2349386 GH09121 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:121 Torsdagen den 9 juni 1993/94 121 1994-06-09 00:00:00 Ytterligare åtgärder mot barnpornografi m.m. 710FF1FA-7656-4D41-8BED-7725264000C0 14 INGELA MÅRTENSSON (fp) fp Fru talman! Barnpornografi är en fruktansvärd avart i vårt samhälle som vi på alla sätt måste försöka bli av med. Den senaste tiden har debattens vågor gått höga om barnpornografi. Framför allt har debatten fokuserat förslaget att kriminalisera innehavet som om det skulle vara det enda sättet att komma åt den vidriga företeelsen. Om det vore så att vi genom att kriminalisera innehavet verkligen skulle få bort barnpornografin, skulle jag inte tveka om att använda det s.k. snabbspåret. Men jag ser inte att det är så enkelt. För ett år sedan avstyrkte konstitutionsutskottet motioner där man krävde kriminalisering av innehav av barnpornografi. Det var inte så att det saknades kunskap vid den tidpunkten. Det framgår klart av de motioner där man då föreslog en kriminalisering. Men KU:s ledamöter, med Thage G Peterson i spetsen, ansåg att det fanns tillräckligt skydd i lagen då, för ett år sedan alltså. Utskottet bemötte motionerna så här: ''De problem som tas upp i motionerna får sin lösning genom det förslag till en ny sekretessbestämmelse i 5 kap. som utskottet lägger fram i det följande. Syftet med motionerna får därigenom i allt väsentligt anses tillgodosett. Något tillkännagivande till regeringen från riksdagens sida är därför inte nödvändigt. Motionerna avstyrks följaktligen.'' Vad är det då som har hänt sedan dess? Jo, sedan en tid pågår en mycket stark bevakning i massmedierna, och dessutom är det valår. Nu säger Thage G Peterson att man vill ha bort frågan inför valrörelsen. Men har inte Thage G Peterson märkt att valrörelsen är i full gång? För mig känns det mycket obehagligt att på nära håll se hur kds och socialdemokraterna agerar för att vinna röster på en så allvarlig fråga. Det är mycket illa valt att ta just barnpornografin som en valfråga. Därför tycker jag att hanteringen av den här frågan i konstitutionsutskottet är synnerligen tragisk. Jag har i debattartiklar av framför allt socialdemokratiska riksdagsledamöter men även i utskottet pekats ut som en av dem i KU som har röstat mot innehavskriminalisering. Det är fel. Därför vill jag göra klart att jag inte motsatt mig en kriminalisering av innehavet. Jag tycker att det är mycket som talar för den åtgärden. Däremot har jag motsatt mig att använda det s.k. snabbspåret i denna del. Jag tycker att vi måste vara mycket varsamma när det gäller att ändra tryckfrihetsförordningen, inte minst mot bakgrund av den kritik som förts fram av Lagrådet och risken för att inskränkningar görs även på andra områden. Det kan bli s.k. smittorisk. Det finns ju förslag om att kriminalisera just innehav av annan typ av olaga våldsskildringar. Det i sig är ett bevis för att smittorisken föreligger. Regeln om att ett förslag om ändring av grundlag skall framläggas nio månader före ett val är till just för att det inte skall gå så snabbt att ändra våra grundlagar, vilka är basen för vår demokrati. Vi måste slå vakt om de demokratiska spelreglerna, speciellt med tanke på de kommande generationerna. Därför kan man inte ställa grundlagen mot barnen. T.o.m. riksdagsledamöter ställer sig frågan: Vilket är viktigast, grundlagen eller barnen? Precis som om grundlagen inte omfattade barnen! Denna debatt handlar inte, som en del vill göra gällande, om yttrandefrihet. Det är i dag förbjudet att producera och sprida barnpornografi. Dessutom är det kriminellt att över huvud taget utnyttja barn sexuellt. När det gäller sexuellt utnyttjande av barn har jag själv motionerat om att bestämmelserna skulle ändras så, att det inte skall krävas något motstånd från barnet för att det skall anses som våldtäkt. Såvitt jag har förstått är också regeringen inne på den vägen och kommer att föreslå en straffskärpning på den punkten. Det vore ett sätt att visa från samhällets sida hur allvarligt man ser på detta med sexuellt utnyttjande av barn. Ett särskilt problem är att barnpornografi kan spridas med hjälp av den nya datateknologin. Som Birger Hagård sade omfattar inte tryckfrihetsförordningen alster som sprids på det viset. Alltså skulle man inte med en kriminalisering av innehavet kunna komma åt den typen av spridning. Det är ett allvarligt problem i sig som också bör kunna tas upp i en utredning. Hur skall vi komma åt barnpornografi, våldspornografi och hets mot folkgrupp, vilket är förbjudet enligt grundlagen, när det sprids sådana alster genom den nya teknologin? Konstitutionsutskottet tillstyrker ett beslut om att barnpornografiskt material som anträffas vid brottsutredning skall beslagtas. Det är väldigt bra att vi har kunnat enas om detta. I fråga om det förslaget finns det inte några smittorisker och inte heller någon kritik. Därför har jag kunnat ställa mig bakom att vi använder oss av snabbspåret i det här sammanhanget. På grund av en märklig kovändning av moderaterna i utskottet blev det däremot inte möjligt att tillstyrka ett beslut om en skärpning av spridningsrekvisitet, och det beklagar jag. Det hade varit till hjälp för att komma åt de personer som sysslar med barnpornografi. Det har varit många märkliga turer i den här frågan. Inte minst olyckligt är det att konstitutionsutskottets majoritet har beslutat om ett vilande lagförslag om innehavskriminalisering, vilket kan träda i kraft först 1999. Därigenom kränker man minoritetens rätt att förhindra en snabb grundlagsändring. Man motsätter sig även kravet på utredning. När de gällande regler för grundlagsändring som infördes på 70-talet i samband med att de medborgerliga fri- och rättigheterna stärktes drev vi från Folkpartiet kravet på att förslag om grundlagsändringar skulle läggas fram i god tid för att det skulle bli möjligt med en ordentlig debatt. Resultatet blev en bestämmelse i regeringsformen om en niomånadersregel. Det som har hänt den senaste tiden visar att denna niomånadersregel är viktig och riktig. Men för att en bred uppslutning kring niomånadersregeln skulle kunna åstadkommas fick Folkpartiet acceptera en kompromiss som innebar att niomånadersregeln skulle kunna upphävas om minst fem sjättedelar av konstitutionsutskottet var eniga om detta. Men man behöll alltså ett starkt minoritetsskydd. Om en sjättedel av KU ansåg att det behövdes ytterligare tid för beredning skulle en första lösning inte komma till stånd. Det som utskottetsmajoriteten nu föreslår i sitt betänkande strider mot andan i denna kompromiss. Därför anser jag att det är en uppseendeväckande demonstrationspolitik att man trots att minoritetsskyddet har utnyttjats ändå går vidare med den första grundlagsändringen. Syftet med niomånadersregeln är att man skall få tid för debatt och överväganden innan riksdagen fattar beslut om en första grundlagsändring. Innebörden av majoritetens beslut att gå vidare trots att Lagrådet har avrått och trots att minoritetsskyddet har utlösts är att majoriteten anser att minoriteten har missbrukat sin lagliga rätt, eftersom inget ytterligare finns att tillföra ärendet. Jag kan inte tolka det på annat sätt, och det är detta som jag finner kränkande. Fru talman! Avslutningsvis hade det varit angeläget med en nogrann utredning när det gäller såväl spridning och smittorisk som den nya teknologin. En sådan utredning hade kunna resultera i ett genomarbetat förslag om hur man bättre skall kunna komma åt den fruktansvärda avart som barnpornografi utgör. Det är viktigt att vi inte på grund av vår upprördhet hetsas till att frångå de demokratiska spelreglerna. 0389381287505 N 2010-01-01 00:00:00 256567 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09121/#anf14