<anforande>
<dok_hangar_id>2349385</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:120 Onsdagen den 8 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Uppehållstillstånd för anhöriga </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>498C17FA-E3C1-40C7-A5E5-C720277A8558</anforande_id>
<anforande_nummer>69</anforande_nummer>
<talare>MAUD BJÖRNEMALM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Till detta betänkande finns ingen
proposition och inga motioner, utan det är ett
utskottsinitiativ som riksdagen nu skall ta ställning
till.

Det gäller frågan om uppehållstillstånd för de män
och kvinnor som under den tid som deras
asylansökningar behandlats har gift sig eller
sammanbott med en person som är bosatt här i
landet. Om dessa kvinnor eller män får avslag på
sin asylansökan skall de lämna Sverige och helst åka
till sitt hemland för att där ansöka om
uppehållstillstånd på grund av anknytning till
Sverige.

För många är det omöjligt att återvända till det land
som de har flytt ifrån. Många är rädda för att de
skall förbjudas att lämna landet och därmed skiljas
från sin familj. Därför väljer de att gå under jorden
här i Sverige. De lever nu i ständig oro för att
polisen skall hitta dem och avvisa dem från landet.

Enligt de bestämmelser som finns i utlänningslagen
får en ansökan om uppehållstillstånd i princip inte
bifallas om utlänningen befinner sig i Sverige när en
ansökan görs. Det finns naturligtvis vissa undantag
och viss praxis. Men de gäller inte i dessa fall.

Vi har i ett tidigare betänkande också behandlat
motioner som gäller uppehållstillstånd främst för
utländska män som är gifta eller sammanboende
med svenska kvinnor. I det sammanhanget har
utskottet fått ta emot både brev och uppvaktning av
en förening som kallar sig Återföreningen
Stockholmsgruppen.

Föreningen består av kvinnor som är gifta med
utländska män, vilka inte har fått uppehållstillstånd
i Sverige. De flesta medlemmarnas män har
kommit till Sverige som asylsökande och har under
den långa handläggningstiden bildat familj. Många
av kvinnorna mår mycket dåligt av den situation
som de befinner sig i.

Vi skrev i det betänkande som behandlade
motionerna att eftersom en utredning pågick som
inom kort skulle vara klar, vilken fått i uppdrag att
se om nuvarande regler kunde mjukas upp, skulle
det bli möjligt att undvika att en utländsk
medborgare måste lämna landet för att ansöka om
uppehållstillstånd i de fall det var uppenbart att han
eller hon skulle komma att få tillståndet.

Det har visat sig att den grupp som gäller
anknytning under asyltiden inte omfattas av
utredningen och därför inte heller av en eventuell
kommande proposition. Denna grupp har helt
enkelt hamnat helt vid sidan om.

Vi socialdemokrater och utskottets ordförande
ansåg att något måste göras för att lösa problemen.
Vi har därför i utskottet diskuterat olika
möjligheter. Ett enigt utskott, så när som på Ny
demokrati, kom till slut fram till att man skulle göra
ett tillkännagivande till regeringen att skyndsamt se
över hur anknytningar som uppkommer under
asyltiden eller därefter skall hanteras samt också
överväga förändringar.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall till utskottets
hemställan.
</anforandetext>
<intressent_id>0708639889502</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>256501</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09120/#anf69</protokoll_url_www>
</anforande>
