2349385 GH09120 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:120 Onsdagen den 8 juni 1993/94 120 1994-06-08 00:00:00 Reformering av det allmänna pensionssystemet och delpensionsförsäkringen 7B68C43A-28B0-4430-BB7A-632F4F4CE068 20 KARIN WEGESTÅL (s) s Herr talman! ATP-reformen blev en viktig del av den svenska modellen. Det är ett trygghetssystem som har rönt stor uppskattning och beundran i omvärlden. ATP är också fortfarande ett välfungerande system som är en bra bas för framtidens pensioner. Reformen genomfördes i strid med de borgerliga partierna. Därför stod ett avskaffande av ATP- systemet högt på den borgerliga regeringens dagordning hösten 1991. Ett systemskifte på pensionsområdet förutskickades redan i regeringsdeklarationen och förutsattes vara klart efter mindre än ett halvår för att beslut skulle kunna fattas redan våren 1992. Tidsplanen har sedan justerats efter hand. Beslutet skulle dock fattas under innevarande mandatperiod. Detta är orsaken till att ärendet nu skall behandlas i dag, en av de allra sista dagarna av detta riksmöte. Det är också orsaken till att denna fråga som är så viktig för svenska folket fick en oacceptabelt kort remisstid. Vi fick fem veckor på oss för att läsa in och kommentera ett 900-sidigt betänkande. Det har också inneburit en kort tid för behandling i regering och utskott samt en orimlig arbetssituation för medlemmarna i arbetsgruppen. Trots den korta tiden har det framkommit många viktiga synpunkter från remissinstanserna på det förslag som Pensionsarbetsgruppen har lagt fram. Många organisationer och enskilda har också lämnat synpunkter. Debatten om de framtida pensionerna tog extra fart när förslaget om egenavgifter på 9,25 % kom i sista minuten. Debatten kommer att fortsätta fram till dess att det avgörande beslutet om det reformerade pensionssystemet fattas. Ikraftträdandet har skjutits fram till den 1 januari 1996, ett år senare än vad Pensionsarbetsgruppen har föreslagit. Det beslut som skall fattas i dag omfattar riktlinjer för ett nytt ålderspensionssystem. Efter att Pensionsarbetsgruppens betänkande hade remissbehandlats föreslog regeringen avvikelser från arbetsgruppens förslag, och många grundläggande frågor skall beredas ytterligare. För denna beredning kommer regeringen att tillkalla en särskild genomförandegrupp. Exempelvis har den viktiga frågan om finansieringen inte lösts. Övergången från arbetsgivaravgifter till egenavgifter har ifrågasatts. Det främsta motivet för egenavgifter är att pensionskostnaderna skall bli synliga. Ett stort avsnitt i propositionen avsätts för denna pedagogik för löntagare. Regeringen har tagit intryck av påpekandena att avgiftsväxlingen kan medföra komplikationer. Därför föreslås att frågan bereds vidare i samråd med arbetsmarknadens parter. Arbetsgruppens förslag till växling från arbetsgivaravgift till egenavgift skall diskuteras, och formerna för avgiftsuttaget skall vägas mot det samlade finansieringsbehovet för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen, förtidspensionssystemet och ålderspensionssystemet. En annan viktig fråga som man föreslår skall utredas vidare är hur mycket AP-fonderna kan tillåtas minska utan risk för att samhällsekonomin påverkas. Regeringen föreslår en nettoöverföring från pensionssystemet till statsbudgeten. Storleken på denna överföring bör enligt propositionen avpassas så att en betryggande fondstyrka uppnås inom fördelningssystemet. En regel förutsätts därvid vara att fondstyrkan aldrig skall tillåtas understiga 0,5 %, dvs. ett halvt års utbetalning. Detta skall jämföras med fondstyrkan 1993 som var 5,2 %, dvs. mer än tio gånger större, och vilken omfattade ett kapital på mer än 500 miljarder kronor. Varningar har framförts av bl.a. Riksförsäkringsverket för att avtrappningen av AP- fonden blir för stor. Den exakta växlingen av avgifter och betalningsansvar mellan ålderspensionssystem, statsbudget och andra socialförsäkringssystem skall därför bli föremål för fortsatt beredning. Hur pensionerna skall anpassas till samhällsutvecklingen skall också utredas vidare. Detta är den mest nödvändiga förändringen, men förändringen hade varit möjlig också inom det rådande pensionssystemet. Vilken norm som skall väljas för indexeringen och för tidpunkten för ikraftträdandet får avgöras under den fortsatta beredningen liksom indexeringen av förtidspensioner och efterlevandeskydd. Jag tycker att det är mycket positivt att alla de viktiga besluten skjuts på framtiden och att man därmed, i enlighet med regeringen, får tid att diskutera de alternativa förslag som har inkommit från remissinstanserna. I den motion som jag har undertecknat har vi tagit upp en del frågor som hänger samman med de nya intjänandereglerna och de marginaleffekter som den nya grundpensionen medför. Den nya pensionen skall vara avgiftsbaserad i stället för förmånsbaserad. Med dagens pensionssystem garanteras den försäkrade vid full pension ett utfall motsvarande ca 67 % av lönen före pensioneringen plus avtalspension som motsvarar ca 10 %. Full pension erhålls i dag efter 30 års pensionsgrundande inkomst. I propositionen anges att det reformerade pensionssystemet skall ge en pension som utgör samma andel av inkomsterna under förvärvsperioden som dagens system ger. Detta går inte att jämföra med pensionsnivån med nuvarande pensionssystem. Därför är det välgörande att socialförsäkringsutskottet konstaterar att man måste räkna med att pensionsbeloppen i det nya systemet genomsnittligt kommer att ligga på en lägre nivå. Om man vill ändra på ett pensionssystem med anledning av att pensionärerna får för stor del av konsumtionsutrymmet, i förhållande till de förvärvsarbetande, är det väl helt naturligt att pensionerna blir lägre. Skall man få samma pension som med dagens system, får man räkna med att arbeta längre -- minst 10 år. Detta kommer att drabba kvinnorna hårdast. De får lägre pensioner med det nya systemet. Detta framgår inte av arbetsgruppens förslag, såvida man inte läser Ann-Charlotte Ståhlbergs redovisning i tabellerna i slutet av betänkandets bilaga B. Med de nuvarande intjänandereglerna skulle kvinnorna ha kunnat få samma pension som männen. Över huvud taget har budskapet under hela pensionsdebatten varit att alla får högre pensioner med det nya förslaget, särskilt om man kan arbeta tills man blir 71 år och då har arbetat i 55 år. Vi har krävt en analys av pensionsförslaget ur jämställdhetssynpunkt. Socialförsäkringsutskottet anser inte att detta behov är påkallat. Man anser att det är viktigt att det nya pensionssystemet inte missgynnar kvinnor, men samtidigt anser man att regeringens förslag innebär en rimlig avvägning i detta hänseende. Menar man att graden av missgynnande är acceptabel? En brasklapp har lagts in i slutet: ''Det är emellertid viktigt att man följer utvecklingen från jämställdhetssynpunkt under införandefasen.'' Detta är i och för sig positivt. Vi fattade beslut om en jämställdhetsanalys av alla viktiga beslut för ett par veckor sedan i denna kammare. Kvinnornas intresse för pensionsfrågan är väckt. De kommer att hålla ögonen på den fortsatta utvecklingen, och jag är en av dem. Vi har också tittat på hur marginaleffekterna kommer att slå med det nya garantipensionssystemet. Det visar sig att allt fler i vanliga inkomstlägen får mindre ut av de pengar som satsats i pensionssystemet. I det nya systemet får de som har en så liten lön, att de till huvuddelen är beroende av någon annan för sin försörjning, en något högre pension än i dag. De som tjänar över taket 7,5 basbelopp, i dag 264 000 kronor, om året får ett bättre konsumtionsutrymme, eftersom pensionsavgifter inte skall betalas på mer än halva inkomsten över taket. Hela minskningen av pensionsutrymmet kommer att bäras av låg- och medelinkomsttagare, de flesta kvinnorna och en stor del av männen. Vi tycker naturligtvis att det är bra att man kommer att se över effekterna på avtalspensionerna, men eftersom ingen avtrappning kan göras gentemot kapitalinkomster och därmed privata pensionsförsäkringar kommer en stor orättvisa att ske mellan dem som ges möjlighet att trygga sin ålderdom genom gemensamma sparformer och dem som har inkomster av räntor och annan kapitalavkastning. Det är synd att utskottet trots att det ser en utredning av den klassbundna ohälsan som viktig, inte ser sambandet mellan denna och det nya pensionssystemet. Vi gläder oss åt att utskottet har funnit det angeläget att utreda utformningen av den spärregel som motiveras av att en pensionär inte skall behöva leva på en nivå under garantinivån och föreslår att riksdagen ger regeringen detta till känna. De föreslagna spärreglerna omöjliggör för många låginkomsttagare att utnyttja möjligheterna att ta pension före 65 års ålder, bl.a. tre fjärdedelar av alla LO:s kvinnor. Om man inte löser detta, faller hela idén med flexibel pensionsålder. Vi kommer att följa upp de givna löftena att ingen pensionär skall behöva få en sänkt disponibel inkomst när de nuvarande folkpensionsförmånerna ersätts med garantipension. Vi noterar att inget svar i dag kan ges till de pensionärer som får sin pension genom det nuvarande pensionssystemet vid genomförande av följsamhetsindexering också av deras pensionsutbetalningar, eftersom frågan om indexeringen skall avgöras under den fortsatta beredningen. Till slut vill jag påpeka några viktiga frågor som måste belysas bättre före beslut. Hur stor ökning av administrationskostnaderna till följd av det nya systemets ökade byråkrati kan systemet bära? I dag kostar administrationen under 1 %, ca 1 miljard. En ökning mellan 10 och 25 % kan förväntas. Är det lämpligt? En annan viktig del är kostnaden för pension för vård av barn. Förutom att förslaget kritiserats som negativt ur jämställdhetssynpunkt strider det mot intentionerna i direktiven att det nya pensionssystemet skall bidra till ett ökat arbetsutbud. Förslaget gynnar ett familjemönster där kvinnan kan stanna hemma utan inkomst under barnens första fyra år. Det är ett retroaktivt vårdnadsbidrag, som kommer att bli mycket kostsamt för statskassan både i form av pensionsutgifter och uteblivna skatteinkomster och utebliven produktion. Detta måste vägas mot de förslag som kommit från remissinstanser som Socialdemokratiska kvinnoförbundet och SACO och som inte har dessa konsekvenser. Jag ser med tillfredsställelse också att pensionsrätt för studier kommer att bli föremål för vidare utredning. Det som oroar är att nivån anses rimlig. Det skulle få negativa konsekvenser för jämställdheten och bidra till större snedrekrytering till högre utbildning. Vi förväntar oss i likhet med skatteutskottet att de regler som slutligen beslutas skall vara enkla, lättöverskådliga och lätthanterliga. Det beslut som tas i dag omfattar riktlinjer, vars förutsättningar kommer att prövas i det fortsatta utredningsarbetet. När detta är klart kommer förslaget att omsättas i lagtext, och det är först när denna föreligger som en reformering av pensionssystemet kan beslutas. Herr talman! Jag är naturligtvis mycket glad över den välvilliga behandling som vår motion i stort har fått, men främst är jag glad för att så stor hänsyn har tagits till de kritiska synpunkter på det ursprungliga förslaget som framkommit och som jag delat och delar. Ett fortsatt utredningsarbete kan leda till att Sverige även i framtiden kan ha ett bra pensionssystem. Med anledning härav anser jag att jag i detta läge kan ställa mig bakom socialförsäkringsutskottets betänkande SfU24. 0944338157703 N 2010-01-01 00:00:00 256452 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09120/#anf20