänkande. Ersättningsperioderna kommer att verka tvärtemot vad vi brukar säga, dvs. ju längre tid man kan hålla sig borta från arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildning ju längre tid kan man kanske passivt gå och stämpla. Vad är det för politik? Fru talman! Det har ofta sagts att det är viktigt med granskning och uppföljning. En av de viktigaste bitarna i Riksdagsrevisorernas genomgång av arbetsmarknadspolitiken var just detta -- incitamentsstrukturen, som det så vackert heter. Det gäller alltså att se till att villkor och regler verkar för de målsättningar som vi är överens om. Här gör man precis tvärtom. Jag begriper inte hur Börje Hörnlund och Sonja Rembo över huvud taget kan försvara någonting sådant. Normalarbetstiden har Johnny Ahlqvist kommenterat. Förslaget leder till oerhörda problem, drabbar deltidsarbetande osv. Beredskapsjobb är inte längre riktiga beredskapsjobb för dem som har dem. Det har kulturarbetarna plötsligt upptäckt, som mycket ofta spelar teater -- och vi applåderar. Men de går på beredskapsarbeten. Då gäller inte det allmänna arbetsvillkoret, utan det blir det särskilda arbetsvillkoret, som inte kvalificerar för ersättning. Ersättningsnivån blir för hög, därför att den är avtalad i beredskapsavtal. Det får man inte räkna med. Vad är detta? Ni kommer att få höra från Dramaten och Operan om ni fattar sådana här beslut. Utförsäkringsbomben kamoufleras under tre år, och man säger att det skall komma någonting annat. Vi vet inte så noga vad, men någonting skall det bli. Man kamouflerar de oerhört negativa effekterna, så att de inte skall komma upp till ytan när lagstiftningen antas. Detta är lurendrejeri. Det är ett sätt att slippa en diskussion om de lagförslag man lägger fram. Bortsett från att jag är sakligt oense med utskottsmajoriteten, tycker jag att det är ohemult att lägga fram sådana här förslag. Det finns en lång rad ytterligare förslag, som vi har redovisat i vår motion. Summa summarum kommer detta att drabba långtidsarbetslösa, kommuner och kvinnor. Det är ett mera komplext förslag. Arbetsvillkoret lånar man från KAS, och det är mycket sämre än det som finns inom arbetslöshetsförsäkringen. Det leder till större godtycklighet. Det viktiga är hur de arbetade timmarna är förlagda i kalendern, inte hur mycket jobb man har gjort och vilken förankring man har på arbetsmarknaden. Arbetslöshetskassornas samorganisation har vädjat till utskottet och sagt: Ta inte detta! De har visat exempel på 20 olika fall där det här fungerar illa. Utskottsmajoriteten lyssnar inte -- mest av ideologiska skäl, eller också är man tvungen, inför valet. Kontrollen kommer att bli sämre. Fru talman! Förutom de här regelfrågorna tog vi upp några andra frågor i den motion som vi väckte och i andra sammanhang. En sådan fråga är ersättningsnivån för de arbetslösa. Det statsfinansiells läget är svårt -- vi är medvetna om det. Men de arbetslösa har ett mycket svårt försörjningsläge. Det här är den socialförsäkring som kan sägas ge lägst ersättning. Taket ligger på ungefär 5,5 basbelopp eller lägre, eftersom det inte är indexreglerat eller basbeloppsreglerat. Vi har föreslagit en nivå på 90 % i stället för 80 %, och vi har föreslagit att man går tillbaka till den nivå som gällde för ett och ett halvt år sedan, nämligen 598 kr som tak. Den finansieringen klarar vi genom en arbetsgivaravgiftshöjning på 0,7 procentenheter. Det är någonting som vi kan bära väl, i solidaritetens namn. Frågan om ersättningsnivå och finansiering ligger litet vid sidan om. För oss är den utomordentligt viktig; den är en grundbult i den ekonomiska politik som vi lägger fram och en grundbult i den solidaritetspolitik som vi menar skall prägla arbetsmarknadspolitiken, där a-kassefrågan är en del. Fru talman! Jag har redan nämnt mina yrkanden, så jag avslutar mitt anförande nu, något för sent. 0500463008008 N 2010-01-01 00:00:00 256704 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09121/#anf151