<anforande>
<dok_hangar_id>2349386</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09121</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:121 Torsdagen den 9 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>121</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ytterligare åtgärder mot barnpornografi m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D889C620-B617-47FF-B631-1854E9897CDA</anforande_id>
<anforande_nummer>101</anforande_nummer>
<talare>YLVA ANNERSTEDT (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är naturligtvis viktigt att ha klart
för sig vad som är mål och vad som är medel. Ola
Karlsson talar mycket om detta. Men det verkar
inte som om han har läst redovisningen av den
utfrågning vi hade i konstitutions- och
justitieutskotten i februari. Riksåklagaren,
justitiekanslern och representanter för
Rikspolisstyrelsen uttryckte mycket tydligt att de
ansåg att kriminalisering av innehav var ett
effektivt medel att nå målet. Det räcker inte med
att få bort barnpornografin, som Ola Karlsson
uppenbarligen ser som sitt främsta mål. Det viktiga
är att få hejda brotten.

Barnpornografi grundar sig nästan alltid på ett
brott, sexuella övergrepp mot barn. Det är de
brotten vi måste komma åt. Vid en kriminalisering
av innehav medverkar man till att marknaden
minskas för dessa alster.
</anforandetext>
<intressent_id>0972781465305</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>256654</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09121/#anf101</protokoll_url_www>
</anforande>
