2349385 GH09120 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:120 Onsdagen den 8 juni 1993/94 120 1994-06-08 00:00:00 Reformering av det allmänna pensionssystemet och delpensionsförsäkringen 5EFD6D4C-653F-4C89-A7A7-5A1CB633A47E 1 LEIF BERGDAHL (nyd) nyd Fru talman! Jag börjar med att tala om de allmänna pensionerna och går sedan över till delpensionen. Jag kommer endast att ta upp några aspekter som inte så många andra har tagit upp i denna gigantiska flod av information. Jag skulle vilja anspela på vad Friedrich von Schiller sagt, ''es äckelt mir'', och säga att allt detta bläcksudd äcklar mig. Man anser att vårt nuvarande ATP-system befinner sig i en djup kris. Är det sant? Mitt svar är nej. Om det är något som inte befinner sig i en kris i detta krisens Sverige i dag är det vårt ATP-system. Vid en årlig BNP-tillväxt på 1,5 %, just det som Pensionsberedningen har räknat med, kommer AP-fonderna att behöva tas i anspråk först omkring 2010. Hittills har man endast tagit en del av avkastningen. AP-fonderna växer hela tiden. Om man efter 2010 skulle behöva börja tömma fonderna räcker de i minst drygt 10 år, dvs. till omkring 2025. Det är naturligtvis svårt att göra exakta beräkningar. Jag har haft hjälp av en mycket framstående försäkringsmatematiker när jag har gjort dessa beräkningar. Efter 2025 måste kompensationsgraden sänkas. Vi kommer ändå att efter internationella förhållanden ha ett mycket gott pensionsskydd i minst 20 år till, dvs. till ungefär 2045. Alternativt kan man sänka kompensationsgraden redan tidigare. Man kan sänka den på olika sätt. Man kan t.ex. kompensera upp till 5,5 basbelopp och få mera av en grundpensionskaraktär. Det finns möjlighet att med smärre modifieringar få ATP- systemet att fungera väldigt bra i mycket lång tid framöver. När detta pensionsbeslut fattades var regeringspartierna och Socialdemokraterna överens. En signal skulle gå till marknaden. Utlandet skulle på en gång reagera positivt på detta oerhört viktiga beslut enligt mångas mening i Sverige. Jag trodde inte ett dugg på detta, och denna signal kom aldrig. Jag skulle gissa att det inte heller kommer någon signal efter dagens beslut i kammaren. Det nya pensionssystemet uppfattas inte av marknaden såsom radikalt positivt för Sveriges ekonomiska framtid. Att som Pensionsarbetsgruppen gör blanda ihop det gamla ATP-systemet med ett nytt system anser jag kommer att förorsaka mycket stora problem. Stora grupper av befolkningen kommer att känna sig orättvist behandlade. Människorna blir vilse och får ännu mindre tilltro till politikerna osv. Motsättningar som inte finns kommer att byggas upp. Detta är redan på gång. Kvinnor ställs mot män. Akademiker ställs mot arbetare. Unga ställs mot gamla, och egna företagare ställs mot anställda. Så kommer det att bli framöver. En sak som kommer att inträffa och som man kan vara 100-procentigt säker på är att antalet artiklar, skrifter och böcker om detta kommer att öka ofantligt under den närmaste tioårsperioden. Det hade varit mycket bättre om man i stället hade behållit ATP-systemet och justerat det med en eventuell sänkning av kompensationsgraden och då tagit hänsyn till vad vi har råd med i detta land med hänsyn till BNP:s utveckling osv. Man skulle ha kompletterat med generösare regler för avdrag för privata pensionsförsäkringar, dvs. man skulle få dra av för make, maka och sambo. Motioner har väckts på detta område. Ingen nämnd och ingen glömd. Om man vill införa ett nytt pensionssystem -- vilket jag alltså inte tycker vore bra -- borde man ha gjort vissa viktiga förändringar. Dessa förändringar har vi skrivit motioner om och reserverat oss för i Pensionsarbetsgruppen, där jag satt med. En viktig förändring vore att man hade en betydligt större premiereservdel än som finns i det nya förslaget. Hur stor denna premiereservdel skulle ha blivit vet ingen. Hade man enbart ett premiereservsystem, skulle i stort sett hela Sverige ha ägts av pensionsfonder i framtiden. Vi anser att man borde ha ett dubbelt så stort premiereservsystem som det för närvarande föreslagna. En annan viktig aspekt är att det nya pensionssystemet borde ha mer av grundpensinskaraktär. Man skulle inte kompensera upp till 7,5 basbelopp, utan man skulle gå upp till 5,5 basbelopp. Sedan skulle var och en själv få ordna den återstående delen genom privata försäkringar eller eventuellt av arbetsgivaren betalda försäkringar. Den viktigaste punkten i vår reservation är emellertid inte detta utan förslaget om att man efter 60 års ålder inte längre skulle ha rätt till förtidspension annat än i sällsynta undantagsfall. Efter 60 år skulle man vara hänvisad till förtida uttag av ålderspension. Jag förutsätter att den nya regeringen -- som jag starkt misstänker kommer att bli socialdemokratisk -- skall allvarligt överväga detta. LO har ju liknande åsikter. Här skulle man på ett enkelt sätt skapa rättvisa och samtidigt spara pengar. Jag yrkar avslag på propositionen samt bifall till vår reservation under mom. 1, 2, 3, 7, 18 och 20 i socialförsäkringsutskottets hemställan i betänkande 24. I delpensionsbetänkandet ingår såsom bilaga 3 ett arbete från Sociologiska institutionen vid Umeå universitet med titeln Varför ökar antalet förtidspensionärer? Man kommer i detta arbete fram till ganska märkliga slutsatser. De går stick i stäv med en artikel i Veckans Affärer den 13 maj 1994. Där har man studerat ett arbete från Socialstyrelsen, som heter Socialrapport 1994. Uppgifterna är tydligen kontrollerade av Statistiska Centralbyrån. Av det arbete som Veckans Affärer citerar framgår att antalet invandrade förtidspensionärer under åren 1975--1992 ökade från 4 % till 10 %. Samtidigt har den svenska andelen legat konstant på 4 %. Problemet med förtidspensionens ökning är huvudsakligen ett invandrarproblem. Genom den massiva invandringen kommer även pensionssystemet på sikt att påverkas mycket kraftigt. Jag försökte ta upp dessa aspekter i Pensionsarbetsgruppen. Man tittade litet försynt på dem och avfärdade dem sedan. Synpunkterna framfördes ju från Ny demokrati, och då var det inte lämpligt att reagera. Det är inte fråga om invandrarfientlighet, men invandringen kommer att påverka pensionssystemet och det problemet måste man förr eller senare tackla. Därefter vill jag gå in på delpensionsfrågans behandling våren 1993. Tyvärr kan jag inte medverka till att rädda denna pension en tredje gång. Jag vill att påståendet att vi i socialförsäkringsutskottet har brutit en överenskommelse belyses ytterligare en gång och sedan läggs till handlingarna för framtida forskning. Vi beställde en utredning efter anklagelserna om att vi hade brutit överenskommelsen. Vi anlitade en mycket aktad jurist, nämligen Lars Foyer från konstitutionsutskottet, som mycket noggrant gick igenom ärendet. Efter mycket noggranna förhör som tog en dryg månad i anspråk avlämnade han en tolvsidig rapport, som kommer att deponeras i Riksdagsbiblioteket för framtida forskning. Slutsatsen i Lars Foyers rapport löd: ''Någon formell överenskommelse i delpensionsfrågan som kan åberopas mot Ny demokrati har inte träffats. -- -- -- Det inträffade är alltså uttryck för en kulturkrock: traditionell riksdagsverksamhet med tyngdpunkt i utskottsarbetet kontra ett hittills ovanligt, mera demonstrativt agerande med tyngdpunkt i kammarbehandlingen.'' Slutligen tackar jag fru talmannen för visad fördragsamhet med vissa av vårt partis yttringar. Jag kommer särskilt ihåg hur väl talmannen höll balansen, när vår på den tiden vördade partiledare uppträdde i denna talarstol iklädd kilt. Jag önskar fru talmannen en god sommar! 0931691314703 N 2010-01-01 00:00:00 256433 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09120/#anf1