<anforande>
<dok_hangar_id>2349385</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:120 Onsdagen den 8 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Reformering av det allmänna pensionssystemet och delpensionsförsäkringen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9ED7E422-6AA2-4071-975E-4EBC948AD0AF</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>PONTUS WIKLUND (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Herr talman! Visst är det ett mångårigt arbete som
ligger bakom förslaget. Det råder ingen tvekan om
att Pensionsberedningens böcker och funderande,
och inte minst remissyttrandena över
Pensionsberedningens förslag, har spelat stor roll
för vårt vägval.

Det är alldeles riktigt att det blev bråttom, framför
allt på slutet. Det är klart markerat i både
propositionen och utskottets betänkande att det
även finns frågor som delvis ännu inte är löst. Det
är framför allt frågor av teknisk art men även några
andra frågor. Vi skall arbeta vidare med dessa.

Men jag är övertygad om, inte minst efter att ha
hört litet historier bakom tidigare
pensionsutredningar och pensionsförslag, att man
någon gång måste komma till skott. Man måste
driva fram ett förslag.

Det är så många komponenter som ingår att man,
när man har funnit en viss färdriktning som man
tror på, skall göra det bästa av den och inte starta
om från början igen med att ändra vissa
grundprinciper.
</anforandetext>
<intressent_id>042327212304</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>256451</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09120/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
