2349386 GH09121 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:121 Torsdagen den 9 juni 1993/94 121 1994-06-09 00:00:00 Ytterligare åtgärder mot barnpornografi m.m. DB42F047-C7C9-48B8-A482-F1B31CC55A0B 15 CHRISTINA LINDERHOLM (c) c Fru talman! När det gäller skydd av barn från utnyttjande och övergrepp finns det enligt min uppfattning inga skäl att inte vidta alla åtgärder som krävs för att stoppa den smutsiga hantering som utförs av vuxna, pedofiler och profitörer. Min upprördhet är så stor över att den nuvarande regeringen inte har lagt fram något förslag och över att konstitutionsutskottet inte har kunnat ena sig om att lägga fram ett förslag om kriminalisering av innehav av barnpornografi. Argumenten för en kriminalisering är många och entydiga. De har framförts från Rädda barnen, från Unicef, från BRIS, från Barnombudsmannen, från riksåklagaren samt från andra organisationer och myndigheter. Vi kan stödja oss på barnkonventionen och på uttalanden från Nordiska rådet. Det finns undersökningar och vetenskapliga rapporter som alla är entydiga i sina slutsatser om hur barn drabbas. Skälen som talar mot en kriminalisering skulle vara att skydda utnyttjarnas grundlagsrätt. Min upprördhet är så stor att jag skulle vilja hålla de partier som har förhidrat en kriminalisering ansvariga för varje filmat övergrepp mot de barn som tvingas leva med vetskapen om att kränkningen av dem kan fortsätta år efter år. Det finns också risk för att Sverige åtminstone under de närmaste åren blir ett eldorado för barnporrfilm. Den senare synpunkten bestyrks av Karin Söder och Lisbet Palme. De organisationer som de företräder, Rädda barnen och BRIS, har med sin stora kunskap givit klara och entydiga uttryck för detta. Så länge innehav och också spridning av enstaka exemplar är tillåtet finns alltså denna risk. Det är för mig omöjligt att se varje utnyttjat barn i ögonen och säga: Lilla vän, tryckfrihet och yttrandefrihet är viktigare än du. Jag kan inte förstå att någon i den här kammaren kan göra det. I betänkandet har vi som är för kriminalisering av innehav tydligt markerat vår inställning i ett särskilt yttrande. Det är med sorg som jag tvingas konstatera att vi får acceptera en lösning som inte kommer att lösa problemet. Jag vill ta upp några exempel på bristerna, och jag utgår från en tidningsartikel som jag läste i morse om att 3 000 filmer har beslagtagits och två personer har häktats för brott mot barnpornografilagen. Om det skulle vara så att alla de 3 000 filmerna innehöll barnpornografi, vilket vi ännu inte vet, och att alla dessa 3 000 filmer skulle ha spritts till 3 000 människor -- en film till var och en -- kan vi inte göra någonting. Filmerna kan inte konfiskeras om inte innehavaren råkar ut för en husrannsakan i samband med misstanke om något annat brott. En för övrigt oförvitlig barnporrnjutare får hållas. Man kan visserligen ta utredningsexemplar i beslag, men med nuvarande lagstiftning måste dessa återlämnas. Man kan också tänka sig att de 3 000 filmerna är unika, att varje film är olika. Det gör att spridning plötsligt blir tillåtet, eftersom vi inte har kunnat enas om att spridning av enstaka exemplar skall vara förbjudet. En stor mängd filmer fortsätter att finnas i omlopp. Kränkningen av barn fortsätter. Om tullen gör ett stort beslag av barnporrfilmer kan man inte göra någonting eftersom innehav är tillåtet. Import och export kan fortsätta obehindrat. Den enda tänkbara lösningen för att komma till rätta med denna vidriga hantering är alltså kriminalisering av innehav. Ett tungt ansvar vilar på moderater och folkpartister. I lugn och ro skall frågan utredas, säger man. Sedan skall beslut eventuellt fattas. Vilket lugn och vilken ro får de förnedrade barnen? Fru talman! Några begrepp brukar förknippas med olika partier: etik och moral, individens frihet, skydd för svaga grupper. Jag vill fråga företrädarna för de partier som förknippas med dessa ord hur de stämmer överens med hanteringen av denna fråga. Kristdemokraterna har med sitt agerande, sitt veto i regeringen, förhindrat att regeringen lade fram det ofullkomliga förslag som i KU dock hade kunnat samla en tillräcklig majoritet. Jag respekterar att kds vill kriminalisera. Den uppfattningen delar Centern. Men som jag sade i tisdagens debatt om partnerskap är det inkonsekvent när man i det ena fallet betonar att det är regeringen och enbart regeringen som har kompetensen för att lägga fram lagförslag men i andra fall förhindrar just det. Var är etiken och moralen i ett sådant agerande? Individens frihet går som en röd tråd genom Moderaternas politik. Jag har respekt för det. Men när den friheten är viktigare än skydd mot individens utnyttjande och förnedrande tappar jag respekten. Varje barn som förekommer i dessa avskyvärda alster har mist sin frihet och tvingas leva med den livslånga ofrihet som det innebär att ha blivit kränkt, så länge vi inte tar vårt gemensamma ansvar att vidta alla tänkbara åtgärder. Argumenten är ihåliga och blir inte bättre av Birger Hagårds höga tonläge. Folkpartiet liberalerna värnar de svaga grupperna. Varför har det tagit sig uttryck i att de som åberopar tryckfriheten för sin smutsiga hantering är svagare och mer skyddsvärda än de barn som drabbas? Ingela Mårtensson säger att det inte hänger ihop. Men det är klart att det gör. Det är grundlagen vi måste ändra för att komma till rätta med denna fråga, varken mer eller mindre. Folkpartiet har agerat hedervärt för att inrätta en barnombudsman, som har sin främsta uppgift i att se till att barns skydd får de nödvändiga lagar och regler som är grundläggande för detta skydd. I barnkonventionen betonas så tydligt att vi måste vidta alla lagliga åtgärder för att skydda barnen. I denna fråga finner jag Folkpartiets agerande obegripligt och inkonsekvent. Smittoeffekter har diskuterats. För mig är det smittoeffekter som innebär att de som tittar på barnpornografi också kan komma att förgripa sig på barn. Det är flera internationella undersökningar som har visat på ett klart samband mellan tittande och övergrepp. Är den smittoeffekten ointressant i förhållande till den föregivna smittoeffekten av ett censurgenombrott i grundlagen som vissa pekar på kan följas av andra. Det är denna kammare som har ansvaret för förändringar i grundlagen, dessutom med val emellan. Varför denna misstro mot det politiska ansvaret? Fru talman! För mig är det barnen, först och sist barnen, som måste räddas från förnedring och övergrepp. En kriminalisering av innehav av barnpornografi från 1995 är inte möjlig genom Moderaternas och Folkpartiets nej till utskottsinitiativ. Genom den markering vi har gjort i betänkandet att lägga fram en lag som får vara vilande till 1999 har vi visat på vilken inriktning vi vill ha. Jag har i utskottet accepterat de förändringar som har varit möjliga att få stöd för, men det är med sorg i hjärtat jag gör det. 0990002843500 N 2010-01-01 00:00:00 256568 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09121/#anf15