<anforande>
<dok_hangar_id>2349384</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09119</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:119 Tisdagen den 7 juni</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>119</dok_nummer>
<dok_datum>1994-06-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Registrerat partnerskap m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9D5B112E-1483-4B42-AD28-169FE662384F</anforande_id>
<anforande_nummer>24</anforande_nummer>
<talare>INGELA MÅRTENSSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag har i mitt anförande redan tagit
upp att man självfallet skall ta Lagrådets
synpunkter på allvar. Men när jag ser på hur
Lagrådet har hanterat de olika förslagen i
lagförslaget finner jag att det inte har kommit med
några specifika synpunkter på hur lagen skulle vara
konstruerad. Det finns en allmän, vag, kritik om
oklarheter. Men Lagrådet slutar med att säga att
det inte motsätter sig att lagförskaget läggs fram om
det finns starka skäl.

Jag tycker att det finns mycket starka skäl. Inte
minst med tanke på den debatt som förs i samhället
i dag är de starka skälen, för mig, ännu starkare.
</anforandetext>
<intressent_id>0389381287505</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>256238</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09119/#anf24</protokoll_url_www>
</anforande>
