2349385 GH09120 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:120 Onsdagen den 8 juni 1993/94 120 1994-06-08 00:00:00 Reformering av det allmänna pensionssystemet och delpensionsförsäkringen F8F461CF-8B04-4DD5-A5E3-1DF13CDCA289 8 Statsrådet BO KÖNBERG (fp) fp Fru talman! Mer frihet och mindre otrygghet är centrala mål i arbetet för ett gott samhälle. Mer frihet söker vi åstadkomma genom ett demokratiskt styrelseskick, mänskliga fri- och rättigheter, marknadsekonomi och valfrihet. Mindre otrygghet söker vi åstadkomma genom tillgång till god omvårdnad och god vård för alla samt genom socialförsäkringar. De bidrar också till att öka friheten för många människor. Den viktigaste av socialförsäkringarna är ålderspensionen. Det är därför en stor sak vi debatterar i dag, då vi behandlar en reform av den allmänna ålderspensionen. Förra gången detta skedde var för drygt en generation sedan. I slutet av 1950-talet fastställdes grunderna för den inkomstberoende allmänna pensionen, för ATP. Detta skedde efter många års utredande, efter folkomröstning och efter extra riksdagsval. När riksdagsbeslutet fattades år 1959 skedde det med minsta möjliga övervikt -- med en röst. Under de 35 år som gått sedan dess har förändringar naturligtvis gjorts. Så har bl.a. den allmänna pensionsåldern sänkts från 67 till 65 år och grundskyddet stärkts genom att pensionstillskottet införts och höjts kraftigt. Men grunderna från 1959 finns kvar -- på gott och på ont. Få områden är så viktiga för den enskilde och för samhället som socialförsäkringarna. Få ting är så missförstådda som dessa. Inte minst de två senaste årens debatt visar hur viktigt det är att många sätter sig in i dessa frågor. Eftersom ålderspensionen är så central för den enskilde och så viktig för samhällsekonomin är det inte något märkligt att den lätt väcker politisk strid. Så var ju fallet förra gången. Det är desto mer glädjande att riksdagen i dag kan ta ställning till ett förslag om omfattande reformering av ålderspensionen som fått stöd av partier som har 90 % av väljarna bakom sig. Förtjänsten av detta delas av många, inte minst av de många experter som biträtt under arbetets gång. Jag vill till dem och till regeringspartiernas och Socialdemokraternas representanter i dag rikta ett varmt tack för utomordentliga insatser. De politiker det är fråga om är Socialdemokraternas Ingela Thalén och Anna Hedborg, Moderaternas Margit Gennser, Centerpartiets Åke Pettersson, Kristdemokraternas Pontus Wiklund och Folkpartiet liberalernas Barbro Westerholm. De principiella ställningstaganden som riksdagen gör i dag är många. Bland de viktigaste är: -- en sammanläggning av systemen för folkpension och ATP, -- införande av beskattning av den framtida motsvarigheten till folkpensionen, garantinivån i det reformerade systemet, -- del av garantipension även för många som tjänat in inkomstberoende pension, -- rätt till inkomstberoende pension baserad på livsinkomsten för årliga inkomster upp till 7,5 lönebasbelopp, -- fördelningspolitiska tillägg till denna livsinkomstprincip i form av garantipension, pensionsrätt för föräldrar till små barn, för värnplikt och delvis för högskolestudier, -- pensioner som är följsamma till såväl samhällsekonomin som till förändringar i medellivslängden, -- flexibel pensionsålder fr.o.m. 61 års ålder, -- rätt att stanna kvar på arbetet till 67 års ålder, -- införande av premiereserver i pensionssystemet motsvarande 2 % av årsinkomsterna, -- halvering av pensionsavgiften ovanför förmånstaket, -- införande av en egenavgift till ålderspensionen på 1 % av årsinkomsterna, -- införande av rätt till delning av pensionsrättigheter mellan makar samt -- en stegvis övergång till det reformerade systemet. Var och en av dessa punkter har varit föremål för diskussion i många år. Ett exempel, fru talman, är frågan om delning av pensionsrätt mellan makar, vilket fru talmannen var en av de första som drev i Sverige. Fru talmannen kan nu få vara med om att se riksdagen ta ställning till detta den sista riksdagsveckan. Det föreliggande förslaget är resultatet av det utrednings- och förhandlingsarbete som sattes i gång för drygt två och ett halvt år sedan. Sedan dess har också ett intensivt remiss- och utskottsarbete skett. Det reformerade systemets grundpelare har fått ett mycket starkt stöd av flertalet remissinstanser. Det gäller allra mest följsamheten till samhällsekonomin och till förändringar i medellivslängden. Dessa två mycket viktiga förändringar förefaller ha stöd av hela riksdagen, möjligen med undantag av Ny demokrati -- det är litet svårt att utreda var Ny demokrati står i den frågan. Ett starkt stöd har också sådana centrala inslag som livsinkomstprincipen, garantipensionen och övergångsreglerna fått. Den mest kontroversiella delen av den omfattande proposition som riksdagen i dag skall ta ställning till är arbetsgruppens förslag att halva avgiften till ålderspensionen skall tas ut av den enskilde som egenavgift. Denna fråga skall enligt förslaget prövas ännu en gång innan slutlig ställning tas. Av alla de invändningar som riktats mot denna del av reformen väger en tungt: Kan man vara säker på att den föreslagna sänkningen av arbetsgivaravgiften med drygt 8 procentenheter får till följd att lönerna höjs med motsvarande belopp? Arbetsgivarnas representanter har förklarat sig beredda att se till att kompensationen kommer till stånd. Ändå är man på löntagarhåll skeptisk till att så blir fallet. Efter samtal med parterna får partierna ånyo bedöma frågan. Flera av de övriga invändningarna grundar sig på rena missförstånd. Den vanligaste av dessa är tron att det finns några reella skillnader mellan en arbetsgivaravgift och en avdragsgill egenavgift vad avser fördelningspolitik, marginaleffekter eller kommunernas ekonomi. Så är inte fallet. Det är möjligt att vi inte kommer att bli överens om detta mitt konstaterande under dagens några timmar långa debatt. Jag bedömer det dock som sannolikt att vi kan bli det under de närmaste månadernas prövning av frågan. I propositionen föreslås att möjligheten att få del av den nuvarande delpensionen upphör samtidigt med att det reformerade systemet börjar träda i kraft den 1 januari år 2000. Delpensionen kommer därmed att försvinna några år senare. I årets kompletteringsproposition föreslog regeringen -- efter samråd med företrädare för socialdemokraterna -- vissa skärpningar av reglerna för delpension redan fr.o.m. den 1 juli i år. Utskottet har ställt sig bakom de förändringarna med de tillägg som har dykt upp under resans gång. Riksdagen ställer sig i dag sannolikt inte bara bakom principerna för den omfattande reformeringen av det allmänna pensionssystemet utan också bakom den fortsatta hanteringen av reformen. Som framgår av propositionen kommer riksdagen att i olika omgångar föreläggas lagförslag som utgår från de principer som riksdagen i dag tar ställning till. Alla kommande förslag som utgår från dagens beslut kommer att beredas mellan företrädare för de fem partier som stöder reformen. Jag avser att i nästa vecka föreslå regeringen att tillsätta en särskild genomförandegrupp för att vara forum för detta beredande. Avsikten är att gruppen skall påbörja sitt arbete redan denna månad. Det är angeläget -- för att inte säga nödvändigt -- för att tidtabellen för reformen skall kunna hållas. En av de viktiga frågor genomförandegruppen kommer att ansvara för är hanteringen av frågan om eventuell växling mellan arbetsgivaravgift och egenavgift. Det reformerade pensionssystemet är enligt min och regeringens mening avsevärt bättre än det nuvarande. Allting annat lika vore det därför önskvärt att det trädde i kraft så fort som möjligt, låt oss säga inom något år. Men det reformerade pensionssystemet ger ibland ett högre och ibland ett lägre utfall än vad dagens regler ger. I de fall som det reformerade systemet ger högre pension skulle den berörde förstås inte ha några invändningar mot att de nya reglerna infördes så snart som det var tekniskt möjligt. I det omvända fallet kan berättigade invändningar resas mot ett mycket snabbt genomförande av reformen. Förslaget innebär att de första pensioner som helt betalas ut enligt de nya reglerna betalas ut först åren 2015-- 2020. En nackdel med detta långsamma genomförande är att de obalanser som finns i dagens system -- och som bl.a. tar sig uttryck i att de utbetalade ATP- pensionerna i år överstiger de inbetalade avgifterna med ca 20 miljarder kronor -- först på lång sikt rättas till. Så sent som år 2010 kommer 80 % av pensionsutbetalningarna att göras utifrån de nuvarande reglerna. Det dröjer ända fram till år 2018 innan de nya reglerna står för mer än hälften av utbetalningarna. Det är detta som är bakgrunden till konstaterandet i propositionen att det kan komma att behövas förändringar i det nuvarande regelsystemet. Fru talman! Jag inledde mitt anförande med att tala om vår strävan att minska otrygghet. Någon total trygghet kan vi människor aldrig skapa. Den stora kometen kan slå ned. Vi vet ännu inte hur vi skall förhindra en ny istid. Förödande krig kan ånyo drabba oss. Handelskrig kan trots alla våra ansträngningar drabba handeln mellan jordens länder. Vi kan också av andra skäl misslyckas med att utveckla produktivkrafterna. Det reformerade pensionssystemet är trots allt detta ett betydelsefullt steg i riktning mot minskad otrygghet. Det ger i sig ökade förutsättningar för ekonomisk tillväxt genom att stimulera till förvärvsarbete och genom ökning av sparandet i ekonomin. De rätta drivkrafterna förstärks och de orätta försvagas. Till detta kommer att pensionerna görs följsamma till förändringar i ekonomin och i livslängden. Med dagens nästan eniga riksdagsbeslut tar vi ett stort steg mot att trygga det viktigaste av trygghetssystemen -- den allmänna ålderspensionen. Fru talman! Det är långtifrån allt som behöver göras, men det är ganska mycket. 0384833975200 N 2010-01-01 00:00:00 256440 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09120/#anf8