2349384 GH09119 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:119 Tisdagen den 7 juni 1993/94 119 1994-06-07 00:00:00 Godkännande av grundläggande principer för avtal rörande Arlandabanan A3CF0C0D-0114-4B09-AFE8-FAF7911D7C8E 184 INES UUSMANN (s) s Herr talman! På talarlistan stod Jarl Landers namn. Jag tror nog att det skall gå bra ändå, för Jarl Lander och jag tycker ungefär likadant i frågan om Arlandabanan. Som boende i denna region har jag följt denna fråga i ett antal år. Den börjar bli en följetong. Det finns en sak som är bra i detta betänkande. Det är att vi nu återigen i riksdagen skall besluta om en utbyggnad av en järnväg ut till Arlanda flygplats. Det har verkligen varit sju sorger och åtta bedrövelser innan regeringen har kommit så långt. Jag skall inte gå in på alla de olika turer som har varit. Jag vill här varna för den typ av trafikutbyggnad som vi nu kommer att ta ställning till. Vi har tidigare diskuterat monopol. Ett ärende som behandlades tidigare i dag handlade om monopol när det gäller bilprovningen. Det sades att det var eländigt att det hade hållit i 30 år. Här skall vi nu fatta beslut om ett monopol, visserligen privat, som skall garanteras i 55 år. Skulle det vara bättre? Inte bara det att det blir ett monopol, det riskerar dessutom att slå sönder den kollektivtrafik som vi är på väg att bygga upp i den tättbefolkade Mälarregionen. Det var meningen att Arlandabanan skulle vara en integrerad del i det långsiktiga infrastruktursystem som vi behöver i regionen. Det är viktigt att vi förbättrar miljön. Vi behöver också öka framkomligheten och minska restiderna, inte minst med tanke på den gemensamma arbetsmarknaden i regionen. Ärendet om Arlandabanan är på något sätt ytterligare ett exempel på regeringens ideologiskt betingade privatiseringspolitik. Man har länge försökt att hitta möjligheter att privatfinansiera hela Arlandabanan. Det har inte gått. Det har inte visat sig kunna bli företagsekonomiskt lönsamt. Därför har man inte heller kunnat hitta något privat företag som har velat satsa. Man har då presenterat olika förslag. Det förslag som nu ligger på bordet innebär att den del av Arlandabanan som är minst olönsam, sträckan Rosersberg--Arlanda, skall byggas av ett privat bolag. Resten skall vi betala gemensamt via Banverket, dvs. staten skall betala den mer olönsamma delen. Det kommer att kosta Banverket ungefär 3,3 miljarder. Det kommer att innebära att vi samtidigt ger ett privat åkeri alla de inkomster som kan bli från den tågtrafik som kommer att kunna köra på den mest lönsamma bandelen i vårt land. Det skall bli ett privat monopol på trafiken mellan Stockholms central och Arlanda flygplats. Dessutom framställer regeringen det som att samfinansieringen av Arlandabaneprojektet skall ge en stor ekonomisk vinst för staten. Det förutsätter att man har ett enormt förtroende för regeringen, vilket jag inte alltid har. I den proposition som ligger till grund för förslaget finns det inga siffror som på något sätt kan belägga det man påstår -- av förhandlingsskäl, heter det. Totalkostnaden för hela projektet skall man förhandla med den privata intressenten om. Därför kan vi som inte finns på förhandlarsidan inte få reda på något. I det avtal vi nu skall ta ställning till förutsätter man att projektbolaget, som heter A-Banan Projekt AB, skall ersätta Bygg- och trafikbolaget för extra byggkostnader som uppkommer om A-Banan Projekt AB, Banverket eller Luftfartsverket ändrar på förutsättningarna för byggandet. På liknande sätt skall BoT-bolaget söka ersättning från A-Banan Projekt AB om det skulle bli några förluster för att vi politiskt förändrar förutsättningarna. Vad som inte framgår av avtalet är vad för slags förändringar och villkor som skulle kunna leda till dessa ersättningsanspråk. Det finns i dag inga pengar i A-Banan Projekt AB. Det betyder att det är skattebetalarna som sist och slutligen får garantera alla oförutsedda kostnader. Tala om både hängslen och livrem för de privata entreprenörerna! Jag vill fråga majoritetens företrädare: Kan ni garantera att det bara är de kostnader som presenteras i propositionen som blir statens andel i den del av Arlandabanan som skall privatfinansieras, eller kan det komma någonting annat också? Jag har redan nämnt en massa bolag. Jag skall ta ett till. SPC heter det. Det är det företag som skall driva järnvägstrafiken. Det handlar om tre nya bolag. Det bolaget har rätt att sköta den genomgående tågtrafiken från norr och söder. Bolaget säger att de tåg som man skall köra bara får rätt att stanna vid Arlanda flygplats. Kommer de från norr är det okej att de stannar, men kommer de från söder får de inte stanna. Däremot skall den södergående trafiken från Uppsala eller norr därom få stanna. Vad är nu detta? Skall de stanna på Arlanda eller skall de inte? Såvitt jag kan förstå får man kliva av vid Arlanda om man kommer med fjärr- eller regionaltåg från Stockholms central. Men om man hittar att tåg vid Arlanda som går in mot Stockholms central och själv vill kliva av vid Häggvik -- det är ett regionaltåg -- får man inte kliva på det tåget. Det är ett tåg som inte skall konkurrera med flygpendeln som går mellan Arlanda och Stockholms central. Jag förstår att ni tycker att det är obegripligt, för det är nämligen obegripligt. För resenärerna är det fullkomligt vansinnigt. Man kan ju undra om det är någon som tror att det skall fungera. Det verkar ju ändå som att regeringen har något slags idé om det. Hur orimligt det än kan verka gäller det bara under förutsättning att man är så förnuftig att man bygger stationen vid Arlanda så, att man kan ha en gemensam terminal där. Det kommer nämligen rykten, inte minst till oss som bor i Stockholmsregionen, som säger att det skall bli en säckstation vid Arlandapendeln, dvs. vid flygpendeln, och att det skall bli en fristående station för fjärr- och regionaltågen. Då skulle det vara helt omöjligt att få en samordning mellan regionaltågen och trafiken på flygpendeln. Jag vill fråga majoritetens företrädare om jag i dag kan få en bekräftelse på att det förslag vi skall fatta beslut om innebär att det bli en gemensam station vid Arlanda där man kan mixa ihop samtliga tågförbindelser -- både fjärrtåg, regionaltåg och flygpendel. Det pågår också andra utbyggnader av tågtrafiken runt omkring i Stockholmsområdet: Svealandsbanan och Mälardalsbanan. Som jag sade i början var det meningen att Arlandabanan skulle bli en integrerad del av dessa tågförbindelser. Detta har man diskuterat länge i Mälarregionen, men också bland trafikhuvudmännen i Dalarna och i Gävleborgs län. Trots det lägger regeringen nu ändå fram ett förslag som innebär en stor splittring för trafiken i stället för den samordning vi skulle behöva. Man kan fundera över vad det kommer att betyda för dem som skall använda tågen. Ju krångligare och svårare det blir, desto färre är det naturligtvis som kommer att ta tåget. Jag är rädd för att väldigt många kommer att fortsätta att köra bil eller ta taxi ut till Arlanda. Det var precis det som vi skulle undvika. Det innebär också att den samhälleliga nyttan med projektet riskerar att gå förlorad, eftersom vi tappar samordningen med Mälardalen. Detta är ytterligare anmärkningsvärt, eftersom den tredje landningsbanan på Arlanda kopplades samman med järnvägsanslutningarna när vi gjorde en NRL- prövning tidigare. Nu verkar alltsammans gå i stöpet bara för att den privatiserade delen av järnvägen är så viktig. Just nu håller man på att planera för järnvägssträckan Stockholm--Uppsala. Den bygger ju på att Arlandabanan skulle vara huvudspåret för järnvägstrafiken. Man kan undra hur det går med det. Förslaget betyder att vi får ett privat monopol som kommer att finnas under väldigt lång tid -- 55 år. Det kommer att innebära att det blir mycket svårare att få fram samlade trafiklösningar. Det betyder också att möjligheterna att ta till vara de stordriftsfördelar som en samordning av trafiken skulle kunna ge blir mycket mindre. Det finns ytterligare en mängd skäl till att vi bör enas om att avslå propositionen, men jag skall nöja mig med dem jag har tagit upp. Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen, som innebär att riksdagen i stället skall slå fast att hela Arlandabanan skall tillhöra stomnätet och att regeringen skall ta upp förhandlingar med de trafikhuvudmän som ligger bakom projektet Tåg i Mälardalen -- TIM -- för att hitta en effektiv trafiklösning. 0729734540102 N 2010-01-01 00:00:00 256398 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09119/#anf184