2349386 GH09121 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:121 Torsdagen den 9 juni 1993/94 121 1994-06-09 00:00:00 Ytterligare åtgärder mot barnpornografi m.m. 1CA81745-7C01-4CF4-B74B-A6C791D37EE6 119 BERITH ERIKSSON (v) v Herr talman! Debatten har varit lång och ibland väldigt hätsk. Det kanske inte gagnar frågan i slutänden. På området pornografi, även barnpornografi, finns i dag inte så mycket forskning. Men man kan lugnt konstatera att den forskning som finns bl.a. från Sverige och Norge är tillräcklig för ett beslut om att ytterligare försöka begränsa efterfrågan på och framställning av barnpornografi. Vi vet att förutom den brottsliga handlingen vid framställningen, som de flesta uppehållit sig kring, används barnpornografin av förövarna för att legitimera sina handlingar inför sig själva -- man vet att det är fel, men med hjälp av pornografin rättfärdigar man sitt handlande. Filmerna används dessutom för att få barnen samarbetsvilliga. Barnpornografin används alltså för att begå nya brott. Både framställning och spridning av barnpornografi förutsätter ett allvarligt brottsbalksbrott och används även för att begå nya brott. Därför kan jag inte se att det främst handlar om ett yttrande- och tryckfrihetsbrott. Det jag främst vill ta upp i mitt anförande, eftersom det inte finns med i betänkandet, är den rekommendation som Nordiska rådet tog vid sin 44 session här i riksdagen vecka 10. En enig generalförsamling beslutade om en rekommendation -- A 1064 -- efter ett medlemsförslag från våra finska riksdagsledamöter. Man riktar en rekommendation till ministerrådet att de länder som är medlemmar i Nordiska rådet skall vidta nödvändiga åtgärder för att kriminalisera innehav av barnpornografi, att de nordiska länderna skall samarbeta på tull- och polisområdet för att förhindra spridning av barnpornografi och att de nordiska länderna skall ta initiativ för att bekämpa barnpornografin internationellt. Till de nordiska ländernas regeringar riktades också rekommendationen att de nordiska länderna var för sig och tillsammans skall efterleva barnkonventionen och tolka barnkonventionen på samma sätt. I den debatt som föregick beslutet i juridiska utskottet, där jag själv satt med, ställde vi oss en del frågor som jag skall försöka sammanfatta. När vi skulle definiera problemet frågade vi oss först om det innebär en påtaglig skada. Det gör det ju. Vi frågade oss om det finns alternativa lagar och sanktioner som kan användas, och om de är tillräckliga. Vi fann, liksom man har gjort i konstitutionsutskottet, att det finns allvarliga luckor. Det gäller bl.a. ny datateknik, import och export samt rätten att beslagta sådant som påträffas i bagage. Vi frågade oss om lagstiftningen skulle bli ett effektivt medel för att stoppa denna olagliga verksamhet. Vi kan konstatera att samma osäkerhet finns när det gäller sådant som exempelvis narkotikabrott och smuggling. Vi frågade oss om lagstiftningen är brottsförebyggande. Den är naturligtvis brottsförebyggande, eftersom den kommer att innebära att efterfrågan minskar. Om vi får en lagstiftning mot innehav kan man inte längre åka till Thailand och begå övergrepp som man spelar in och tar med sig hem för eget bruk eller visning, eftersom det då skulle vara möjligt att beslagta filmerna redan i tullen. Har vi resurser att ta hand om den nya brottsrubricerade laglösheten? Det skulle ju underlätta om det var straffbart med innehav. Man skulle då inte behöva göra omfattande utredningar för att konstatera om personen tittat på alstret ensam eller tillsammans med andra, hur många det spritts till osv. Norge har redan kriminaliserat innehav. Det har åtminstone inte kommit till min kännedom att man haft problem med lagen. Däremot är det omvittnat från norsk polis att tullbeslagen minskat väsentligt. Det har alltså haft verkan när det gäller import och export. Genom att ratificera barnkonventionen har vi förbundit oss att lösa frågan för barnens skull. En rekommendation i Nordiska rådet innebär en uppmaning till både riksdag och regering. Frågan kommer säkert att följas upp även i Nordiska rådet i fortsättningen. Jag är glad över de små förbättringar som kunnat åstadkommas, men beklagar verkligen att vi inte kunde komma längre. 0401511670506 N 2010-01-01 00:00:00 256672 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09121/#anf119