2349384 GH09119 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:119 Tisdagen den 7 juni 1993/94 119 1994-06-07 00:00:00 Bostadsdomstolen C6088704-FCB4-4E2C-AE73-BF7B0726AC59 150 GÖRAN MAGNUSSON (s) s Herr talman! Det är bra att regeringen avser att återkomma. Det måste den naturligtvis göra om det skall ske förändringar i organisationen. Men det hade naturligtvis varit ännu bättre om regeringen hade snabbat på utredningen så att vi hade haft ett fullvärdigt utredningsunderlag att ta ställning till. Nu skall vi ju besluta att Bostadsdomstolen skall flyttas in i Svea hovrätt och i praktiken fortsätta där som något slags specialenhet. Regeringen vill dessutom att riksdagen skall uttala sig för den inriktning som regeringen har, nämligen avskaffandet av hyresnämnderna och arrendenämnderna. Det är ju den inriktning som regeringen har, och den vill ha ett godkännande av detta. Vi socialdemokrater motsätter oss det. Intresseledamöterna i de olika instanserna företräder inte parterna direkt. De är utsedda på grund av sin särskilda sakkunskap inom bostadsområdet, t.ex. när det gäller förvaltning och hyresgästaspekter. Europadomstolen säger i sitt uttalande att den här sakkunskapen medför att man på ett bra och riktigt sätt kan handlägga de ärenden och de mål som blir aktuella. Jag tycker att det är trist att man nu motar ut parterna ut tvistlösningen när det gäller hyreslagen och andra tvister som kan uppstå i anslutning till boendet. Avslutningsvis vill jag fråga Kjell Eldensjö: Vad är det egentligen för fel på specialdomstolarna? Man kan säga allmänt att man skall ha det på ett visst sätt. Men vad är det egentligen som gör att det är så förfärligt besvärligt att ha specialdomstolar? Jag minns ett litet ärende inom justitieutskottets beredningsområde som gällde kronofogdemål, som flyttades från kammarrätten ner till tingsrätterna. Då gällde plötsligt inte detta med alla tingsrätters behörighet på alla områden. Den typen av mål skulle koncentreras till den största tingsrätten i länet. Trots kraftfulla deklarationer från framför allt de partier som nu utgör regeringsunderlag i tidigare sammanhang om att alla domstolar skall vara kompetenta att döma i alla mål beslöt man att koncentrera s.k. kronofogdemål till den största tingsrätten. De heligt deklarerade principerna kom knappast inte att gälla i verkligheten, när man ställdes inför de praktiska problemen. Då blev det plötsligt så att alla tingsrätter inte kunde anförtros att döma i denna typ av mål. Vilka principer är det egentligen som gäller? 0502770250503 N 2010-01-01 00:00:00 256364 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09119/#anf150