2349384 GH09119 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:119 Tisdagen den 7 juni 1993/94 119 1994-06-07 00:00:00 Vissa studiestödsfrågor 6363D08E-9AA7-423E-9134-29F280DBC297 201 LENA ÖHRSVIK (s) s Herr talman! Först får jag tacka för de vänliga orden. Jag kan återgälda Hans Daus tack för ett fint samarbete under årens lopp. Det har inte varit svårt att komma överens med Hans Dau. Problemet är bara att det är hans regering som lägger fram förslagen. Då är det inte lika enkelt. Herr talman! Jag vill därför redan nu säga att jag har mycket svårt att begränsa mig i dag. Detta är den enda principiella studiestödsdebatten under hela mandatperioden. Jag hade hoppats att utbildningsministern skulle vara här för att någon gång delta i en studiestödsdebatt, vilket han inte har gjort under hela perioden. Han har pliktskyldigast svarat på ett par frågor men i övrigt aldrig visat något intresse för riksdagens arbete med hans del av budgetpropositionen. Det har tillstött en del komplikationer när det gäller delning av Ny demokrati osv. som gör att jag måste vara ganska tydlig när det gäller utskottets majoritets förslag. Utskottet föreslår alltså avslag på regeringens proposition i sin helhet. Skälet är att förslagen ändå inte skulle träda i kraft förrän den 1 juli 1995 respektive den 1 januari 1996. Utskottet menar att den aviserade parlamentariska utredningen onödigtvis skulle bindas upp i delfrågorna. Dessutom saknas i propositionen ordentliga analyser beträffande både ekonomiska och administrativa konsekvenser. Propositionen kom mycket sent till riksdagen. Dessutom var den inte aviserad. Den borde egentligen inte ha behandlats under vårriksdagen över huvud taget. Men den är nu behandlad av utskottet, och utskottets resultat är ett förslag om avslag utan någon mer ingående debatt. Tyvärr har den dock hunnit skapa oro bland de studerande, vilket har avspeglat sig i skrivelser, uppvaktningar osv. Naturligtvis finns det motiv för att lägga en proposition, trots den sena tidpunkten och bristen på ordentliga analyser. Regeringen måste ju visa att man har åstadkommit något i studiestödsfrågorna under mandatperioden, eftersom man har pratat vitt och brett om de stora bristerna med dagens system. Det förpliktar t.ex. till att komma med förslag som verkligen löser problemen. Enligt min mening föreligger dock inte några sådana förslag. Innan jag går in på detaljfrågorna vill jag ge en kort historik, för man kan inte plocka ut detaljfrågor utan att försöka att sätta in dem i sitt sammanhang. Studiemedelssystemet reformerades efter många års utredande så sent som den 1 januari 1989. En av de utredningar som låg till grund för beslutet tillsattes 1976. Ett antal borgerliga regeringar fick sedan flera förslag på sitt bord. Tidigt visste man att studiemedlen var otillräckliga när det gällde nivån, men i olika tilläggsdirektiv sade man att det skulle bli alltför kostsamt att höja nivån för alla, så man borde undersöka om det inte gick att differentiera. Varje gång moderaterna stod utanför regeringen föreslog de dock generella höjningar av beloppen samt att bidraget skulle avskaffas. Bidraget var då inte indexerat utan minskade för varje år i värde, bl.a. till följd av en tvåsiffrig inflation. En socialdemokratisk regering föreslog sedan detta, men riksdagen avslog förslaget och beslöt i avvaktan på en ny utredning en mindre höjning av nivån. Efter ett försök med omprioritering via differentiering, vilket avvisades av i stort sett samtliga remissinstanser, kom så småningom 1988 propositionen om ett reformerat studiemedelssystem. Huvuddelen av subventionerna överfördes då från återbetalningssidan till tilldelningen, och bidraget kunde därigenom sexdubblas samtidigt som nivån höjdes rejält. Vi var ganska eniga om dessa förändringar, både när det gällde strukturen och när det gällde innehållet. Centern, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville dock ha en annan lösning, nämligen studielön, vilket skulle ha inneburit mycket stora kostnadsökningar. I samband med beslutet 1988 beställde riksdagen en översyn av vuxenstudiestöden, som ju hade funnits sedan 1976. En särskild utredare fick uppdraget, som också innehöll frågor om en samordning mellan de olika systemen. Efterfrågan på och behovet av dessa stöd översteg klart resurserna, och många fick avslag på sina ansökningar. Dessa stöd finansierades nämligen av en särskild avgift. Det fanns bara en viss summa pengar till ändamålet. Efter det att de nya reglerna hade trätt i kraft den 1 januari 1989 uppstod en våldsam debatt om skuldsättningen och de s.k. fribeloppen, dvs. inkomstprövningsreglerna. Regeringen gav då CSN i uppdrag att utvärdera systemet. Dessutom justerade riksdagen på egen hand både fribelopp och reduktionsregler. Då, på våren 1991, reserverade sig Moderaterna, Centern, Miljöpartiet och Vänsterpartiet för en förutsättningslös utredning om studiemedelssystemet. I första hand borde man komma till rätta med den höga skuldsättningen. Här kan man hitta skälet till att regeringen nu framhärdar med en proposition i elfte timmen. Majoriteten i kammaren tyckte vid den tidpunkten att man borde avvakta CSN:s utvärdering samt resultatet av den översyn av vuxenstudiestöden som man hade startat så att man fick möjlighet till en samordning. Dessutom hade vi fått en skatteomläggning, vilken hade fått effekter på räntan på studielånen. Ingen hade ens börjat betala tillbaka enligt de nya reglerna, så det var litet tidigt att ta i med en parlamentarisk utredning. Men allt var så dåligt, och allt skulle gå så snabbt. Vi får alltså på våren 1994 en proposition, som innehåller förslag som skall träda i kraft 1996. I augusti 1991 kom FINVUX-utredningens förslag, och i oktober blev Per Unckel utbildningsminister. En ny översyn skulle ske. I en frågedebatt ville jag ha garantier för att de vuxnas studiefinansieringen inte skulle försenas med anledning av den nya översynen. Per Unckel bedyrade då att regeringen minsann inte avsåg att dra fötterna efter sig utan skulle arbeta snabbt och effektivt. Allt skulle vara färdigutrett före halvårsskiftet 1992. Märk väl att jag nu riktar mig till Per Unckel. Jag har inte någon anledning att kritisera Hans Dau på denna punkt. Vi hade säkert kunnat lösa problemen, om vi hade fått vara i fred. Man avvaktade förstås inte någon utredning utan handlade direkt i budgeten i januari 1992. Man skar ner rejält på vuxenstudiestöden: 225 miljoner. Den uppsökande verksamheten skulle upphöra helt. En tredjedel blev kvar av resurserna för korttidsstudiestödet. Kollektiva ansökningar slopades eftersom de var så farliga, och ämnesvalet skärptes. I ytterligare en frågedebatt i februari 1992 fick vi veta att några direktiv inte skulle fastställas. Översynen skulle alltså ske inom ramen för departementets fortlöpande beredningsarbete, alltså utan insyn. Det har varit ganska typiskt för Utbildningsdepartementets sätt att arbeta. Man har haft arbetsgrupper av olika slag och har inte fört någon större dialog med folk utanför departementet. Jan Bröms fick uppdraget att utreda. Förslaget har i och för sig varit på remiss, men sedan har regeringen fortsatt beredandet internt. Ett par s.k. öppna hearingar har hållits, och det som har presenterats där har mestadels enbart skapat oro. Förresten var inte dessa sammankomster särskilt öppna. Företrädare för vår riksdagsgrupp frågade om de fick lyssna men fick ett blankt nej till svar. I juni 1993 begärde vi socialdemokrater en parlamentarisk beredning, eftersom det ju handlar om långsiktiga system och fanns ett omfattande material. Vi tyckte att det var dags att försöka hitta en gemensam nämnare. Regeringen tyckte dock att detta var onödigt. Man var snart färdig med sina förslag och skulle inbjuda oss till samtal i början av september. Jag uppfattade att det gällde 1993, men ingenting hördes under hela hösten, varför vi utformade vårt eget förslag om ett samordnat studiestöd. Det beskrivs i vår motion och i vårt särskilda yttrande. I budgetpropositionen i år räknade vi med att få veta regeringens åsikter om framtidens studiestöd. Men det fanns ingenting. Inte heller aviserade man någon särproposition. Det var i sista momangen under mandatperioden. Däremot angavs att man i kompletteringspropositionen skulle överväga behovet av medel för olika former av studiestöd men då kopplat till förslag om antalet utbildningsplatser. Men så den 18 april damp proposition 156 ner. Den är det första officiella dokument från regeringen i dessa frågor där man tar någon slags ställning, om man bortser från själva anslagen. Utbildningsministern har pliktskyldigast besvarat ett par frågor i riksdagen men i övrigt aldrig deltagit i någon diskussion om sina budgetförslag. Han är inte här nu heller, trots att jag faktiskt har skickat bud och sagt att det vore trevligt om han kunde vara här. Som jag inledde med föreslår alltså regeringen en parlamentarisk utredning. Men först skall man fatta ett antal delbeslut om saker som ändå inte skall träda i kraft förrän, i viss fall, den 1 januari 1996. Propositionen har ingen målbeskrivning. Inte heller finns någon analys av kommande utbildningsbehov. Samordning nämns, men vissa delbeslut skapar omöjliga låsningar, och då är ju samordningen ingenting värd. Inflytande- och rättssäkerhetsfrågor andas man ingenting om, trots att beslut i dag inte går att överklaga och trots att CSN har föreslagit en överklagandenämnd. De administrativa konsekvenserna är inte utredda, och några ekonomiska beräkningar står ej att finna. Det var en överraskning det som Hans Dau i dag kunde presentera om 300 miljoner på ena stället och 350 miljoner på det andra. Det finns inte nämnt i propositionen, och det har varit omöjligt för oss andra att göra en bedömning. Det står i propositionen bara att de föreslagna besparingarna gör det möjligt att höja studiebidraget med 160 kr per månad. Med propositionen såsom underlag är det inte möjligt att bedöma effekterna av de olika förslagen. Man får göra egna bedömningar, lyssna på företrädare för studenterna och de olika verksamheterna, rådgöra med erfarna administratörer osv. Slutsatsen blir då att propositionen bör avslås. T.ex förslaget om studiebidrag i förhållande till prestation är mycket otydligt. Ingen har ännu tittat på administrationen, och relationen till kommande pensionssystem påverkas. Man borde också titta på riskerna för en minskad rekrytering till svårare studier, där ett misslyckande kan få stora ekonomiska konsekvenser, eftersom man får sitt bidrag utbytt mot större lån om man skulle missa. Utskottet anser att utredningens möjligheter att fritt söka lösningar inte nu bör begränsas genom delbeslut. Förslaget om ett flexibelt studiestöd vid deltidsstudier kan, som Hans Dau påpekade, vara en av flera tänkbara konstruktioner. Det bör dock gälla också annan utbildning än den som föreslås i propositionen, och man bör se det hela i ett litet större sammanhang. Det var inte heller någon brådska med ikraftträdandet. Två av förslagen gäller återbetalningssystemet. Här behöver man vara litet extra varsam med att fatta delbeslut, eftersom varje förändring i regel innebär att man skapar ytterligare ett system. Återbetalningsreglerna inkl. avskrivningsrätten vid 65 års ålder har dessutom ett mycket klart samband med det nya pensionssystemet, men det har man inte tagit hänsyn till i förslaget. Eftersom utskottet avstyrker samtliga förslag som syftar till att omfördela pengar i systemet och då det inte heller finns några beräkningar, föreslår utskottets majoritet att inte heller bidragshöjningen skall genomföras i nuvarande läge. Det skulle ändå inte ske förrän den 1 januari 1996. Sammantaget kan följande sägas om regeringens insatser på studiestödsområdet -- och nu pratar jag fortfarande om regeringen och inte om Hans Dau: Man har gjort kraftiga försämringar av vuxenstudiestödet. Där har naturligtvis Hans Dau haft ett finger med i spelet. Man har försökt sänka studiemedelsbeloppen och lägga en avgift på CSN- kortet, vilket riksdagen dock i enighet har förhindrat. Möjligheten att överklaga studiestödsbeslut har avskaffats liksom inflytandet på tillämpningen av meritprövningsreglerna, dispenser från åldersregler osv. Man har allmänt skapat oro med sina olika förslag från diverse utredare och beredningar. Man har inte precis strävat efter något större parlamentariskt stöd. Inte heller har man tagit vara på de kunskaper och erfarenheter som faktiskt finns. Vad vill då vi socialdemokrater i studiestödsfrågan? Vi har utvecklat det i ett särskilt yttrande. I och med att frågorna skall utredas vidare avstår vi nu från kravet på att riksdagen skall ta ställning till de riktlinjer som vi förordar. Utskottet menar att förslagen i de olika motionerna utgör en tillgång för utredningen och att de tillsammans med regeringens utgångspunkter bör utgöra en grund för det fortsatta arbetet. Vi föreslår en modell för ett framtida studiestödssystem som omfattar sju av dagens stödformer. Modellen innehåller ett grundbelopp, ungefär motsvarande dagens studiemedelsbelopp. Till det bör läggas tilläggsbelopp för vuxna, så att totalbeloppet motsvarar a-kassa eller helst överstiger denna något. Inom detta system kan bidragsdelarna sedan varieras, så att man t.ex. stimulerar vissa former av studier eller särskilt prioriterar vissa eftersatta grupper. Vuxenstudier på grundläggande nivå, som man alltså i dag måste låna pengar till, samt anvisad utbildning inom arbetsmarknadspolitiken, som man också ibland måste låna pengar till, bör inte föranleda skuldsättning i en framtid. På sikt bör inte heller gymnasial utbildning för vuxna medföra skuldsättning. Detta skulle vara ett sätt att minska de utbildningsklyftor som finns. För högskolestudier bör studiebidraget höjas. Det kan bli verklighet om man samtidigt gör skärpningar när det t.ex. gäller antal terminer, meritvärdering och snabbare återbetalning. Bra studievägledning och ekonomisk rådgivning medverkar också till en lägre skuldsättning. Rätt att överklaga finns i vårt system, liksom demokratiskt inflytande i olika bedömningsfrågor. Ett steg i rätt riktning tas nu av utskottet i full enighet, nämligen beställningen beträffande bättre samordning på vuxenstudiestödsområdet. I övrigt känns det bra att utskottet avstyrker en dålig proposition och att också företrädarna för regeringspartierna i utskottet uttalar sig litet mindre kategoriskt om framtiden. Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter. 0455312624903 N 2010-01-01 00:00:00 256415 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09119/#anf201