2349385 GH09120 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:120 Onsdagen den 8 juni 1993/94 120 1994-06-08 00:00:00 Vissa inkomst- och företagsskattefrågor, m.m. E13307B3-54BF-4628-90DD-0FB0F1D73AA9 98 LARS HEDFORS (s) s Herr talman! Det finns nog inte många riksdagsärenden som är så illa skötta som frågan om hur företagsbeskattningen skall utformas. På mindre tid än sex månader har den borgerliga regeringen lyckats med konststycket att lägga fram inte mindre än tre olika, ofta motstridiga, förslag på detta område. Det började i slutet av december 1993, när riksdagen med liten majoritet röstade igenom propositionen om en fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Vi socialdemokrater kritiserade propositionen framför allt ur fördelningspolitisk synvinkel. Vi kunde inte acceptera de kraftiga skattesänkningarna på kapital. Men vi kritiserade den också för att den krånglade till skattesystemet och öppnade för fiffel och skatteplanering. Framför allt på den senare punkten fick vi kraftigt stöd från många remissinstanser. Särskilt viktigt var stödet från Lagrådet, som bl.a. ansåg att den föreslagna lagstiftningen låg ''nära gränsen för vad som kan accepteras i fråga om komplexitet''. Man påpekade också att slopandet av utdelningsskatten och halveringen av reavinstskatten på aktier skulle kunna leda till ''oönskad skatteplanering och försök att kringgå reglerna''. En vecka efter riksdagsbeslutet i december fick också regeringen mycket riktigt kalla fötter och avlät en skrivelse till riksdagen. I denna skrivelse medger man att många av förslagen blivit onödigt krångliga och kan leda till skatteplanering. Man aviserar en proposition med förändringar som skall gälla retroaktivt från den 1 januari 1994. En sådan förändring är införandet av den s.k. JIK- metoden, som man hade tänkt tillämpa för beräkning av reavinst vid avyttring av aktier. Problemet var bara att denna metod inte var färdigutredd. Den existerade alltså inte i sinnevärlden men skulle ändå användas fr.o.m. den 1 januari. Det var först den 29 januari som Företagsskatteutredningen kunde presentera en modell för JIK-metoden. Till råga på allt elände visade det sig sedan att remissorganen kritiserade metoden sönder och samman. När det långt om länge blev aktuellt att skriva en proposition fanns inte heller förslaget om en JIK-metod med. Nu skulle den plötsligt inte gälla längre. Och det är inte nog med detta. De aktiebolag som fastställde sina utdelningar i februari--mars visste inte vilka regler som skulle gälla för beskattningen av dessa utdelningar. Så när t.ex. L M Ericsson fastställde sin utdelning till 4:50 kr per aktie, var denna utdelning skattefri i sin helhet enligt Finansdepartementets promemoria 1994:26. När sedan propositionen lades fram den 14 april var plötsligt 30 öre skattepliktig inkomst. Nu är vi förhoppningsvis vid vägs ände. Skatteutskottet har efter många om och men lyckats bli färdigt med ett betänkande om företagsbeskattningen. Det har sannerligen inte varit lätt, för gissa vad som har hänt! Ja, alldeles riktigt, utskottet har varit tvunget att gå in och göra flera ändringar i propositionen efter massiva påtryckningar från olika intresseorganisationer. Av denna minst sagt skandalösa och förvirrade handläggning av en oerhört viktig fråga kan man dra följande slutsatser. 1. Detta är så långt ifrån stabila spelregler för företagen som man över huvud taget kan komma. Undra på att företagarna suckar uppgivet och skickar mängder av klagobrev till riksdagsledamöterna! 2. Företagsbeskattningen uppfyller inte ens de mest elementära krav på förutsebarhet. Därmed har ärendet också blivit en viktig rättssäkerhetsfråga. Kan svenska företag inte förutse skattekonsekvenserna av sina beslut är rättssäkerheten hotad. Det är särskilt anmärkningsvärt eftersom regeringen nyligen i en proposition om rättssäkerheten sagt sig vilja värna om just densamma. 3. Regeringens förslag leder obönhörligen till ökad skatteplanering och fiffel. Det gynnar oseriösa företagare och drabbar de seriösa. Konkurrensneutraliteten sätts ur spel. Regeringens förslag hotar också på det sättet rättssäkerheten. Det här är naturligtvis en svidande kritik mot en regering som anser sig vara företagsvänlig. Jag skulle kunna tänka mig att Bo Lundgren, om han hade varit här i dag, och Kjell Johansson, som är majoritetens talesman, gärna skulle vilja avfärda den kritiken med en axelryckning, som ett utslag av socialdemokratisk illvilja. Nu är det emellertid inte så enkelt, för kritiken har också framförts i många andra sammanhang och av personer och organisationer som ingalunda kan betraktas som socialdemokratiska. Vi har fått mängder av brev och uppvaktningar till skatteutskottet som inte har varit nådiga i sin kritik mot de borgerliga förslagen. Detsamma gäller de ovanligt många debattartiklarna i tidningarna. Den 28 december i fjol, efter regeringens famösa skrivelse, hade t.ex. Dagens Industris ledare denna bistra rubrik: Regeringen har panik inför valet 1994: Först proposition -- sedan utredning. I texten kunde man bl.a. läsa följande: Ovissheten om vilka regler som skall gälla har alltså varit stor in i det sista. Ja, ovissheten består egentligen fram tills utredningen lämnat ett betänkande i januari, regeringen därefter avgivit en proposition och riksdagen fattat beslut, dvs. långt fram i vår. Det är framför allt fåmansföretagen som ovissheten drabbar. Så långt Dagens Industri. Så här skriver Roger Persson, doktorand vid Stockholms universitet, i en debattartikel i Svensk skattetidning i början av 1994: Jag tycker däremot att själva lagstiftningsproceduren i Finansdepartementet bedrivits egendomligt. Kulmen på en väl aldrig tidigare skådad lagstiftningsiver har troligen nåtts under december månad 1993. Knappast någonsin förr, och förhoppningsvis heller aldrig mer, kommer ett lagstiftningsmaskineri att användas på det sätt som skett. Snart sagt varje formell möjlighet till användande av den reguljära processen har utnyttjats för att ändra ursprungliga förslag, från förändringar tillkomna i skatteutskottet till särskilda regeringsskrivelser till riksdagen. Den verkställande direktören för företaget Agoris AB avslutade på DN:s debattsida den 19 april en kritisk artikel om regeringens företagsskattepolitik med följande ord: Svenskt näringsliv behöver stabila spelregler grundade på sunt förnuft och ej på ideologier. Ja, Kjell Johansson, det vore kanske på tiden att ni bemötte denna mycket sakliga kritik. Jag utgår ifrån att ni gör det här i dag -- åtminstone att ni försöker att göra det. Herr talman! Vi socialdemokrater tycker att det är mycket viktigt med stabila spelregler för våra företag. Det kan inte vara lätt att vara företagare när skattereglerna ständigt ändras och krånglas till. Det blir mer uppgiftslämnande och ständigt nya blanketter som skall fyllas i. Vi anser att skattereformen var ett viktigt steg mot stabila och robusta skatteregler för företagen. Vi trodde faktiskt att det faktum att skattereformen tillkom efter en överenskommelse över blockgränsen skulle vara en garanti för just stabilitet, men oj, vad vi bedrog oss. Folkpartiet har lagt sig platt för den moderate skatteministern och på punkt efter punkt brutit upp vår skatteöverenskommelse. För oss socialdemokrater blir det en viktig uppgift att återställa så mycket som möjligt av skattereformen. Det skall ske i ordnade former och efter moget övervägande. Det innebär bl.a. att aktievinstskatten kommer att höjas till 30 %, liksom skatten på aktieutdelningar. Det innebär också att den rätt till kvittning av underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst som infördes i december kommer att avskaffas. Vi avstyrker därför givetvis också det nu liggande förslaget om en utvidgad kvittningsrätt. Däremot kan vi acceptera regeringens förslag om förbättrade skattevillkor för egenföretagarna. Det är helt i överensstämmelse med tankarna bakom skattereformen, och det borde på sikt leda till en ökad sysselsättning. Vi menar emellertid att utformningen av egenföretagarnas skatteregler har blivit krånglig. Därför måste dessa regler så snabbt som möjligt utvärderas och förändras så att de blir lättare att tillämpa för den enskilde företagaren. När det gäller förslaget om att ytterligare gynna fåmansföretagarna är vi dock kritiska. Det kan inte vara vettigt att öka statens utgifter med 155 miljoner kronor i en situation med gigantiska budgetunderskott, exploderande statsskuld och snabbt växande ränteutgifter. Herr talman! Vi har ytterligare kritik mot regeringens förslag. Den framgår av våra reservationer, men jag skall inte ta upp kammarens tid med att gå igenom alla dessa. Vi socialdemokrater står naturligtvis till hundra procent bakom våra reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna nr 1 och 2. 0637939864601 N 2010-01-01 00:00:00 256530 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09120/#anf98