2349384 GH09119 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:119 Tisdagen den 7 juni 1993/94 119 1994-06-07 00:00:00 Bostadsdomstolen D578A41E-3ED5-481A-A6C7-ACD59DD01AA1 147 KJELL ELDENSJÖ (kds) kds Herr talman! Frågan om specialdomstolarna har varit uppe till debatt vid ett flertal tillfällen. I dag har vi att besluta om Bostadsdomstolens upphörande. I föreliggande betänkande, JuU31, som behandlar regeringens proposition 1993/94:200 Upphörande av Bostadsdomstolen m.m., föreslås i enlighet med propositionens förslag att Bostadsdomstolen upphör den 1 juli 1994. I departementspromemorian Domstolsväsendet -- organisation och administration i framtiden, beskrevs att vissa överväganden av principiell art borde göras inför ställningstagandet om specialdomstolarnas framtid. Sådana överväganden har gjorts på regeringskansliet och lett till promemorian Specialdomstolarna i framtiden. Efter ytterligare överväganden har sedan den proposition lagts fram som vi nu debatterar. Förutom frågan om Bostadsdomstolens avskaffande tas i propositionen upp vissa allmänna frågor om specialdomstolarna och var rättsskipningen skall ske i framtiden beträffande dagens arrende- och hyresnämndsärenden. Herr talman! Domstolsväsendet har ju som grundstomme två parallella domstolsorganisationer, dels allmänna domstolar, dvs. tingsrätterna, hovrätterna och Högsta domstolen, dels förvaltningsdomstolar, dvs. länsrätterna, kammarrätterna och Regeringsrätten. Till detta system kommer dessutom de fristående specialdomstolarna samt ett antal nämnder som prövar olika slag av tvister, t.ex. hyres- och arrendenämnderna, vilka särskilt berörs i det nu diskuterade betänkandet. I propositionen gör regeringen den bedömningen att flertalet av måltyperna i specialdomstolarna i framtiden bör prövas av de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstolarna. De viktigaste argumenten som brukar framföras till specialdomstolarnas fördel är snabb rättsskipning, specialkunnande och parternas förtroende. Herr talman! När det gäller snabb rättsskipning bör det påpekas att specialdomstolar inte alltid utgör någon garanti för snabbhet. Balanserna kan vara besvärande även för specialorganen. Hur lång tid som ärendet tar är en fråga om resurser och prioriteringar. Genom olika regler om förtur m.m. kan det ges ett extra snabbt förfarande även inom de allmänna domstolarna. Snabbhetskravet är, som jag ser det, ett relativt svagt argument för värnande om specialdomstolar. Ett annat av argumenten för specialdomstolar brukar vara kravet på specialkunskaper. Men särskilda ledamöter med särskilda fackkunskaper kan faktiskt även tillföras de lägre instanserna inom allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar. Specialkunskap kan tillgodoses genom koncentration av vissa mål till vissa domstolar, genom adjungering av olika typer av jurister eller på annat sätt. Vissa typer av mål kan också speciallottas på vissa avdelningar eller rotlar inom en domstol som därmed kan hålla en hög sakkunskap på sina speciella områden. Kravet på sakkunskap förutsätter alltså inte specialdomstolar. Herr talman! Argumentet att s.k. intresseledamöter i specialdomstolarna inger parterna ett större förtroende än en sammansättning med andra ledamöter känns tveeggat. Å ena sidan har naturligtvis intresseledamöter hög sakkunskap och kan genom detta och sin knytning till berörda organisationer ingjuta ett ökat förtroende. Men å andra sidan kan sådana knytningar till organisationerna förväntas ge solidarisering med och verkande för just de organisationer som de på något sätt är knutna till. Tvivel om opartiskhet kan då självfallet uppstå. Herr talman! I propositionen framhålls bl.a. att införandet av Bostadsdomstolen medförde ett avsteg från principen om ett sammanhållet domstolsväsende. Vissa frågor enligt hyreslagsstiftning prövas fortfarande av allmän domstol, vilket innebär en splittring av hyresprocessen. Bostadsdomstolen är dessutom relativt liten med visst beroende av domstolsväsendet i övrigt för sin personalförsörjning. Sammantaget har regeringen i sitt förslag kommit fram till att det är tid för att genomföra en delreform. Den har föreslagit att Bostadsdomstolen bör upphöra som fristående domstol den 1 juli 1994. Vidare föreslås att Svea hovrätt i ett första steg ensam övertar Bostadsdomstolens roll som överinstans till hyresnämnderna. Justitieutskottet instämmer i regeringens förslag. Låt mig sedan säga några ord om arrende- och hyresnämnderna. Regeringen har den principiella inställningen att rättsskipningen inom det hyres- och arrenderättsliga området bör koncentreras till de allmänna domstolarna. Regeringen föreslår i propositionen att arrende- och hyresnämnderna på sikt skall upphöra. Huvuddelen av deras arbetsuppgifter skall övertas av tingsrätterna. Tingsrätternas normala förfarande och sammansättning bör gälla i de mål som övertas. Det innebär också att intresseledamöter inte bör delta. Trots regeringens principiella inställning anser regeringen att tingsrätternas övertagande av arrende- och hyresnämndernas ärenden kräver att ytterligare överväganden sker innan förändringen kommer till stånd. Regeringen aviserar en översyn av de hyresprocessuella reglerna liksom en viss omarbetning av de materiella reglerna under sommaren och hösten 1994. Däremot bör, enligt regeringsförslaget, arbetet med samlokalisering och viss administrativ samverkan mellan nämnderna och tingsrätterna fortsätta i enlighet med den principiella inriktning som regeringen angivit. Justitieutskottet instämmer i regeringens förslag. Det gäller också förslaget om att Svea hovrätts beslut inte skall kunna överklagas, liksom övriga förslag i propositionen. Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet och avslag på reservationerna. 0846171262302 N 2010-01-01 00:00:00 256361 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09119/#anf147