2349385 GH09120 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:120 Onsdagen den 8 juni 1993/94 120 1994-06-08 00:00:00 Reformering av det allmänna pensionssystemet och delpensionsförsäkringen 4CB232E6-87D9-426B-8A9B-EB2F0FF5722F 2 BERITH ERIKSSON (v) v Fru talman! Eftersom detta är min sista större debatt här i kammaren, vill jag inleda med att säga att jag naturligtvis har många positiva minnen från mina riksdagsår -- då även från socialförsäkringsutskottet. Jag vill främst nämna det goda arbetsklimatet. Men vad jag också kommer att minnas av framför allt det senaste riksdagsåret är de många dåligt beredda förslag som har kommit till socialförsäkringsutskottet. Utskottet har ständigt fått komplettera. Utskottet har fått göra omskrivningar, förtydliganden och bordläggningar. Vi har fått lov att skaffa egna underlag och ibland snicka till egna lösningar. Här vill jag passa på att uttala min djupa respekt för utskottskansliets stora kompetens. Det som är otillfredsställande med en sådan arbetsordning är att somliga förslag inte leder till resultat. Det var förmodligen därför som det inte blev någon ny tandvårdsförsäkring. Det har resulterat i konstigheter, som man senare har försökt att eliminera verkningarna av, t.ex. reduceringen av sjukförsäkringen för långtidssjuka och olägenheterna med att kunna delta i ideell verksamhet för förtidspensionärer. Även det framtida pensionssystem som vi skall diskutera här i dag är otillfredsställande ofullständigt enligt vår mening. Förslaget är dåligt berett och jag tror inte att framtidens pensionssystem kommer att se ut som det som nu skissas i betänkandet. Det blir förmodligen inte tillräckligt med de tre nya utredningar som man nu planerar att tillsätta. När det dyker upp nya problem och svårigheter kommer ytterligare översyn att behövas. Egenavgifterna, som var en hörnpelare i överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna i utredningen, sade Vänsterpartiet blankt nej till, eftersom procentuellt sett höga avgifter får mycket negativa marginaleffekter för människor med små inkomster. Egenavgifterna är enligt olika uttalanden från Ingvar Carlsson inte längre aktuella, utan de skall tas ut som arbetsgivaravgifter. Det här är en av Vänsterpartiets ståndpunkter. Socialdemokraternas talesman i ekonomifrågor, Göran Persson, har samma synsätt. Därtill håller han med oss om att förslaget är dåligt utrett. Det något märkliga i det här sammanhanget är att Göran Persson, enligt en artikel i Svenska Dagbladet, ändå vill ha kvar en egenavgift på 5 %. Det vore bra om herrarna kunde bestämma sig. Jag har läst en annan socialdemokrats debattbok, Rädda välfärden, av Kjell-Olof Feldt. Där håller Kjell-Olof Feldt med oss om de oönskade marginaleffekterna. I boken påtalas också det orättvisa i att övergå från arbetsgivaravgifter till avdragsgilla egenavgifter. Det är en åtgärd som har en omvänd fördelningseffekt som innebär en förmån för rika höginkomsttagare. Det leder i sin tur till att kommunernas och landstingens ekonomi dräneras. En del hävdar att Kjell-Olof Feldt har fel, att det är ett nollsummespel, men någon effekt har väl ändå avdragsgilla avgifter på ekonomin? Det är dessa avgifter som Vänsterpartiet anser borde utredas innan ett principbeslut fattas. Avdragsgilla avgifter i exempelvis socialförsäkringen drabbar ju kommunerna. Det är ganska självklart, eftersom kommunerna då får mindre pengar. De som förordar egenavgifter gör det av två skäl. De ser dels egenavgifterna som ett led i systemskiftet -- man skall själv sköta sina försäkringar -- dels pekar de som förordar egenavgifter på pedagogiska skäl -- man skall se vad man betalar för. Den första delen av argumentationen, den för systemskiftet, är Vänsterpartiet klar motståndare till. När det gäller det andra argumentet, att man skall se vart pengarna går, anser vi, liksom många andra, att avrapporteringen säkert kan göras på annat sätt. Det skriver man också i betänkandet. Även i utskottet har vi tagit upp avgiftsväxlingen och skatteproblematiken som blir en följd av den. Utskottet pekar på att saken måste ses över. Det är väl bra. Men det räcker inte att fatta beslut om att det skall finnas en skatteväxling om man inte lämnar tillräckliga öppningar för att det skulle kunna göras annorlunda. Vänsterpartiet anser att det förslag som vi nu skall debattera om och ta ställning till är mer byråkratiskt än det pensionssystem som vi redan har. Frågan är om man inte drar på sig svårigheter i stället för att åtgärda brister. Inga försök har heller gjorts för att behålla det goda i nuvarande system. Vi tycker som bekant inte heller att det sätt som regeringen har hastat fram de här besluten på är vidare demokratiskt. Alla remissinstanser har påtalat den korta tid som de har haft till sitt förfogande. De skulle ha behövt mer tid för att göra bedömningar av konsekvenserna för sina medlemmar, exempelvis inom fackförbunden. Jag anser att hanteringen av förslaget i utskottet, och att också hasta det igenom vårriksdagen, ger kritikerna rätt. Med rätta har utskottet också uttalat sin oro över de samhällsekonomiska konsekvenser som regeringens förslag innebär. Vänsterpartiet delar den oron. Att regeringen och utskottet har fastnat för livsinkomstprincipen har medfört att det blir ett snårigt system, eftersom man då måste kompensera så många omständigheter under intjänandetiden. Det gäller i dag studier, vård av barn, militärtjänst och delad pensionsrätt. Under beredningens gång kommer det säkert att dyka upp flera omständigheter som man anser måste kompenseras. Hur blir det t.ex. med vård av anhörig? För vart och ett av de här områdena behövs ett eget regelsystem. Vänsterpartiets alternativ är i det fallet avgjort mycket enklare. Vi vill ha ett system som bygger på de 30 bästa intjänandeåren. Vi vill ha kvar de fördelningseffekter som det nuvarande ATP-systemet ger. Det skulle vi få på det sättet. Vi anser att finansieringen skall ske solidariskt och delas både mellan generationer och mellan individer. Ett sådant system kan vara förmånsbaserat och knytas till det samhällsekonomiska utrymmet. Det kan, liksom det nu framlagda förslaget, göras följsamt till samhällsekonomin. Med en 30-årig intjänandetid behövs inte alla kompensationsregler för olika grupper. Man har god tid på sig för att studera, skaffa barn, göra militärtjänst, vara utomlands ett tag eller kanske arbeta utanför Europa någon period. 30 intjänandeår kan ge en bra pension att leva på. Livet skulle med vårt förslag ''räcka till'' även i pensionshänseende. Dessutom, vilket inte tas upp i betänkandet, skulle besparingar kunna göras på den administrativa sidan. I betänkandet skrivs väldigt litet om den administrativa delen av det nya pensionssystemet. Det premiereservsystem som skall införas anser vi vara enbart av ondo och en del av den nuvarande regeringens systemskifte. Även ett premiereservsystem är dyrt att administrera. Det försäkringsbolag som skall sköta hanteringen kommer naturligtvis att göra detta mot skälig ersättning. Troligtvis kommer avgifterna att ligga på ca 20--25 %. Det kommer då att krävas att man blir en alert placerare för att inte förlora pengarna i sin premiereserv, som skall vara en extra trygghet på gamla dagar. På detta sätt blir premiereserven en gökunge i en allmän försäkring. Risken är uppenbar att den kan tränga ut och ta död på de generella förmånerna i systemet. Det är i dag svårt att veta hur stora skillnader det kommer att medföra i pensionsnivåer, men vi ser en klar risk att goda placerare och folk med tur kommer att få högre pension. Man kan då fråga sig om man kan fortsätta att kalla det här pensionssystemet allmänt. Bidragsberoendet finns kvar. Regeringen och utskottet har inte löst problemet för dem som inte har någon eller mycket liten inkomst, en grupp som bara blivit större under den här regeringsperioden. För den gruppen ges inget alternativ till socialbidrag som försäkring på gamla dagar. Självklart kommer de flesta fattiga år 2010 likaväl som nu att vara kvinnor. Grundpensionen får en så låg nivå att människor med liten pension kommer att behöva tillskott i form av socialbidrag. Det problemet finns bl.a. för stora grupper av invandrare, något som också utskottet berör i sitt betänkande. Behovet av bostadsbidrag för att klara hyran kommer att finnas kvar för stora pensionsgrupper. En högre grundpension skulle spara in på både bostadstillägg och socialbidrag. Enligt vårt förslag skall basbeloppet höjas med en halv procent. På det sättet skulle stora grupper räddas från att behöva efterfråga socialbidrag. Samtidigt med reformeringen av det allmänna pensionssystemet behandlas i dag förslaget om försämring av delpensionen. Också det förslaget kan ge ett negativt utslag för låginkomsttagare, framför allt kvinnor. Vi kan i dag bara gissa oss till hur det blir, eftersom det även på den punkten råder stora oklarheter om hur en förändring slår. Vad vi vet är att antalet förtidspensionerade har ökat när man vid tidigare tillfällen har förändrat delpensionen till det sämre. Vi tycker att det hade varit rimligt att den arbetsgrupp som ser över förtidspensioneringen även hade fått i uppdrag att utreda och lägga fram förslag till hur möjligheten till delpension skulle kunna införlivas i pensionsreformen. Det finns en klar koppling mellan delpension och förtidspension, och det är därför mycket oklart om den nu väntade besparingen verkligen blir en besparing i stället för en övervältring till andra delar av socialförsäkringssystemet. Jag ser att min taletid börjar ta slut, fru talman, och jag vill därför till sist bara göra en reflexion. Regeringen, som annars är så noga med EU- anpassningen, har i det här fallet tydligen missat att göra sina förslag anpassade till EU. Inte heller har utskottet i sitt betänkande kommenterat våra motionspåpekanden om delad pensionsrätt och anpassning till Europaunionen. Fru talman! Jag får senare komma tillbaka i repliker. Jag yrkar bifall till vår meningsyttring vid betänkandet SfU26. För att spara kammarens tid yrkar jag i vår meningsyttring vid betänkandet SfU24 endast bifall till hemställan under mom. 1 beträffande avslag på propositionen och förslag om annan inriktning. 0401511670506 N 2010-01-01 00:00:00 256434 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09120/#anf2