<anforande>
<dok_hangar_id>2349384</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09119</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:119 Tisdagen den 7 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>119</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Registrerat partnerskap m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0C0EE0CC-12E4-44D8-A88F-D2E298771BAD</anforande_id>
<anforande_nummer>45</anforande_nummer>
<talare>STEFAN KIHLBERG (nyd)</talare>
<parti>nyd</parti>
<anforandetext>Herr talman! ''Vilket skulle bevisas'', Bengt
Harding Olson! Jag tänkte före hans sista mening
be om ursäkt, för mitt tal om ironi, men det finns
ingen anledning till det. Ironin kom till sist, trots att
Bengt Harding Olson började sin replik med att
säga att vi liberaler inte är sådana.

Jag kan inte låta bli att ibland vara ironisk. Det kan
faktiskt ibland krydda den politiska debatten. Jag
vill dock göra fullständigt klart att jag tror att vi har
exakt samma grundläggande värderingar när det
gäller respekt för människors uppfattningar osv.
Det är fullständigt klart att jag har all respekt i
världen för Bengt Harding Olson, även om han gör
en och annan ironisk kommentar.
</anforandetext>
<intressent_id>0846623992109</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>256259</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09119/#anf45</protokoll_url_www>
</anforande>
