2349385 GH09120 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:120 Onsdagen den 8 juni 1993/94 120 1994-06-08 00:00:00 Vissa inkomst- och företagsskattefrågor, m.m. 6178E95C-A9CF-429A-AAA1-9B12EDADD045 99 LARS BÄCKSTRÖM (v) v Herr talman! Det här är mandatperiodens sista skattebetänkande. Det är kanske också -- och jag får väl erkänna att jag hoppas det -- det sista betänkandet som en borgerlig majoritet i skatteutskottet har formulerat. Jag skall tala både om principerna som finns bakom majoritetsskrivningarna och om den praktiska politikens utformning. Herr talman! Det är ju stilenligt att det här betänkandet handlar om företagsbeskattning. Det finns ett ordspråk som säger att intresse ljuger inte. Det stämmer på skattepolitikens område och framför allt när det gäller den borgerliga regeringens skattepolitik. I fråga om skattepolitiken har regeringen Bildt agerat som ett rent partsintresse för näringslivet. När regeringen tillträdde lovade den en rivstart. Man lovade en ny start för Sverige. Mycket snart lade regeringen fram en proposition, 1991/92:60 Skattepolitik för tillväxt. Propositionen hade ett blått omslag, och innehållet var mörkblått. När man läste propositionens förslag och motivtexterna greps man faktiskt av tvivel om den var snabbskriven av departementet eller om den var skriven av näringslivets skattedelegation och Lodin. Det kan egentligen kvitta lika vem som höll i pennan. Innehållet kunde inte ha skilt sig -- det var de facto samma politik. Regeringen framställde då förslag om lättnader i en bolagsskatt som redan var mycket låg. Folkpartiledaren Westerberg hade redan i valrörelsen beskrivit de existerande skattereglerna som världens gynnsammaste -- det gjorde han i en intervju i SAF-tidningen. Man sade att syftet var att ge Sverige en ny start, men det enda som tog fart med regeringens politik var ju arbetslöshet och budgetunderskott. Den budgetbomb som jag och andra vänsterpartister varnade för i valrörelsen exploderade mycket snart efter regeringens tillträdande. Vad blev resultatet? Svenska folket och regeringen märkte snart att politiken inte fungerade. Resultatet blev bara rekordräntor. Då backade regeringen från den allmänna skattesänkningsstrategin. Man började höja skatterna på löneinkomster och konsumtion. Men man fortsatte strategin med strategiska skattesänkningar för företag och kapital. Herr talman! Jag erkänner att Sverige behöver internationellt konkurrenskraftiga företag. Vi behöver internationellt konkurrenskraftiga skatteregler. Men vi behöver ju inte ligga på lägsta möjliga nivå. Det är ungefär som att regeringen ber om lägsta möjliga bolagsskatt, det är kravet som man har, vilket man får uppfyllt här i riksdagen av en majoritet. Ledamoten Hedfors sade att det behövs mer av praktisk realism och mindre av teologi. Det var en bra beskrivning. Jag är något av en rest från 1968 års ungdomsvänster -- i och för sig var jag bara 14 år då, men ändå. Jag minns ju den tidens vänster och den tidens höger. Skillnaden var att den tidens vänster aldrig kom till makten medan den tidens höger gjorde det. Och den är lika ideologiskt bestämd. Men den andra vänstern kom aldrig till makten, och vi kan se resultatet: ett slags studenthöger som driver en oerhört ideologiskt bestämd politik i vissa departement. Men detta står inte i överensstämmelse med praktiska erfarenheter eller med ekonomiska erfarenheter och studier. En bra genomgång av de teoretiska förutsättningarna för företagsbeskattning har gjorts av EU- kommissionen på uppdrag en kommissionär, som vi i skatteutskottet har träffat. Genomgången gjordes av Onno Rudding, tidigare finansminister. Man lade fram sin rapport i samarbete med Europas främsta experter på skatteområdet. Denna rapport, som jag har här, är också blå, ännu blåare än regeringens propositioner. Men innehållet är inte alls lika blått som regeringspropositionerna -- i många stycken är det tvärtom. Jag skall trötta ledamöterna här i kammaren genom att vara ganska långrandig och gå igenom vad som sägs i rapporten. Det är många hundra sidor, men jag skall bara göra några utdrag ur rapporten, som alltså har skrivits av EU- kommissionens främsta experter. Det står att ett land som vill försöka dra till sig investeringar kan göra det på olika sätt: genom sänkta skattesatser, ökade avskrivningsmöjligheter eller skattefrihet för investeringar. Jag gör nu fria översättningar, eftersom kammarens regler inte tillåter mig att göra direktcitat på något annat språk än svenska. Men sådana åtgärder, menar kommissionen, har negativa effekter och är under vissa omständigheter totalt ineffektiva. Detta står på s. 42. Om ett utländskt multinationellt företag som skattar i sitt hemland får fullt avdrag för utländska skatter i hemlandet, kommer skattesänkningar inte att ha någon stimulanseffekt för dessa firmor när det gäller att investera i det land som erbjuder dessa möjligheter. Detta för bara över intäkter från ett lands skattkammare, finansdepartement, till andra länders skattkammare, finansdepartement. Följaktligen är man mer för sådana regler i kapitalexporterande länder som England, USA och Japan: effektiviteten blir begränsad av skattestimulanser i syfte att dra till sig utländska investeringar. Sådana regler finns just i England, USA och Japan. Även om det inte fanns sådana regler i vissa länder, ställer man sig tveksam till skattestimulanser för att dra till sig investeringar. Kommissionen menar att en strategi som bygger på skattestimulanser för att dra till sig investeringar kan visa sig vara en tigga- hos-grannen-politik, som blir omöjlig om andra länder reagerar genom att införa liknande stimulanser. Det är vad denna regering har försökt genomföra -- en tigga-hos-grannen-politik. Kommissionen skriver vidare: Ett land som inför skattestimulanser kommer att drabbas av ett intäktsbortfall. Det är riktigt. Från regeringsståndpunkt måste förlusterna av skatteinkomsterna jämföras med summan av de investeringar som uppstår genom skattestimulansen, så att effektiviteten kan beräknas. Detta har vår regering alltid låtit bli att göra. Det finns inga sådana kalkyler, utan man har bara ideologi och tro. Kommissionen menar att effekterna blir olika beroende på om skattestimulansen sker genom sänkt skattesats eller i annan form, t.ex. genom direktavskrivningar och skattefrihet för investeringar. I detta hänseende, skriver kommissionen, tycks det för det första råda ett brett samförstånd om att att sänkta skattesatser resulterar i färre nya investeringar än om samma summa i förlorade skatteintäkter används till ökade avskrivningsmöjligheter. Gratulerar, herr Hedfors! Ni har träffat rätt med ert förslag enligt EU- kommissionens expertrapport. Kommissionen fortsätter: Men också i fall av ökade avskrivningsmöjligheter och skattefrihet för investeringar tyder empiriska data på att skattebortfallet vanligen överstiger summan av de långsiktiga investeringar som följer av sådana stimulanser. Ert förslag var bättre än regeringens politik, men expertkommissionen tycker inte att det är särskilt bra. I slutsatsen på s. 43 säger man att det inte bara är så att effektiviteten i skattestimulanser är mycket tveksam; sådana stimulanser kan också ha oavsiktliga sidoeffekter på ett lands internationella konkurrenskraft. Det försvagar produktivitetsutveckligen, anser Ruddingkommissionen. Detta innebär alltså en stenhård kritik från EU- kommissionen mot regeringen Bildts och statsrådet Lundgrens förda politik. Det är ganska intressant för denna kammare att ta del av dessa utförliga citat ur kommissionens rapport. Vad föreslår då rapporten? Jo, en lägsta skattesats på 30 %. Man säger sig ha förståelse för att vissa länder vill ha lägre skatt för små företag, och det bör de kunna ha. Men den skall aldrig vara lägre än 30 %. Man förslår en högsta nivå på 40 % och ett principbeslut om att avskaffa alla extra skattestimulanser för företag. Möjligtvis kan man behålla vissa regionalpolitiskt motiverade stimulanser, men de bör förses med ett slags solnedgångsbestämmelse som säger när de skall avskaffas. Jag kan bara konstatera, herr talman, att Ruddingkommissionen och Vänsterpartiet på många punkter är överens. Vänsterpartiet tycks vara det svenska riksdagsparti som ligger närmast EU-kommissionens slutsatser. Det är förvisso litet udda, eftersom vi är det parti som är mest emot EU. Men så kan verkligheten se ut. Även om man inte är med i EU kan man ju följa råd och idéer från EU-kommissionen. Det finns inget juridiskt hinder för det, och det tycker jag att vi bör göra i detta fall. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till vår meningsyttring i mom. 1, som innebär att Ruddingkommissionens tankar får genomslag i svensk skattepolitik. I och för sig har vi då tagit ett steg mot EU-harmonisering, men alla sådana steg är inte dåliga. I det här fallet är det utmärkt. Herr talman! Vad gäller de andra konkreta frågorna som tagits upp här kan jag bara instämma i den kritik som ledamoten Hedfors riktade mot regeringens handläggning av dessa frågor. Regeringen har sagt att de skall klara av en sak, nämligen att sänka skatterna. Men inte ens det har man klarat av, herr talman! Man har inte minskat det samlade skatteuttaget med mer än 3--4 miljarder. Man har dock sänkt företagsskatten och skatten på kapital; det är sant. Men man har gjort det på ett sådant sätt att man har komplicerat tillvaron för företagarna, gjort det krångligare och ryckigt. Jag frestas att citera en gammal släkting till mig som en gång sade om någon: ''Det enda han kunde, det gjorde han fel.'' Det enda regeringen kunde gjorde man fel. Man klarade inte ens denna uppgift, som man hade förberett sig på så länge. Vi kan konstatera att det i dagens debatt finns ett betydande mått av samsyn mellan Socialdemokraterna, representerat av Hedfors, och Vänsterpartiet, representerat av Bäckström, vad gäller företagsbeskattning. Samsynen gäller stabila skatteregler, 30 % företagsbeskattning, återinförd skatt på utdelningar och en lättnad inom den s.k. dubbelbeskattningen, ett Annell-avdrag. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har inte alltid varit överens i företagsbeskattningsfrågorna. Det fanns tider då Vänsterpartiet drev linjen om oerhört hårda företagsskatter, men det har vi släppt. Det fanns också tider när Vänsterpartiet var mer företagsvänligt än Socialdemokraterna. Vi sade t.ex. att det var rimligt att ta bort skatten på s.k. arbetande kapital i mindre företag. Vi skrev i samband med skatteomläggningen att det var rimligt att sänka skatten från över 50 % till 30 %, men vi sade också då att vi ville ha bort SURV-systemet. Där skilde vi oss från Socialdemokraterna. I dag är Socialdemokraterna för att avskaffa SURV-systemet, och det är också avskaffat. Där är det snarast Socialdemokraterna som har närmat sig oss. Vi gick tidigare med på att det låg något vettigt i att ta bort skogsvårdsavgifterna. I den frågan tycks skillnaderna nu öka igen, men det kan vi diskutera närmare. Vi har ställt oss positiva till en viss form av kvittningsrätt för att stimulera mindre företag. Det finns fortfarande skillnader. I vissa stycken är Vänsterpartiet något mer näringslivsvänligt än Socialdemokraterna, men i de stora frågorna är vi överens. Vänsterpartiet är något hårdare vad gäller företagsbeskattningen, eftersom vi vill ha bort de fondreserveringssystem som finns kvar för de större aktiebolagen. Jag tror att det här finns en god grundval för att skapa uthålliga, stabila och rättvisa skatteregler för svensk företagsamhet. Det bådar gott för framtiden. Därför tror jag att det betänkande som vi i dag diskuterar blir det sista från skatteutskottet med borgerlig majoritet. Det ser jag mycket positivt på. Vi kan efter valet få fram stabila skatteregler. Då skall vi syfta till att också försöka få med en så bred del som möjligt av det borgerliga lägret, just för att skapa stabila skatteregler. Jag är övertygad om att det inte går att få med alla borgerliga partier, men jag hoppas att det i den politiska mitten skall finnas öppningar för att skapa ett stabilt och rättvist företagsskattesystem. Herr talman! Jag vill yrka bifall till Vänsterpartiets meningsyttring under mom. 1 och 2. I mom. 2 innebär yrkandet dock bifall till den socialdemokratiska reservationen. 0792716417210 N 2010-01-01 00:00:00 256531 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09120/#anf99